Platsliggning

Chansa har haft väldigt svårt att förstå poängen med att ligga stilla i flera minuter när det finns så mycket annat man kan göra. Så idag när vi var på klubben och tränade med Anna och Birka körde vi hårt med platsliggningen.

Jag försöker få Chansas platsliggande att bli mer stabilt genom att utsätta henne för en massa olika störningar, t ex kasta godis, krypa på marken, hoppa och springa. Jag tycker att det ger resultat och idag låg hon t o m när Anna kastade boll till Birka alldeles bredvid henne.

Hon låg också bra när Anna och Birka lekte och tränade framför henne, men då hade jag satt fast henne i kroken som Anna hade med sig så att hon inte skulle kunna självbelöna sig. Hon gjorde dock ingen ansats till att sticka (fast hon satte sig ett par gånger), men det beror nog mest på att hon fattade att hon satt fast och inte på att hon lärt sig att ligga lugnt och avslappnat.

Det blev också lite annan träning, bland annat fritt följ, apportering och framförgående. Dessutom lekte vi lite på agilitybanan medan vi väntade på Anna, mest för att jag ville ta lite actionbilder. Det var dock lättare sagt än gjort...

Det är inte så lätt att hinna fånga henne på bild.

Chansa på väg upp på A-hindret.

Full fart över A-hindret.

Hon ligger fast jag hoppar omkring.

Hon ligger fast jag gör lekinviter

Hon ligger fast jag gör underliga gymnastiska övningar.

Fast en gång blev störningen lite för stor.

Försöker förse sig själv med korv.

Vi behöver jobba lite på positionen.

Kontakten är bra, men hon tränger.
(Bilderna på mig och Chansa är tagna av Anna Lindqvist).

Matfest och träning

Igår var det lydnadstävling på klubben så jag och Chansa cyklade upp på morgonen. Jag skulle bakdöma på trean och eliten och sedan vara tävlingsledare på ettan och tvåan. Det kändes riktigt bra att bakdöma och särskilt kul var det att få bakdöma med Cissi, som är vår lärare på utbildningen, och diskutera bedömningen med henne.

Chansa fick sitta inne på klubben medan jag var ute på planen, men efter tävlingen tränade vi lite lydnad. Det gick dock inte speciellt bra. Hon blev nog så uppjagad över att äntligen få komma ut och göra något att hon inte riktigt kunde koncentrera sig. Fast framförgåendet gick i alla fall bra.

Sedan cyklade vi ner på stan och åt middag på Matfesten med Susanne och Jackpot. Vi köpte mat och satte oss sedan i gräset utanför och åt. Det märktes helt klart skillnad på både Chansa och Jackpot från förra året. Chansa var mycket, mycket lugnare när vi gick runt bland allt folk och var också lugn när vi stod i kö för att köpa thaimat, trots att de som stod bakom mig hade ungar som snurrade runt och var allmänt jobbiga. Chansa blev trampad på svansen och fick en smäll (oavsiktlig) av ungarna, men det brydde hon sig inte om.

Dock undrar jag varför folk som ska tränga sig igenom kön nödvändigtvis ska göra det just precis framför mig som har hund? När jag bär en papperstallrik full med mat genom en folksamling och ser en hund så undviker jag snarare att gå förbi just där (även om man nu förutsätter att hundar som man tar med till ett sånt ställe är snälla och relativt väluppfostrade), men så tänker tydligen inte folk i allmänhet. Chansa ser ju inte ens särskilt snäll och gullig ut, även om hon faktiskt är det.

Susanne, som stod i en annan matkö med Jackpot, klagade också på att folk skulle tränga sig förbi just där hon stod och jag minns att jag reagerade på det redan på förra årets matfest, så det är nog inte bara inbillning. Det är inte heller inbillning att det är skillnad på hund och hund. Både förra året och i år var det folk som kom fram och tyckte att Jackpot var så söt, medan Chansa bara får sitta och titta på när han blir klappad :-)

Idag har vi varit ute och tränat hela dagen. Vi åkte till Drängsmark med spår- och sökgruppen. Först la vi ut spår till dem som skulle spåra och sedan körde vi sök med Chansa och Zeb innan de som skulle spåra gick sina spår. Söket gick inte så värst bra med Chansa. Hon springer inte rakt, så det måste jag komma på en lösning på. Hon har också hittat på något nytt- hon slickar figuranterna en gång i örat innan hon tar lösrullen :-)

Zeb tränar sök.

