Lite förkyld

Jag är lite förkyld. Jag har lite ont i halsen. Jag har lite hosta. Jag har lite feber. Jag är lite snorig. Men förkylningen vill inte bryta ut på allvar. Inte så att jag vill bli sjuk, men det är i alla fall bättre att vara sjuk i några dagar än att vara halvsjuk i några veckor.

Jag har därför varit lite lat med hundarna på sistone. I torsdags gick vi en promenad längs strandpromenaden bort till Nordanå och sedan hem igen. Jag hade glömt både godis och boll hemma, men Myrrha löste det genom att hitta en tennisboll. En fluffig gul en, precis en sån som hon gillar bäst. Hon ville därför inte så gärna lämna den ifrån sig, så hon fick bära sitt byte hela vägen hem. Lyle ville gärna låna bollen lite, men hittade en egen sak att leka med istället.

Myrrha med sin upphittade gula, fluffiga boll

Lyle hittade en plastflaska att leka med istället

Jag tränar ställande; här kan man tydligt se att han lägger tyngden bakåt när han stannar.

Myrrha kom och tiggde godis när jag klickade för Lyles snygga ställanden

I fredags var jag riktigt lat och hundarna fick en vilodag. Det verkade dock inte som att de hade något emot det, för de låg i varsin fåtölj och sov som små grisar. I lördags åkte vi med Jonas ut till Bergsbyn och promenerade sedan hem därifrån. Det är en ganska lagom lång promenad på ca 1,5 timme, med lite aktivering längs vägen.

Myrrha och Lyle letar efter bollen...

...och Myrrha hittade den.

Vackra Myrrha i höstgräset

Tigger godis (och fick förstås; vem kan motstå de här ögonen?)

Idag har vi gått en promenad på Vitberget. Jonas skjutsade oss dit, så vi slapp den tråkiga promenaden längs vägarna för att komma dit. Vi följde en stig ner på bergets baksida, men det var ganska blött på vissa ställen. Myrrha tyckte förstås att det var skitkul och plaskade gärna omkring i lerpölarna. Men när jag fastnade med skon i leran så att den nästan lossnade från foten (dock utan att bli blöt!) vände vi och gick mot TV-masten istället och därefter brukshundklubbens elljusspår hemåt. Vi var ute i 1,5 timme, men det kändes som att vi bara varit ute en kort stund. Fast hundarna var ganska trötta när vi kom hem, så promenaden var nog tillräckligt lång i alla fall.

Inatt ställde vi ju som bekant om klockan och det ställer till med lite problem för Myrrha. Hon kan nämligen ett klockslag, 18.00, för då är det middag. Det innebär att hon vid omställningen till vintertid börjar vänta på sin mat redan klockan fem. Lyle har också snabbt lärt sig att det är mat klockan sex, så han låg också och såg förväntansfull ut vid femtiden. Själv har jag också svårt att förstå poängen med tidsomställningen. Vad är fördelen med att det blir mörkt fortare på kvällarna? Visst, det blir ljusare på morgonen, men vem bryr sig om det?