Äntligen bra väder!

Efter en rolig helg med Scandinavian Open i disc golf så har det återigen varit en vanlig arbetsvecka. I och för sig så var jag ledig på måndag och på tisdag jobbade jag natt, så jag hade dagen ledig, men då regnade det mest. När jag slutade på onsdagen hade det dock blivit fint väder så på onsdag kväll gick jag och Myrrha en lång promenad längs strandpromenaden där jag aktiverade henne med lite frisbeekastning.

I dag har jag också varit ledig så vi passade på att gå en två timmars promenad i skogen. Det var väldigt varmt, men Myrrha höll sig relativt pigg trots att hon egentligen är ganska värmekänslig. Nu har också blåbären kommit, vilket förstås bärmonstret Myrrha är glad för. Hon har formligen vräkt i sig blåbär och speciellt verkar hon uppskatta dem när hon blir törstig.

Det har verkligen varit en härlig dag idag; just nu är det 27 grader varmt! Sol och värme är ju inte precis något som man blivit bortskämd med i sommar. Nu ska jag gå och duscha och göra mig klar, för i kväll ska jag på fest ute på disc golf- banan och tack vare vädret så känner jag mig på riktkgt bra festhumör.

Scandinavian Opens lilla maskot

Myrrha ligger och spanar ut över disc golf- banan.

Från torsdag till söndag har jag hjälpt till på Skellefteå Disc Golf-klubbs stora tävling Scandinavian Open. Eftersom det var spelare från ca tio olika länder bad jag att få en uppgift där jag kunde få träffa spelarna och få en chans att prata engelska, så jag fick stå i spelartältet där de kom in och fikade efter halva banan + att de kunde lämna in sina kläder och väskor. På det viset fick jag också chansen att träffa och prata med alla spelarna.

Myrrha har varit med mig i spelartältet och hon blev snabbt tävlingens lilla maskot. Hon har nog aldrig blivit så mycket klappad av så många olika personer som hon har blivit den här helgen. Det har verkligen varit kul att se vilken skillnad det är på henne nu jämfört när hon var ung. Då ville hon absolut inte bli klappad av främmande människor och backade undan, men i helgen har hon accepterat alla som velat klappa henne utan att dra sig undan.

Redan första dagen var det en kille från Australien som klappade henne när han kom in och fikade efter 9 hål, just för att han kände till de positiva effekterna av att klappa hundar, t ex att pulsen går ner. Och det har faktiskt varit många andra som kelat med henne för att känna sig lite lugnare inför sin runda (och i förekommande fall också för att bli tröstade efter en dålig runda). Scandinavian Opens vinnare klappade Myrrha i halvtidspausen och Myrrha vill därför hävda att hon har del i hans seger (att Jeppes seger kan bero på att han helt enkelt är jäkligt duktig förnekar Myrrha bestämt).

Myrrha har numera skaffat sig vänner från hela landet och till och med hela världen. Bland annat så har hon blivit god vän med ett par av de amerikanska tjejerna, bland annat Valarie Jenkins som vann damklassen och Jennifer Golab, som kom sist. Men allra bäst tyckte hon om de två som ni kan se henne på bild med nedan.

Jörgen från Luleå är en riktig hund- och kattvän och det uppskattade Myrrha.

Två aussies- Myrrha blev också god vän med Andy från Australien.

Det har varit fyra roliga dagar för oss båda. Vi har fått träffa en massa trevliga nya människor och jag har fått prata en hel del engelska. Men det har också varit ganska jobbiga dagar. Det har mestadels varit bra väder, dock varvat med en del åskskurar, och det var rätt varmt i tältet. Myrrha blev också ganska trött av att folk kom och gick hela tiden, för då kan hon inte sova ordentligt. Lite tråkigt har hon nog också haft, då det har varit långa stunder utan något att göra.

Myrrha ligger i tältet och tittar längtansfullt ut på solskenet utanför.

Jag kunde inte låta bli att ta en bild på hennes mycket lustiga liggstil.

Myrrha har varit ordentligt trött på kvällarna och idag vill hon mest bara sova, vilket passar mig ganska bra eftersom det regnar och jag också är ganska trött efter helgen. Så idag ska vi nog bara slappa, Myrrha och jag.

MC-tur till stugan

I veckan har jag jobbat dag måndag och tisdag, men sedan är jag ledig ända till nästa tisdag eftersom jag bytt med en jobbarkompis. Men helt ledig kommer jag inte att vara för jag ska hjälpa till lite grann på den stora disc golf-tävlingen som är i helgen.

Idag har vi varit i stugan för att träffa Sara och Tomas och barnen. Eftersom bromsarna på bilen slutade fungera för ett par dagar sedan så var vi tvungna att ta motorcykeln dit. Vädret var ju perfekt för att åka hoj så det gjorde ju inte så mycket. Fast det innebar förstås att Myrrha inte kunde följa med, utan fick stanna hemma istället. Det var länge sedan jag åkte någon längre tur med hoj, om man bortser från att vi åkte till Byske förra veckan, och det var kul men rätt jobbigt. Jag har svårt att förstå hur jag någonsin har orkat åka på MC-semestrar till Karlskoga, Stockholm och Östersund.