Jenny och Mille spårar.

Lille Mille har hittat sin pinne.

Lotti och Trizz på väg att starta sitt spår.

Jackpot startar sitt spår.

Chansa sitter uppbunden och väntar på sin tur att göra något.

Fikapaus.

Är det där en chefhund?

När jag cyklar upp till klubben brukar jag hoppa av cykeln och gå uppför den brantaste och längsta backen. Där mötte jag i kväll tre småkillar som frågade om de fick klappa hunden. Jag sa nej och förklarade att hon var lite för glad och kunde hoppa och knuffas och det respekterade de. Den ena frågade sedan om hon var en chefhund. Jag sa nej, det är en malle och då tittade han lite misstänksamt på mig som om han trodde att jag ljög för honom.

Jag gissar att han menade schäfer, men jag tyckte att ordet chefhund var lite kul. Är det en hund som är chef hemma? Eller är det en hund som passar speciellt bra för chefer? Eller det kanske t o m är en hund som är specialiserad på att jaga chefer?

På väg upp till klubben lyckades Chansa rulla sig i något äckligt. Hon hade selen på sig, men den klarade sig. Jag blev dock tvungen att tvätta av henne med lite varmt vatten och diskmedel när vi kom fram till klubben.

Jag hade tänkt träna lite lydnad innan sökträningen, men det blev inte så. Lena, Mia och Frida var där och Mia hade med sig sin nya lilla schäfervalp, så det blev prat och valpgos istället för träning. Lille Zingo var förstås hur söt som helst, precis som en 13 veckor gammal schäfervalp ska vara. Chansa tyckte också att han var en lattjo liten pryl.

Sökträningen gick riktigt bra. Det enda som var mindre kul var att det började regna när jag tog ut Chansa ur bilen och när jag skulle skicka henne på första skicket började det ösregna och sedan ösregnade det hela tiden medan vi körde, bara för att sedan nästan helt upphöra.

Det första skicket blev inte helt rakt. Hon sprang rakt ut ca 30 m, men sedan vek hon av och gjorde en lov innan hon hittade figgen. Birka gjorde sedan exakt likadant, så det är möjligt att det var mest effektivt att använda vinden så. På andra sidan var det betydligt snårigare (vi höll knappt på att ta oss ut när vi skulle valla rutan), men där sprang hon väldigt rakt och fint. Sedan gjorde hon ytterligare två raka och fina skick.

På det femte och sista skicket låg figgen i en låda, som var öppen i ena änden. Chansa har aldrig hittat figgar i lådor och dylikt, men det var inga problem. Dock hade figuranten tappat en av Chansas kongar en bit ifrån lådan. Jag såg att Chansa plockade upp den, men hon fortsatte ändå att söka tills hon hittade figgen. Det tycker jag tyder på att hon faktiskt jobbar för att hitta just figgarna och inte (bara) föremålen de har och det är ju positivt.

Höstens första onsdagsträning

Idag har jag och Chansa tränat platsliggning. Jag har gjort flera pass inomhus och jag har verkligen försökt göra svåra störningar för henne. Jag hoppar, dansar, gör lekinviter, sätter mig på huk, kryper på alla fyra runt henne, ålar på golvet, kastar godis/bollar omkring henne, knuffar på henne, viftar med kampleksaker framför henne o s v. Och det funkar faktiskt väldigt bra; hon ligger vad jag än hittar på.

Nu i kväll var det dags för höstens första onsdagsträning och jag och Chansa cyklade upp i god tid för att hinna träna innan det blev för mycket folk. Mest blev det mera platsliggningsträning. Jag la henne flera gånger och hon fick ligga ganska länge varje gång. Jag utsatte henne för en del störningar som att hoppa framför henne, småspringa förbi henne, lägga mig på marken mitt emot henne samt kasta godis, men annars tyckte jag att hunden som tränade inkallning med ställande och rutan och blev belönad med både bollkastning och kamplek på planen bredvid var tillräcklig störning.

