Vintern är på väg

Igår kväll skjutsade Jonas upp mig och hundarna till stugan. Eftersom vi kom dit ganska sent var det ganska kallt. Jag hade förstås en brasa i kaminen hela kvällen, men det hann ändå inte bli särskilt varmt innan det var dags att gå och lägga sig. Därför tog jag fram en madrass och sov nere istället.

Ingen kunde ha varit lyckligare för det än Myrrha. Det innebär nämligen att hon får sova bredvid mig och det tycker hon om. När jag bäddade placerade sig Myrrha direkt med huvudet på kudden.

Det finns hundar som knappt märks när man har dem i sängen. Fria, till exempel, märkte jag aldrig av. Jag märkte inte ens när hon hoppade upp i sängen, trots att jag är ganska lättväckt. Nu kanske ni tänker att det beror på att Fria är liten, men det var samma sak med Bita. I och för sig var hon ju en mycket liten schäfer, men hon var ju ändå en schäfer. Hon rullade ihop sig vid fötterna och så märkte man aldrig av henne.

Sådan är inte Myrrha. Hon märks och hon brer ut sig över hela sängen. De gånger jag sovit med henne i sängen eller på golvet så vaknar man och upptäcker att man har sovit i någon konstig, obekväm ställning medan hon ligger bekvämt utsträckt på sidan. Och ändå tycker jag att det är rätt så mysigt att sova med henne.

I morse blev det dubbelt så mysigt. Eller nåt. För då kom Lyle också och ville mysa lite. Han är en sån hund som inte brer ut sig och tar plats, men det är ändå ganska trångt att ligga på en madrass med två hundar, varav en som tar upp ungefär halva madrassen.

Idag gick vi en promenad på andra sidan älven. Det var ett par minusgrader när vi gick ut och när vi kom till skogen började det också snöa lite grann. Det var pyttesmå flingor som inte syntes när de landade på marken, men det dröjer nog inte länge innan snön kommer.

Vi gick till forsen och där tänkte jag vända om hemåt direkt, men då såg jag att det glittrade till av is i vattnet. Jag gillar ju att fota is och det hade verkligen blivit läckra formationer av is vid forsen. På det höga gräset som hänger ner i vattnet hade det blivit bollar av is och på grenarna på ett nedfallet träd fanns det andra läckra formationer.

Här är några bilder från dagens promenad.

Frost på ett grässtrå

Frusen vattendroppe på en kvist

Frusna lingon

Kotte med lite snö på

Isbollar

Is på en bräda

Mera is

Mina hundar

Lyle spanar ut över forsen

Problemlösning för Lyle

Myrrha i det frostiga gräset

Pigg och busig Myrrha

De senaste dagarna har det varit ganska kallt och Myrrha har varit riktigt pigg. Hon har visserligen fortfarande problem med knäna, men det hindrar henne inte att vara busig när hon vill. Idag överraskade hon till och med mig genom att kampa med Adam. I vanliga fall kampar hon bara med mig.

Idag var jag och Adam ute med hundarna och han ville förstås kasta en leksak till Lyle. Och Lyle tackade förstas inte nej till den leken. Lite överraskande ville också Myrrha vara med. Hon sprang som en dåre efter leksaken, men hon har förstås inte en chans att hinna före Lyle. Men det man inte har i benen får man ha i huvudet, brukar man ju säga. Så när Lyle tagit leksaken så springer hon inte efter honom, utan väntar en bit ut på gräsmattan, för då får hon ju ett rejält försprång och flera gånger hann hon faktiskt ta grejen före honom.

Jag ska ha den!

Om jag tar i snöret då?

Jag fick den!

Släpp den då, den är min!

Så här går det till när man kampar!

Jag har också lyckats komma på ett smart sätt att lära Lyle att inte hoppa. Han är en riktig hussehund och blir överlycklig när Jonas kommer hem. Han ylar och hoppar och kryper nästan ur skinnet av glädje. Så gjorde han på mig också ett par gånger innan han lärde sig att hålla sig lugn. Det lärde jag honom genom att ignorera honom när jag kom hem. Jonas lyckas inte alls med det, utan antingen besvarar han hälsningen eller så säger han åt honom att inte hoppa, vilket ju också är uppmärksamhet och det är ju det han vill ha.

I måndags när Jonas kom hem på lunch hade vi just varit ute och jag ville inte att han skulle förstöra Jonas kläder, så jag satte på Lyle Myrrhas röda fleecesockar på framtassarna. Då blir det också lite lättare att ignorera hoppandet om man inte behöver vara rädd att kläderna ska bli förstörda eller att klorna gör ont. Men det fick istället effekten att Lyle inte hoppade alls! På det viset blev det ju massor med möjligheter att belöna rätt beteende, d v s att hälsa med alla fyra tassarna på marken. De senaste dagarna har Lyle därför haft sock (för det räcker med en) för att inte hoppa och det har faktiskt gett resultat.