Vädret var också helt perfekt för att ligga ett par timmar i solstolen, vilket jag och Sara gjorde. Vi passade också på att ta oss ett dopp i Kågeälven. Det var kallt, men ändå ganska skönt. Jag blåste också såpbubblor ute på gräsmattan tillsammans med Gustav.

Att blåsa såpbubblor kräver stor koncentration.

Att jaga såpbubblor kan vara lika kul som att blåsa, tycker Gustav.

När vi kom hem gick jag en promenad vid älven med Myrrha. Eftersom det var fint väder och Trästocksfestivalen börjar i morgon var det rätt mycket folk ute längs strandpromenaden. Jag kastade pinnar åt henne så att hon fick bada lite grann, men hon plaskade förstås bara där det var så grunt att hon inte behövde simma.

Uppletande och en oväntad syn

I natt har jag jobbat och Myrrha har varit med mig på jobbet. Men innan vi gick till jobbet gick vi en promenad i skogen och vi tränade också lite uppletande. Jag vallade en ruta, som nog var 50 x 25 m och la ut 4 föremål. Myrrha var verkligen uppe i varv och jättesugen på att träna. När hon hittat alla grejer blev hon helt galen och började hoppa för att komma åt dem så att vi nästan upprepade förra helgens blodbad.

"Ja, äntligen sa hon det där ordet som jag väntade på!"

"Kolla matte, jag hittade en vante i skogen!"

"Var är den, var är den? Jag känner att det är nåt här nånstans..."

"Här är den!"

"Spela roll att det tog mig 10 minuter att hitta alla fyra grejerna- de är mina, mina och bara mina!"

På jobbet skötte hon sig bra som vanligt, men när jag gått och lagt mig bestämde hon sig för att börja tugga på ett tuggben. Jag lyckades somna trots hennes tuggande och när jag råkade vända på mig kl 04.38 blev det fart på damen. Uppenbarligen behövde hon gå ut och när jag insåg att hon ätit upp i stort sett hela tuggbenet så förvånade det inte mig ett dugg. Ute var det väldigt dimmigt och när vi kom ut satt det en hare på parkeringen! Den satt och tittade på oss en stund och sprang sedan iväg, men kom tillbaka efter ett ögonblick och sprang åt andra hållet istället. En väldigt oväntad syn i en bostadsområde i stan, även om skogen är ganska nära.

När jag slutade idag vid halv två gick vi en promenad i skogen innan vi gick hem igen. Idag var det soligt och fint väder för ovanlighetens skull och det var skönt med en skogspromenad, trots att jag var trött efter att ha varit ut med Myrrha i ottan. I kväll ska vi gå ut och äta, så nu ska jag vila lite innan jag ska duscha och göra mig klar.

Var är hunden?

Igår tog jag och Myrrha en promenad längs strandpromenaden innan jag började jobba. Jag aktiverade henne lite med att kasta in kongen i det höga gräset och låta henne leta den. Hon lyckades hitta kongen varje gång, men kan någon hitta hunden i bilden ovanför? Jag lovar, det finns faktiskt en hund där någonstans i gräset!

Hunden är återfunnen, med kongen (hade hon inte hittat den hade hon varit kvar därute än- hon vägrar att komma när jag ropar om hon letar efter nåt)

Man blir ganska trött att av att leta efter kongen som försvinner hela tiden!

Bäst att vila upp sig lite efter allt springande i högt gräs.

Nå, har du packat ner allt i ryggsäcken så att vi kan gå vidare?

Jag fotade också lite blommor och på hemvägen gick vi förbi Nordanå för att titta lite på fåglarna (och förstås fota lite grann).

Vackra tistlar med vattnet som bakgrund

En blå liljeväxt av något slag

"Jag är inte rädd, jag kan flyga!", tror jag att den här fågelungen säger

En annan ullig liten dununge

En fågel med fina färger (har ingen aning om vad det är för sort)

Är det det här som kallas blodspår?

I helgen har jag mest bara jobbat. Jag jobbade fredag natt, vilket innebär att jag började 16.oo på fredag och slutade 13.30 på lördag. Eftersom Jonas åkte till Gävle för att tävla disc golf på fredag morgon fick Myrrha följa med mig på jobbet. Jag passade på att gå en promenad i skogen innan jag började jobba och sedan blev det en skogspromenad när jag slutade jobba också.

Världens vackraste Myrrha poserar i skogen

Jag aktiverade henne lite med att leta efter bollen i skogen; här kommer hon och vill byta den mot godis.

Myrrha sover på jobbet.

Idag har jag jobbat på dagen och jag och Myrrha gick en skogspromenad på morgonen innan jag började jobba. Jag la ett spår till henne, ca 300 meter långt och med två pinnar och en boll som slut, som vi skulle gå när jag slutade jobba, vilket innebär att spåret får en liggtid på 7,5 timmar.