Andra hundar, speciellt andra hundar som leker, är nog den svåraste störning man kan utsätta henne för. Hon har ju väldigt lätt för att gå upp i varv (hon är ju malle) och dessutom är hon väldigt impulsiv (som sagt, hon är ju malle), så det är verkligen inte lätt för henne att behärska sig. Hon lyckades inte ligga kvar alla gånger (fast jag hade koppel på henne så hon kunde inte sticka), men jag är ändå riktigt nöjd med träningen. Det verkar som att hon blir bättre på att behärska sig genom att jag tränar med svåra störningar hemma. Men än krävs det mycket träning innan jag vågar lägga henne på en platsliggning med andra hundar.

Jag tränade också lite linförighet. Hon är riktigt duktig på att gå fot, men vi har inte tränat så mycket med koppel och det krånglar till det lite grann. Inte så mycket för Chansa som för mig. Nu har jag i alla fall kommit fram till att det funkar bäst för mig att hålla kopplet i vänster hand och föra armarna som jag gör när vi går utan koppel. Vi tränade också lite framförgående, men där gör vi inte så stora framsteg. Hon går ut väldigt fint, men har svårt att gå rakt framför mig och snurrar runt med jämna mellanrum. Hon fortsätter visserligen att gå framåt efter varje snurr, men jag kan inte tänka mig att det ger speciellt höga poäng, om ens några.

Jag var ansvarig för att hålla i platsliggningen och då fick Chansa vara i köket med Ewelyn. Det var riktigt mycket folk. Det blev två platsliggningar och sammanlagt var det 17 hundar på platsen. Det var också en del nytt folk och det är ju alltid kul.

Hundträning

Idag har det blivit ännu en dag med hundträning. Jag och Chansa var lite trötta efter helgen, så först tog vi sovmorgon. Men efter lunch åkte vi ut i skogen med Anna, Birka och Indra. Först spårade vi. Jag la ett ca 500 m långt spår med tre 90-gradersvinklar och en 45-gradersvinkel till Chansa. I spåret la jag 4 spårpinnar, en liten bit av en brandslang och två små bitar av en trasig, avskalad tennisboll.

Hon började spåra väldigt bra och plockade de två första pinnarna utan problem. Sedan tappade hon spåret lite, men upptäckte det på en gång och hittade tillbaka till det. Dock hade hon lyckats snurra in spårlinan mellan tre träd så att det blev tvärstopp. Det hindrade henne dock inte från att vara helt säker på vart spåret gick när jag hade trasslat ut linan.

Hon plockade även den lilla biten av brandslang, vilket jag inte varit helt säker på att hon skulle göra. Hon plockade även en av bitarna av tennisbollen. Den plockade hon faktiskt när jag var nästan helt övertygad om att hon gått fel, men man ska ju lita på hunden.

Det visade sig dock att man kanske inte ska lita helt på henne, för när hon lyckades trassla in sig ännu en gång så att det tog flera minuter att reda ut linan tappade hon bort sig och jag hade ingen aning om vart spåret gick. Men till slut kom hon på spåret igen och spårade fint till slutet. Hon missade dock en av bitarna av tennisbollen, vilken antagligen låg någonstans där hon vimsade bort sig.

Chansa får skinkost efter att ha hittat första pinnen.

Och mera skinkost efter att ha hittat en liten bit av en brandslang.

Hon tycker verkligen om sin skinkost.

Chansa med mallebollen som hon också fick som belöning efter varje upphittad pinne/grej (först bus med malleboll och sedan skinkost).

Chansas snygga spårsele och spårlina och de upphittade föremålen.