Lite förkyld

Jag är lite förkyld. Jag har lite ont i halsen. Jag har lite hosta. Jag har lite feber. Jag är lite snorig. Men förkylningen vill inte bryta ut på allvar. Inte så att jag vill bli sjuk, men det är i alla fall bättre att vara sjuk i några dagar än att vara halvsjuk i några veckor.

Jag har därför varit lite lat med hundarna på sistone. I torsdags gick vi en promenad längs strandpromenaden bort till Nordanå och sedan hem igen. Jag hade glömt både godis och boll hemma, men Myrrha löste det genom att hitta en tennisboll. En fluffig gul en, precis en sån som hon gillar bäst. Hon ville därför inte så gärna lämna den ifrån sig, så hon fick bära sitt byte hela vägen hem. Lyle ville gärna låna bollen lite, men hittade en egen sak att leka med istället.

Myrrha med sin upphittade gula, fluffiga boll

Lyle hittade en plastflaska att leka med istället

Jag tränar ställande; här kan man tydligt se att han lägger tyngden bakåt när han stannar.

Myrrha kom och tiggde godis när jag klickade för Lyles snygga ställanden

I fredags var jag riktigt lat och hundarna fick en vilodag. Det verkade dock inte som att de hade något emot det, för de låg i varsin fåtölj och sov som små grisar. I lördags åkte vi med Jonas ut till Bergsbyn och promenerade sedan hem därifrån. Det är en ganska lagom lång promenad på ca 1,5 timme, med lite aktivering längs vägen.

Myrrha och Lyle letar efter bollen...

...och Myrrha hittade den.

Vackra Myrrha i höstgräset

Tigger godis (och fick förstås; vem kan motstå de här ögonen?)

Idag har vi gått en promenad på Vitberget. Jonas skjutsade oss dit, så vi slapp den tråkiga promenaden längs vägarna för att komma dit. Vi följde en stig ner på bergets baksida, men det var ganska blött på vissa ställen. Myrrha tyckte förstås att det var skitkul och plaskade gärna omkring i lerpölarna. Men när jag fastnade med skon i leran så att den nästan lossnade från foten (dock utan att bli blöt!) vände vi och gick mot TV-masten istället och därefter brukshundklubbens elljusspår hemåt. Vi var ute i 1,5 timme, men det kändes som att vi bara varit ute en kort stund. Fast hundarna var ganska trötta när vi kom hem, så promenaden var nog tillräckligt lång i alla fall.

Inatt ställde vi ju som bekant om klockan och det ställer till med lite problem för Myrrha. Hon kan nämligen ett klockslag, 18.00, för då är det middag. Det innebär att hon vid omställningen till vintertid börjar vänta på sin mat redan klockan fem. Lyle har också snabbt lärt sig att det är mat klockan sex, så han låg också och såg förväntansfull ut vid femtiden. Själv har jag också svårt att förstå poängen med tidsomställningen. Vad är fördelen med att det blir mörkt fortare på kvällarna? Visst, det blir ljusare på morgonen, men vem bryr sig om det?

Hösthundar

Myrrha och Lyle bland höstlöven

Igår var det soligt och fint så jag och hundarna gick en promenad längs strandpromenaden. Och jag var inte den enda hundägaren som kommit på den idén. Ett gång var det fem hundar med ägare som skulle passera varandra på gångvägen. Men det gick bra för oss; genom att plocka fram en boll så existerade inte de andra hundarna längre i Lyles värld.

Vi var ute i en och en halv timme, men vi gick inte särskilt långt. Myrrha går inte så fort, speciellt inte på strandpromenaden där det finns en massa goda dofter. Det var också väldigt fint solljus, så jag skulle försöka ta lite bilder på hundarna bland höstlöven. Det var lättare sagt än gjort och tog en hel del tid. Myrrha är ju förstås en duktig modell som gör vad man säger till henne och intar olika poser och ansiktsuttryck medan man fotar.

Men Lyle är inte lika medgörlig och har inte tålamod att vara stilla någon längre stund. Och att försöka ta bilder på dem båda två samtidigt... Jag tog en massa bilder: på ena bilden blundade Myrrha och på den andra blundade Lyle; på den ena bilden tittade Myrrha bort och på den andra tittade Lyle bort; på den ena bilden är Myrrha på väg någonstans och på den andra är Lyle på väg någonstans.

En glad Myrrha

Myrrha

Lyle

Världens vackraste modell-Myrrha

Mina hundar i löven

Idag gick jag en kortare promenad med hundarna direkt på morgonen, men annars har det bara blivit korta rastningar. Jag vaknade nämligen med en stor lust att baka, så idag har jag bakat bullar och choclate chip muffins, medan hundarna har legat och sovit.

EFIT- en händelselös dag

Idag är det dags för Ett Foto I Timmen igen, så här är min tråkiga och händeleslösa dag i bilder.

8.10 Vaknar av att Lyle lägger nosen på sängen.

9.10 Efter matning och rastning av hundar är det dags för min frukost.

10.10 Går ner i källaren och sätter igång en tvätt.

11.10 Bläddrar i böcker och tidningar efter idéer på hur man kan lära in stående

12.10 Äter lunch och tittar färdigt på filmen Sex and the city som var för lång och tråkig för att jag skulle orka se den klart igår kväll.

