Länge sedan

Nu var det ett tag sedan jag skrev, men det betyder inte att vi inte har gjort någonting. Vi har promenerat, sparkat och tränat, precis som vanligt. I tisdags var vi på inomhusträningen och Chansa var jätteduktig. Vi körde inte heller bara lydnad, utan gjorde också uppletande på läktaren. Vi har inte gjort så mycket sånt inomhus och jag är väldigt imponerad av hur duktig hon var. Hon jobbade intensivt och  både klättrade, hoppade och kröp under stolarna. Hon apporterade alla föremål jättefint, men hade lite svårt att hitta det sista. Jag och Jenny tränade också på att springa till target upp på läktaren. Det var så mycket folk så det fanns inte utrymme för att träna det inne i totohallen, så det passade bra att göra det där istället. De första två skicken var Chansa inställd på uppletande eftersom det var det vi hade gjort nyss, men sedan förstod hon och gjorde flera jättefina skick.

Vi har också tränat rutan här ute på parkeringen några gånger. Hon har betydligt högre tempo när vi kör utomhus, men det blir också lite mer stress. Det är dock ganska tydligt att det är ett moment hon gillar. Vi har också tragglat en del med fjärrdirigeringen. Man kan tycka att fjärren för tvåan, d v s bara sitt och ligg, borde vara hur enkel som helst, men om man är Chansa så måste man tydligen göra allt svårare än vad det är. Hon tar i så att hon förflyttar sig bakåt och går dessutom upp i varv så det kommer ofta lite ljud också.

Jag jobbade hela dagar både fredag, lördag och söndag så Chansa fick åka till mamma över helgen och igår fick hon skjuts hem därifrån av min moster. Hon var väldigt glad att komma hem igen och var lite som en knähund under kvällen.

Idag var det för ovanlighetens skull strålande sol och precis lagom kallt och eftersom jag bara jobbade till kl 13 så gick jag en promenad med Chansa och kameran när jag kom hem. Solen hade ju dock redan börjat gå ner, så det var inte riktigt perfekt ljus för fotografering, men några bilder blev det i alla fall:

 Skator i en björk.

 Kråka (tror jag; fåglar vet jag inte mycket om).

 Träd.

 Chansa.

 Räcker ut tungan.

 Busfrö.

 Flyger fram.

 Dyker.

 Full fart.

Fina Chansa.

Det blev dock inte så lång promenad eftersom vi skulle sparka till och från totohallen och träna lydnad senare på kvällen. Träningen gick mycket bra. Visst finns det saker att slipa på i momenten, men jag är verkligen supernöjd över att det numera går så bra att träna bland andra hundar. Hon klarar att hålla fokus fast andra hundar springer, kampar och skäller runt omkring. I kväll sprang hon till och med till rutan fastän det landade en apport precis vid sidan av, men hon fortsatte bara framåt, även när Udo sprang och hämtade sin apport. Hon stod också kvar på targeten fast Udo apporterade och fick kampa som belöning. Det är verkligen ett stort steg framåt med tanke på hur impulsiv hon har varit förut. 

Promenad

I tisdags var det som vanligt inomhusträning och Chansa var riktigt duktig. Hon hade varit hos mamma över natten, så först fick hon kampa lite runt en stolpe för att bli av med lite energi för att kunna koncentrera sig på träningen. Vi tränade fritt följ, rutan, framförgående, kryp och apportering och allt funkade riktigt bra. Hon var lite ivrig i krypet och det går väldigt fort, men hon har fin teknik. Rutan går också bra, om än inte helt som jag hade tänkt. Min plan var att lära henne att springa rakt igenom rutan, men hon är rätt smart och förstår att det är något särskilt med konerna och stannar gärna självmant i närheten av dem (dock oftast mitt i rutan) om jag inte har en target eller leksak på andra sidan rutan. Plastsliggningen gick dock inte alls bra. Hon reste sig redan när jag var på väg ifrån henne och hon gick omkring och nosade frenetiskt. Hon blev arg när jag la tillbaka henne och reste sig igen efter en stund. Då såg jag att det låg kaninbajs där (kaninhoppnigen har också inomhusträning där), så jag plockade upp det, men det luktade antagligen ändå för hon nosade en massa även om hon inte reste sig upp något mer.