Efter vi hade spårat körde vi budföring med först Chansa och sedan Birka. Chansa börjar bli riktigt duktig på budföring nu. Hon sprang i full fart raka vägen till Anna, men hon tjuvstartade på vägen tillbaka till mig. Vi körde en gång till och då sprang hon också bra och när Anna sa till henne att sitta så lät hon också bli att tjuvstarta och sprang mycket fint tillbaka till mig. Sedan satte hon sig visserligen inte fot hos mig, utan sprang raka vägen till en stor vattenpöl för att dricka, men det känns ändå ganska hoppfullt att vi kan få till en riktigt bra budföring innan tävlingen (fast säker kan man förstås aldrig vara).

Sedan åkte vi hem och vilade en stund innan vi cyklade upp på klubben för att träna lydnad med Anna och Birka innan vi skulle ha möte med onsdagsgruppen. Jag tränade lite linförighet med kommendering och det gick riktigt bra. Det är bara när jag gör halt som hon inte kan låta bli att vända sig när tävlingsledaren säger något, men hon hänger i alla fall med när jag börjar gå. Men det är något som vi ska träna på att hon ska låta bli.

Vi tränade också på att hålla apporten utan att tugga, vilket hon behöver bli lite påmind om och dessutom tränade vi inkallning, hopp, helomvändningar på stället och ingångar. Sedan var hon ganska trött och under mötet låg hon mest och sov. Men när vi skulle cykla hem var det förstås full fart igen, trots att det regnade ganska ordentligt.

Inlandsylet

I fredags tog jag och Chansa bussen till Malå för att jag skulle vara på plats i tid för att bakdöma lydnadsklass III och Elit på lördagen. Och vi var verkligen i god tid, eftersom vi var där redan klockan sex på fredag kväll och uppropet på lydnaden var inte förrän halv tolv på lördagen.

Men det känns inte som att det var bortkastad tid. P-O kom med sin husvagn ungefär samtidigt som jag så vi tränade lite lydnad och la en platsliggning. Lite senare kom även Linda, som skulle bo i klubbstugan med mig, så vi ägnade kvällen åt lite mera lydnadsträning och budföring.

Medan appellhundarna var ute i skogen i går morse passade jag på att träna ännu mera lydnad och gå en liten promenad samt läsa på lydnadsreglerna lite grann. På eftermiddagen, när tävlingarna var klara, gick jag och Chansa en promenad till den mycket fina badplatsen där hon fick bada lite från bryggan. På kvällen blev det grillning och lite social samvaro, även om det inte var speciellt många där, och sedan hjälpte jag Linda att träna lite innan det var dags för kvällspromenad och sängen.

Idag steg jag upp tidigt och hjälpte Linda att träna ännu lite mer och när appellhundarna sedan åkt ut till skogen körde jag ytterligare ett lydnadspass med Chansa. Hon var dock kanske lite trött vid det laget, för hon var rätt vimsig. Dessutom lyckades hon med bedriften att riva ett brukshinder; hon lyckades få både 5- centimetersbrädan och en till bräda att ramla ner.

Jag begriper inte riktigt hur (fast de kan ju inte ha varit ordentligt ditsatta), men även om det blev en rejäl smäll så blev resultatet ändå positivt. På sista tiden har hon nämligen börjat slarva när hon hoppar och slår i var och varannan gång, men efter att ha rivit hindret så drog hon upp benen väldigt ordentligt. Men hon blev i alla fall inte rädd för att hoppa, vilket jag har hört flera hundar som blivit efter att ha slagit i hindret ordentligt.

Idag har jag bakdömt lydnadsklass I och II och det kändes riktigt bra att bakdöma både igår och idag. Det var en del skellefteekipage som var och tävlade, trots att det var ganska få anmälda. Igår gick det bra för Yvonne och Otto som vann och fick förstapris i lydnadsklass I och idag gick det bra för Maria och Quta som fick förstapris i lydnadsklass II. Vann gjorde hon också eftersom hon var ensam i klassen.

Chansa har uppfört sig så bra hela helgen. Hon har ju fått sitta uppbunden i klubbstugan långa stunder, men hon har inte låtit det allra minsta. Kökspersonalen hade inte ens haft en aning om att det fanns en hund i rummet intill. Hon har legat ihopkurad på min sovsäck och har antagligen sovit mest hela tiden när jag har varit upptagen med annat. Jag är verkligen stolt över att hon har så lätt för att koppla av; man kan ju liksom inte tro det med tanke på hennes aktivitetsnivå.

