Knack, knack...

När jag är ensam i stugan brukar jag ta upp Myrrha till sovrummet trots att hon egentligen hellre vill sova nere. Men jag tycker att det är skönt att ha henne i samma rum. Nu när jag har Lyle behövs det egentligen inte, för han sover gärna där jag är. Men då får jag dåligt samvete för att Myrrha ska ligga nere alldeles ensam och får för mig att hon tror att jag tycker bättre om Lyle. Anledningen till att hon hellre sover nere är att hon inte gillar att gå i trappen, så igår kväll bar jag upp henne. Hon gillar inte det heller, men hon var i alla fall glad och nöjd när hon väl var uppe.

Myrrha och Lyle i sovrumssoffan

I morse vaknade jag 7.30 av att Lyle skällde. Jag hörde ingenting och sa åt honom att vara tyst och gå och lägga sig. Strax därefter hörde jag en röst som ropade "Hallå?" nerifrån hallen, varpå Lyle rusade skällande nerför trappen. När jag kom ner stod en granne utanför med dörren på glänt och Lyle stod innanför och viftade på svansen. Grannen hade kommit för att tala om att de skulle stänga av vattnet idag på förmiddagen, så han ville förvarna mig så att jag kunde spola upp vatten till matlagning, toan o s v.

Jag var helt säker på att jag låste dörren igår kväll när jag släppt ut hundarna sista gången, så jag kunde inte begripa hur grannen bara kunnat öppna dörren. Fast när jag släppte ut dem för morgonrastningen fick gåtan en förklaring. Jag hade visserligen låst dörren, men nyckeln satt i på utsidan. Smart...

Jag gav hundarna mat och gick sedan upp och la mig i sängen och läste ett tag, men råkade somna. Och vaknade av att det knackade. Lyle var uppe i sovrummet med mig och Myrrha nere, men ingen av dem skällde. Och när jag öppnade dörren var det ingen där, men jag passade i alla fall på att släppa ut hundarna. Ett tag senare gick jag en promenad med hundarna och när vi var tillbaka efter promenaden la jag mig på soffan för att läsa. Plötsligt började det knacka igen, men ingen av hundarna reagerade. Nu hörde jag dock tydligt att knackandet inte kom från dörren, utan från väggen i vardagsrummet. Och när jag gick upp till vårt sovrum hördes knackandet ännu tydligare. Det lät ungefär som att någon satt uppe på vinden och knackade.

Först fattade jag inte vad det kunde vara, men efter ett tag började jag misstänka att det var en hackspett. Jag gick ut och kollade, men det satt ingen hackspett på väggen. Dock såg det ut så här på väggen
och när jag tittade mig omkring satt det faktiskt en hackspett i ett träd nere i slänten. Jag släppte ut hundarna och då försvann den, men ungefär en timme senare började knackandet igen. När jag och hundarna gick ut flög den iväg, men jag gissade att den nog skulle komma tillbaka. Därför satte jag fast en plastpåse i ett snöre och hängde ut genom fönstret i hopp om att den skulle fladdra i vinden så att hackspetten inte vågar sig tillbaka. Platspåsen fladdrade dock inte särskilt mycket och dessutom sitter den ganska långt ifrån där hackspetten hackat. Men den har inte kommit tillbaka under eftermiddagen så kanske det funkar ändå.

Jag och hundarna gick en promenad längs elljusspåret. Igår när jag packade för att åka hit hittade jag Myrrhas klövjeväska så idag har Lyle fått prova att bära lite saker i den. Jag köpte den till Myrrha för flera år sedan, men hon avskydde att ha den. De få gånger jag använde den gick hon och strök sig efter husväggarna för att bli av med den.

Men Lyle hade absolut inget emot att ha den på sig och rörde sig helt obehindrat. Han springer till och med efter bollar med väskan på ryggen (i och för sig tror jag inte att det finns något som skulle hindra honom från att springa efter bollar). Jag ville inte packa så mycket i väskan eftersom det så vitt jag vet är första gången han har klövjeväska, så jag stoppade bara i ett par leksaker + att han fick bära kopplen i väskan när de var lösa, vilket var väldigt skönt för mig.

Lyle med klövjeväska

På vägen hem lyckades Lyle charma närmaste grannen, som tydligen haft flat förut, och få honom till att kasta lite boll. Och när vi kom hem lyckades han också få mig till att kasta lite åt honom.

Lyle hämtar discen

Och gör lite reklam för Latitude 64

Myrrha sitter och funderar på livet

Myrrha har lyckats få tag på discen och Lyle spanar och väntar på att hon ska släppa den nånstans.

Myrrha och Lyle ligger och myser framför brasan.