Igår tränade jag rutan ute på parkeringen och då gick det mycket bättre. Problemet är att hon inte får upp tillräckligt med fart på inomhusträningen. Även om avståndet inomhus tillåter att hon springer i full fart så gör hon inte det (kanske för att hon ibland har bränt sig i tassarna när hon tagit i för mycket). Utomhus hade hon dock tillräckligt med fart och hennes intensitet och glädje gick inte att ta fel på. Så vi får nog ordning på det också till slut.

Annars har Chansa inte fått göra så mycket den här veckan. Det har bara blivit korta promenader längs gångvägarna och även om hon är lös så blir det inte tillräckligt med motion och aktivering. Jag hade lite dåligt samvete för det, men igår kväll satt jag och slötittade på ett TV-program om folk som omhändertar djur som missköts och då insåg jag att allt är relativt. Jämfört med en del andra hundars liv så har Chansa det ganska bra. Hon får gå ut regelbundet och behöver inte kissa och bajsa inomhus, hon får fräscht vatten och mat varje dag. Och även om hon inte äter upp och maten ligger kvar i hennes skål så är den inte möglig och äcklig.

Men trots att jag kom fram till att Chansa nog ändå har det ganska bra så gick vi i alla fall en långpromenad på 1,5 timme idag på förmiddagen. Det är inte så många upptrampade stigar nu när det har kommit en del snö, men jag hade tagit med mig en disc (d v s en frisbee för disc golf) och det är rätt bra motion att springa i djupsnön, särskilt nu när det var plusgrader och snön blivit tyngre. Hon blev faktiskt så trött att hon stannade och vilade på väg in med discen!

Något överexponerad bild på världens finaste hund. 

 Vill att jag ska kasta.

 Full fart på väg in med discen.

 Det börjar bli lite jobbigare att springa i djupsnön.

 Måste stanna och vila lite.

Snö, snö och mera snö

Det har snöat en hel del den här veckan och igår var det näst intill snöstorm. Eftersom de inte plogade på hela dagen så blev det rätt tungt att gå, men jag gillar ändå att det kommer lite snö så att det liknar en riktig vinter. Chansa är också mycket glad åt snön.

I torsdags hade det inte kommit så mycket snö, så när jag slutade jobba kl 22 la jag ett spår till Chansa när jag gick från bussen. Eller ja, jag gick egentligen bara från bussen och när jag rastade henne så gick jag bara till busshållplatsen och tog upp spåret och spårade hemåt. Just där hon skulle ta upp spåret var det en traktor som höll på att skrapa bort snö och is precis där jag hade gått, så hon hade svårt att hitta spåret. Istället fick hon ta upp det en bit längre bort. Hon hade lite svårt att fästa på spåret, men när hon hade gjort det spårade hon hur bra som helst. Efter ungefär halva spåret kom två killar och gick samma väg som jag hade gått, men det var inget problem. Hon löste hela spåret helt perfekt.

I fredags snöade det hela dagen och jag jobbade, så det blev bara en kort promenad på kvällen och igår var det som sagt nästan snöstorm, så vi passade på att hålla oss inne och mysa. Och träna lite metallapportering och ingångar med vanlig apport. Men idag har vi gått en promenad, fast vi höll oss till gångvägarna. De flesta gångvägar var plogade och som vanligt på söndagar var det rätt folktomt ute, så det blev en riktigt trevlig promenad. Chansa hade i alla fall kul.

Tisdagsträning

Det har varit väldigt halt de senaste dagarna så jag har inte velat promenera så mycket med Chansa, men jag upptäckte att det gick rätt bra att sparka, trots att underlaget var ojämnt. Så i söndags när jag jobbade tog vi sparken istället för att gå. Det gick ordentligt undan och det var flera som kommenterade hur fort det gick. Dock gick det kanske lite väl fort efter jobbet när jag skulle hämta Chansa hos pappa och Maj. I en nerförsbacke tyckte jag att det började gå lite väl fort med tanke på att backen slutade i en gångtunnel där asfalten var framme. Jag försökte bromsa, men det var för isigt och ojämnt så jag fick obalans och föll. Sparken flög iväg upp på plogkanten och jag rullade iväg en liten bit. Det gjorde väldigt ont eftersom det var så isigt och det värsta var att jag gjorde slog armbågen, som jag redan hade ont i. Men det var värst med sparken, som gick sönder helt. Jag hoppas dock på att kunna laga den.