Även på nätterna har hon sovit bra och till min stora förvåning har hon också ätit väldigt bra i helgen. Jag hade så lite av hennes vanliga mat kvar att jag köpte en liten påse Doggy innan jag åkte och hon tyckte tydligen om det (hon brukar även gärna stjäla mat av Jackpot, som äter Doggy, och hos mamma äter hon också Doggy utan att vara kinkig). Hon har ju alltid varit lite dålig på att äta och jag har provat några olika foder utan framgång, så kanske jag måste testa att ge henne Doggy ett tag och se om hon börjar äta bättre. Nu har hon också fått en ny matskål. Inte för att vi behövde en, men jag vann en på lotteriet på Inlandsylet.

Det har varit en ganska jobbig helg, men det var givande att bakdöma och vi har ju också hunnit med att träna en hel del och träffa en del trevliga människor (t ex systrarna Rotstedt, som man ju inte träffar så ofta nuförtiden), så jag är ändå ganska nöjd med helgen (trots vissa negativa inslag, som jag inte tänker gå in på här). Chansa har sovit nästan hela tiden sedan vi kom hem och det tänker jag också göra nu.

Regn

Idag har det regnat ordentligt hela dagen. Jag hade tid hos tandläkaren på förmiddagen och eftersom det regnade så mycket cyklade jag dit, trots att det bara tar ca 5 minuter att gå dit, för att inte hinna bli så blöt.

Efter tandläkarbesöket, som tog nästan två timmar på grund av att jag fick vänta så länge, åkte jag och Anna ut i skogen och spårade. Vi la varsitt appellspår och satt sedan i bilen och väntade tills det var dags att gå spåren. Chansa var väldigt taggad och det gick fort. När vi spårar på grusplan, kortklippt gräs och dylikt spårar hon i ett lagom tempo, men i skogen blir det så lätt att hon ökar tempot ordentligt. Jag försökte hålla emot, men i första vinkeln tappade hon ändå bort sig lite och fick snurra en hel del. Andra vinkeln tog hon dock hur fint som helst.

Jag hade glömt att ta spårpinnar med, men jag hittade en i ryggsäcken och så tog jag två skogspinnar. Skogspinnarna gick hon över, men den vanliga spårpinnen tog hon hur bra som helst.

Efter spåren körde vi budföring med Birka och Chansa. Första gången strulade Chansa lite. Hon sprang bra till Anna, men när hon skulle skicka tillbaka henne gick hon bara fram några steg och började nosa på marken. Jag tror att hon trodde att Anna kastade godis när hon viftade med handen när hon skulle skicka henne. När vi gjorde om sprang hon hur fint som helst båda vägarna, utan tendenser till att tackla mottagaren som hon gjorde med Jenny i måndags.

Sedan åkte vi till klubben och la platsliggning och Chansa låg riktigt stabilt och bra. Det blev dock inte så lång platsliggning (gjorde flera kortare) och jag stod i kopplets längd. Jag körde också lite med omvänt lockande, t ex genom att springa runt henne, hoppa och göra lekinviter, och då ligger hon jättebra. För henne är problemet snarast att hon har svårt att ligga still om det blir för tråkigt.

När vi kom hem var Chansa riktigt trött, men när det senare på kvällen var dags för sökträning tackade hon inte nej. Det regnade lite mindre än tidigare när vi började köra, men innan det var Chansas tur ösregnade det igen. Jag körde tre skick med lösrullar. De första två gick hur bra som helst. På det tredje blev det en massa strul för att hon tappade lösrullen och eftersom jag inte sett att hon hade den skickade jag om flera gånger (fast jag misstänkte att hon tappat lösrullen nånstans). Efter det var hon ganska trött i huvudet så därför slutade vi där, trots att jag egentligen hade tänkt köra ett skick till.