Idag innebar mitt jobb att åka med min brukare till kyrkan. Ateist som jag är tillhör det inte mina favoritsysselsättningar, men det var i alla fall konfirmationsmässa idag vilket gjorde det hela lite roligare i alla fall. Jag har tagit som vana att ha kameran med mig nästan överallt så jag passade på att fota lite grann också.

Skellefteå landsförsamlings kyrka, Sveriges största landskyrka. På 1700-talet byggdes den om till korskyrka i nyklassicistisk stil, men kyrkans stomme är från 1300-talet. (Man kan lära sig mycket på Wikipedia!)

Sankt Göran och draken, en skulptur från 1400-talet som är en av kyrkans sevärdheter (fast speciellt vacker kanske den inte är).

Ett foto som symboliserar min ateistiska syn på kyrkan: Inne i kyrkan finn bara mörker och fångenskap, genom nyckelhålet ser man ljuset och friheten utanför kyrkan.

En rosa blomma utanför kyrkan.

När jag slutat jobba gick jag tillbaka till skogen för att spåra med Myrrha. Hon är ju egentligen ingen vidare duktig spårhund, men det funkar bättre med spår som har legat ganska länge. Så idag gick det ganska bra.

Här har hon båttom att komma iväg och börja spåra.

Och här spårar hon faktiskt, men trots detta plockade hon inte upp några pinnar (en plockade jag själv upp, så hon var i alla fall på spåret).

Men bollen i slutet hittade hon i alla fall utan problem.

När hon hittat bollen i slutet tog jag av henne sele och lina och lekte lite med henne. När jag skulle kasta bollen åt henne blev hon så uppjagad att hon hoppade upp och skallade mig, rakt över näsan. Och självklart började jag ju blöda näsblod, från båda näsborrarna. Och lika självklart så hade jag inte en enda näsduk eller liknande med i ryggsäcken (fast så sent som imorse när jag packade ryggsäcken slängde jag bort en servett som låg längst ner ryggsäcken- är inte det typiskt?)

Med blodet rinnandes från nästan rotade jag igenom ryggsäcken och hittade en liten bit papper från ett kollegieblock. Jag försökte använda den som näsduk, men kollegieblockspapper är uppenbarligen inte gjort för att suga upp vätska, så mest kletade jag nog ut blodet i hela ansiktet.

Eftersom jag inte gärna ville gå hem genom hela stan med blod över hela ansiktet fick jag försöka hitta på någon annan lösning. Jag lyckades då hitta ett träd med stora blad vars undersida var mjuk och hade relativt bra uppsugningsförmåga så jag lyckades i alla fall stoppa den värsta blödningen och fräscha upp mig så att jag kunde gå hem utan att se ut som att jag varit ute i skogen och mördat någon (i alla fall om man bortsåg från allt intorkat blod jag hade på händerna).

Om någon av bloggens läsare skulle bli skallad av sin hund så rekommenderar jag sådana här blad för att stoppa blodet.

När jag väl kom hem hade näsan fortfarande inte slutat att blöda, men det var i alla fall mycket mindre blodflöde. Faktiskt blödde jag fortfarande 1,5 timme efter det att jag kommit hem och jag är också ganska öm på ett ställe i pannan, precis ovanför näsan. Jäkla hund! Det här är dessutom andra gången hon skadar mig den här veckan. I tisdags satt jag på golvet och busade med henne och då klöste hon mig på armen så att det började blöda. Såret var rätt djupt efter ett par dagar började det också se ganska rött och infekterat ut. Och det ser faktiskt fortfarande infekterat ut, även om det håller på att läka nu.

15 år

Min Jonas.
Foto: Sara Häggström

Idag har jag och Jonas varit ihop i 15 år. Eller kanske snarare är det ikväll som vi varit ihop i 15 år, för vi blev tillsammans en lördagkväll på Etage 1993. Vi brukar dock inte fira årsdagen på något särskilt sätt, inte ens när vi hade varit ihop i 10 år, fast i år tänkte vi faktiskt gå ut och äta. Dock inte ikväll eller den här helgen, eftersom Jonas ska på disc golf-tävling i Gävle och jag jobbar fredag natt (vilket också innebär halva lördagen) och söndag dag. Men någon gång blir det nog.

Här är några bilder på min älskling.

Jonas i poolen på hotellet i Bulgarien.

Jonas poserar vid läckra klippformationer, också i Bulgarien

Idag var jag ledig från jobbet, min enda lediga dag den här veckan, men i morse när jag precis var på väg ut på skogspromenad med Myrrha ringde de från bemanningen och hade kris. Så jag och Myrrha fick jobba mellan 9.30 och 11.30 istället för att att gå på skogspromenad.

Igår jobbade jag dag så jag och Myrrha passade på att gå en promenad längs strandpromenaden på kvällen när det blivit lite svalare. Jag hade kameran med mig, men solen var lite för låg för att det skulle bli riktigt bra bilder.

Utsikt över älven

På Nordanå hittade jag den här söta lilla andfamiljen.

Söta små dunbollar

Den här fågeln fanns också på Nordanå.

En mås.