13.10 Är ute med hundarna; här tränar jag Lyle på att stå och hålla kontakt

14.10 Hänger tvätt och sätter in en ny maskin.

15.10 Dammsuger lägenheten

16.10 Efter att ha städat hela lägenheten fick jag lust att förnya lite så jag gick ut och köpte nya blommor, bl a denna fredslilja.

17.10 Sätter igång ännu en ny tvätt innan middagen.

18.10 Dags att gå ut med hundarna igen.

19.10 Torkar blodpudding till träningsgodis

20.10 Spelar mitt favoritspel från Amigatiden, Supergrodan (möjligt genom Amigaemulator i en PC-emulator på Mac:en)

21.10 Spelar fortfarande Supergrodan

22.10 Ska se på TV, på vår nyinköpta widescreen-TV.

23.10 Tittar fortfarande på TV.

00.10 Hundarna i hissen på väg ut för kvällsrastning innan det är dags för sängen.

Lydnadsträning

Igår var det toppenfint höstväder och jag var väldigt sugen på en skogspromenad. Eftersom Myrrha hade problem med ett knä fick hon stanna hemma medan jag tog Lyle med mig på promenad. Jag hade egentligen tänkt gå elljusspåren ovanför campingen, men av gammal vana styrde sig stegen till brukshundklubbens elljusspår. Då tyckte jag att det var lika bra att gå upp på klubben och träna lite grann, så det gjorde vi.

Mest passade jag på att träna på hoppet, eftersom jag inte har tillgång till hinder annars. Allt annat kan man ju träna när och var som helst. Lyle har, konstigt nog, lite svårt med det momentet. Han har förstås inte svårt att hoppa, men ganska ofta springer han runt istället för hoppar. Vi tränade därför på att han ska förstå att kommando "hopp" betyder att han ska hoppa. Till slut började han dock förstå.

Vi tränade också på platsliggning, sitt stanna, fritt följ och snabba lägganden. På honom funkar det över förväntan med externbelöning för att få till snabba lägganden. Även i fria följet använder jag mig delvis av externbelöning och det funkar riktigt bra.

På vägen hem mötte vi en tant med en stor stövarhane i kopplet. Jag jobbade på att hålla kontakt med Lyle för att kunna möta dem utan problem, men tanten orkade inte hålla hunden som släpade henne med sig fram till Lyle. Först gick det bra, men så försökte stövaren lägga huvudet över nacken på Lyle. Lyle blev arg och fräste ifrån och tanten blängde argt och anklagande på MIG! Då blev jag sur och sa åt henne, ganska argt, att hon kanske skulle tänka sig för innan hon släppte fram en hanhund till en annan hanhund nästa gång.

När vi kom hem efter drygt 1,5 timmes promenad gick jag ytterligare en promenad på lite drygt en halvtimme med Myrrha längs strandpromenaden. Vi kom dock inte särskilt långt på den halvtimmen, eftersom hon inte går så fort nu när hon har problem med knät. Det verkar dock inte som att hon har speciellt ont, för hon reagerar inte ett dugg när jag böjer och drar i det. Tvärtom är hon nästan lite väl rörlig i knät, vilket hon också var när korsbandet hade gått av, så jag är lite rädd för att det är det som är problemet.

Myrrha bland höstlöven

Myrrha vid en blommande buske

Myrrha ser grym ut.

Idag promenerade jag till Norrhammarskolan med båda hundarna för att träna lite grann. Men det var lite väl blött och lerigt, så det blev inte så mycket träning. Jag började försöka lära in ställandet på Lyle. På nätet har jag läst en del tips om att lära in det med backande hund så jag bestämde mig för att testa det. Lyle är redan otroligt duktig på att backa, så jag slapp lära in det först. Jag trodde faktiskt att det skulle innebära ett problem att han är så duktig på att backa, för jag trodde att han skulle fortsätta att backa och studsa i evighet innan han erbjöd ett stående, men jag hade fel. Efter att jag klickat ett par gånger började han erbjuda riktigt fina ståenden. Fördelen med att träna in ståendet från backande ska enligt uppgift vara att hunden får bättre tryck i ställandet och inte har samma dragning framåt och det kan nog stämma.

Båda hundarna var ordentligt leriga när vi gick hemåt och Lyle hade dessutom gräs och löv i svansen. Mina kläder var också täckta med leriga tassavtryck (Lyles, ifall någon undrar). På vägen hem mötte vi ett par med två chinese crested powder puff, ordentligt påklädda i overaller. Hundarna verkade nyfikna på Myrrha och Lyle, men ägarna tittade på dem med lite avsmak och gick till och med en liten extra krok förbi oss. Jag kunde inte annat än skratta lite grann, men egentligen tycker jag lite synd om de små hundarna som inte riktigt får vara hundar (fast kanske jag också är lite avundsjuk på powder puff-ägarna som slipper dammsuga och torka golvet efter promenaden).