När vi kom hem efter söket var vi båda genomblöta och hungriga. Chansa som är rätt dålig på att äta slukade sin mat och har sovit i stort sett sedan dess. Jag tog en varm dusch och sedan satte mig i soffan med filten som jag köpte igår över mig och datorn i knät. Så nu har jag anmält mig till min och Chansas första tävling!

En trött liten malle efter dagens träning.

Bilder från Romelsön

Idag har jag, syrran och mamma varit i Piteå och shoppat. Jag handlade dock inte särskilt mycket- det blev bara en filt, nya gardiner och en T-shirt. Jag och Chansa gick en timmes promenad på morgonen och när jag kom hem bar jag bara in mina saker och cyklade sedan upp på klubben. Det var rätt mycket folk på klubben och eftersom det var första deltävlingen i lydnadscupen så blev det mest att prata med folk.

Men när lydnadscupen var klar tränade jag ett pass med Chansa. Speciellt avlämningarna framifrån på apporteringen funkade bra idag. I måndags hade vi möte i tävlingssektorn och då cyklade jag upp lite tidigare för att hinna träna lite. Då krånglade hon lite med hoppet; hon la sig istället för satte sig på andra sidan. Men idag hade jag ett ganska högt hinder och då funkade det hur bra som helst.

Nu har jag också fått tillbaka grejen som jag behöver för att föra över bilder från kameran till datorn, så nu har jag kunnat flytta över bilderna jag tog när jag och Chansa var ute på Romelsön.

Chansa poserar på en stor sten.

Birgitta tyckte att Chansa var lite mager, men jag tycker att hon är riktigt fin- välmusklad och inget överflödigt fett.

Barnen kastade pinnar åt henne i sjön.

Man kan inte ta fel på att hon tyckte att det var kul.

Plask!

Lisa kastar ut en pinne till Chansa, som kommer i full fart.

Vattensvans

I torsdags kväll kom jag och Chansa hem från Romelsön, där vi haft ett par bra dagar trots det ganska trista vädret. På onsdag förmiddag gick vi en långpromenad med Fia och Elisabeth. Vi var ute i nästan två timmar och det gick riktigt bra med min fot. Visst gjorde det lite ont, speciellt när vi gick i obanad terräng, men det märks att det håller på att bli bättre. Chansa sprang som en galning och rullade sig också i något äckligt, så efter promenaden blev det ett dopp i havet för henne (det blåste alldeles för kallt för att jag skulle vilja klä av mig).

Eftersom det var många barn där fick Chansa mest ligga platsad/sitta uppbunden för att inte springa och jaga dem, men Lisa fick leka lite med Chansa och kongarna. Lisa är väldigt duktig med hundar och hon klarade att leka med Chansa (sedan jag visat hur man leker med två föremål) trots att Chansa är ganska intensiv i sin lek. Chansa är ju dock väldigt duktig på att släppa föremål på marken och backa undan.

Barnen fick också kasta pinnar till henne i sjön och det tyckte Chansa var kul. Ungarna fick först såga upp en stor pinne till flera små så att de hade pinnar att byta med, för de fick absolut inte försöka ta dem ur munnen på henne (då går hon igång i kamp och risken är stor att någon gör sig illa). Men det funkade alldeles utmärkt. Chansa släppte pinnarna självmant, oftast i farten på väg tillbaka, när hon insåg att någon av dem skulle kasta en till.

Jag var med hela tiden när de kastade pinnar i vattnet och fotade, men tyvärr har jag glömt grejen som jag behöver för att flytta över bilder från kameran till datorn hos syrran, så bilderna får jag lägga in senare.

Badandet på torsdagen + båtturen in till land gjorde dock att Chansa fick vattensvans. Jag märkte inget på torsdagkväll eftersom hon sov som en stock sedan vi kom hem och det blev bara en snabbkissning, men igår morse såg hennes svans väldigt ledsen ut. Hon verkar dock inte ha ont och det påverkar henne inte speciellt mycket.

Idag har vi varit på klubben i stort sett hela dagen. Det var ungdoms-DM och jag skulle vara tävlingsledare på appellydnaden och domare på lydnaden. Jag och Susanne åkte med ut i skogen och tittade på spåren på morgonen och då blev jag riktigt sugen på att tävla. Jag har hållit på med hund länge och varit med i brukshundklubben sedan -98, men jag har än aldrig tävlat i spår eftersom jag först hade en hund som inte spårade och sedan en hund som jag inte fick tävla med. Men nu har jag planerat in ett appellspår med Chansa i höst och jag ser verkligen fram emot att prova på att tävla spår.

Efter tävlingarna åkte jag, Lena och Susanne upp på Vitberget och körde uppletande. Jag insåg att jag dels tränat alldeles för lite uppletande med Chansa och dels att jag behöver bättre förberedelser. Jag har inte kört något uppletande sedan tidigt i våras, så hon fattade först inte vad det var hon höll på med utan sprang mest bara omkring. Dessutom har hon aldrig letat föremål som jag inte lagt ut och aldrig i en så stor ruta heller, så det blev alldeles för svårt för henne. Så uppletande är definitivt något som jag måste börja träna på. Hon har ju dock arbetslusten, så bara hon fattar vad hon ska göra och hur så är det inga nog inga problem.

Sedan åkte jag och Susanne tillbaka till klubben och körde lite lydnad. Jag hade bara tänkt träna framförgående och platsliggning, vilket är de moment vi har mest problem med inför appellen, men det blev också lite fritt följ, apportering och hopp. Framförgåendet gör hon sakta men säkert framsteg med. Platsliggningen har jag lagt om träningen på så vi har mer eller mindre börjat om från början. Jag har lärt henne att lägga sig bekvämt, d v s på ena skinkan, redan när hon lägger sig och då är det mindre risk för att hon plötsligt rusar iväg. Hon får också ligga långa stunder, medan jag står nära, och så belönar jag med mjukost, som är lugnande för henne. Det kändes som att jag var på rätt väg, för hon låg väldigt lugnt och stabilt trots att Jackpot lekte med boll på planen bredvid.

Hennes svans börjar också återhämta sig, för den åkte upp ett par gånger när vi tränade, så det dröjer nog inte länge innan hon är helt återställd.

Furuögrund

Nu har jag inte skrivit på ett tag, vilket beror på att jag är hos syrran i Furuögrund. De senaste dagarna har jag hunnit med att bakdöma lydnadsklass I och II, spela Scene it! på X-box, dricka kokosdrinkar, promenera med Chansa, åka båt till Långnäset och äta middag, bakat, lagat mat, plockat åkerbär, promenerat i Byskebyn m m.

Vädret har dock inte varit speciellt bra och efter att ha stått en hel kväll och dömt lydnad på Paltprovet fick jag ganska ont i foten igen, så jag har inte gjort speciellt mycket med Chansa. Hon börjar vara lite understimulerad, så ikväll blir det nog lite lydnadsträning och eventuellt ett spår, om jag kan lyckas lura något barn att gå ut ett spår åt mig.

I kväll blir det också lite simning för Chansas del för nu ska vi precis åka ut till stugan på Romelsön och vara där ett par dagar.

Eftersom vädret varit så trist har det inte blivit mycket fotograferat, men här är i alla fall ett par bilder med Chansa och den "lilla" pinnen hon bar med sig när vi plockade åkerbär.

Halt matte

Igår hade jag fortfarande väldigt ont i foten, så jag ringde till vårdcentralen för att kolla upp det. På den första vårdcentralen jag ringde hann jag inte ens berätta vad som var problemet innan hon avbröt mig och tyckte att jag skulle gå till en sjukgymnast :-( Men på det andra stället lyssnade hon i alla fall och jag fick komma redan igår eftermiddag.

Det visade sig att ett ledbandsfäste i foten blivit utslitet. Antagligen hände det på Tåmelägret när jag skulle gå ut som figurant i rutan med kullen i hörnet. Då jag klättrade nerför stupet rullade några stenar undan och jag fastnade med foten. Det gjorde rätt ont, men det blev mycket bättre redan efter ett par dagar. Jag har dock känt av det lite grann när jag gått mycket eller stått länge, men promenaden från Morö Backe i lördags blev en för stor påfrestning.

Nu är jag i alla fall sjukskriven resten av veckan och sedan börjar ju min semester på måndag. Det känns skönt att vara ledig, men det är förstås lite trist att inte kunna göra något. Igår fick jag ställa in den planerade spårträningen och inte kan jag promenera med Chansa heller.

Igår kväll cyklade jag en sväng med henne och nu i kväll cyklade vi en kortare sväng ner till älven där hon fick simma lite grann. Det var en riktigt varm och skön sommarkväll och ljuset var fint, så jag tog kameran med mig.

Badsugen mallinutt.

Plask!

Stegrar sig i vattnet.

Hon gillar verkligen att bada.

Skakar sig i motljuset.

Lycksele djurpark

Igår blev det en verkligt lång arbetsdag. Jag började jobba klockan 9 istället för 12 eftersom vi skulle åka till Lycksele djurpark och Gumboda. Middagen i Gumboda drog ut på tiden och jag slutade inte jobba förrän 23.30. Men det var kul, så jag klagar inte.

Det enda jag har att klaga på är att det numera är jag som är halt. Av någon anledning har jag haft lite ont i en fot ett tag och när jag gick hem från jobbet i lördags fick jag jätteont. Det gjorde nästan lika ont igår morse och efter ett par timmars promenerande på djurparken hade jag ordentligt ont.

Tina och Jossan. I bakgrunden syns Lappkåtan, där vi åt en mycket god lunch.

Sälar som pussas.

En söt björn. Jag hade verkligen lust att sticka in handen och klappa den, men det gjorde jag förstås inte.

En liten björnunge roar sig själv.

"Titta så högt jag kan klättra, mamma!"

En visent. Visenter fanns samtidigt som mammutar och ullhåriga noshörningar, men finns fortfarande kvar (man kan lära sig mycket av att läsa informationsskyltarna).

En visentunge.

En ren. Renen är det enda klövdjur där både hanen och honan har horn. En ren har en livslängd på 20 år (fast att döma av renarna vi såg vid vägkanten på vägen till Lycksele så är alla inte smarta nog att hålla sig vid liv så länge...)

Älgtjur och älgko. Älgar lever i ca 25 år, de tappar hornen i januari-februari och vi har en stam på ca 300 000 älgar i Sverige. Älgstammen har ökat kraftigt de senaste 20-30 åren, vilket antagligen beror på reglering av jakten samt bättre beten p g a nya avverkningsmetoder.

Skogens konung.

Söta små dovhjortar.

Kronhjort har funnits i Sverige sedan istiden. Hanen kallas hjort och honan kallas hind.

En stilig kronhjortshane (eller heter det kronhjortshjort?)

En liten familj vildsvin, som heter Sus Scrofa på latin.

Vildsvinskultingarna var vansinnigt söta.

En knubbig liten shetlandsponny.

Ett litet shettisföl.

Jag hittade ett litet vattenfall och experimenterade lite med olika slutartider och detta blev den bästa eftersom jag inte hade något stativ.

Vilopaus innan vi åkte vidare till en god middag i Gumboda.

Jossan

Efter en trevlig dag med trevliga arbetskamrater och brukare åkte jag direkt från jobbet till Norran och hämtade Chansa, som fått ligga i bilen medan Matte jobbade. Hon blev väldigt glad när jag kom. Jag hade dock glömt att ta selen med mig, så jag var lite orolig för hur det skulle gå att cykla med henne hem (hon har ju en tendens att vilja dra), men det gick alldeles utmärkt. Eftersom det i stort sett var folktomt ute vid den tiden fick hon springa lös från Tuvan tills vi kom in bland husen på Älvsbacka och vid det laget hade hon sprungit av sig den värsta energin, så det var inga problem att cykla med henne med bara halsband.

Idag har vi haft vilodag på grund av min onda fot, som idag gör om möjligt ännu mera ont. Chansa verkar dock ganska trött efter att ha varit hos syrran igår, så hon är rätt nöjd med det. Jag skulle gärna ha fortsatt min vilodag, men jag måste tyvärr jobba eftersom det inte gick att få tag på någon som kan jobba för mig.