I går var det tisdag och det innebär tisdagsträning. Jag åkte med Susanne dit och det gjorde att Chansa till att börja med var lite för het, men hon lugnade ner sig och träningen gick rätt bra. Rutan verkar hon ha fattat och det går framåt med apporteringen. Hennes fria följ är riktigt fint, förutom stegförflyttningar bakåt. Hon är väldigt duktig på att backa och det är det som är problemet- hon backar alldeles för fort. Detsamma gäller krypet. Hon har förstått att hon ska krypa, men hon gör det med väldigt hög hastighet. Så där får jag jobba lite på att hon ska ta det lite lugnare. 

Några bilder från träningen.

 Penny.

 Josefine och Dex.

 Martina och Leia.

 Susanne och "lilla" Dio.

 Lena och Örn.

 Leia.

 Chansa tycker att det är för mycket fika och för lite träning. 

Chansa var lite trött när vi kom hem. 

Årets bästa bilder

Som vanligt så har jag valt ut några av mina favoritbilder från året som gått. Den här gången var det ganska lätt, dels för att jag inte fotat lika mycket som jag brukar och dels för att jag gick igenom alla bilder innan jul efterssom jag passade på att beställa förstoringar av några favoritbilder till mig själv när ajg ändå skulle beställa canvastavlor i julklapp till både Adam och mamma. Jag beställde några bilder på Chansa också, men hundbilder finns det så gott om här i bloggen, så här blir det mest icke-hundiga bilder (ett par hundbilder kom dock med).

Här är mina favoritbilder från 2014, i kronologisk ordning.

 Frostig gren.

 Vacker vinterdag.

 Ros.

 En balkong i Stockholm.

Vitsippor.

Våren är på väg.

 Regndroppar.

 Tulpan.

 Solglittrande hav.

 Följeslagare.

 My precioussss....

 Hallon.

 Blåklocka.

 Sökträning i sensommarkvällen.

 London by night.

 Londonbyggnader.

 Vinterväg.

Jul.

Happy New Year

På sistone har Chansa varit borta mer än hon varit hemma. Jag lämnade ju henne i Furuögrund eftersom jag jobbade lördag och söndag. Hon kom hem igen på måndag eftermiddag och sedan hämtade mamma henne mitt på dagen på tisdag eftersom jag jobbade. Jag tog bussen till jobbet, men blev ganska sen eftersom det var trafikkaos på grund av halkan. Strax efter att jag kommit till jobbet ställde de dessutom in alla lokalbussar för resten av kvällen. Det innebar lite problem för mig eftersom jag hade de fina skorna som jag köpte i London, då jag eventuellt skulle gå på puben efter jobbet. De är inte gjorda för norrländsk vinter. Det blev dock ingen pubrunda och jag fick skjuts hem, så det löste sig i alla fall. 

Jag var dock lite orolig att det skulle vara så halt att mamma inte kunde komma hit med Chansa och jag skulle bli tvungen att spendera nyårsaftonen ensam. Att vara hemma med hunden är helt okej, men att vara helt ensam känns... ensamt. Lyckligtvis slapp jag det eftersom kom hem till mig. Vi gick en timmes promenad mitt på dagen för att slippa det värsta smällandet och så fick hon en snabb rastning på kvällen. 

Jag gjorde lite god mat (avokado med skagenröra till förrätt, kyckling med coca-colasås till varmrätt och chokladmousse till efterrätt) och Chansa fick också lite kyckling. Hon är ju vanligtvis dålig på att äta, men av någon anledning så tyckte hon att tolvslaget var en bra tidpunkt för att glufsa i sig all mat som legat i hennes skål hela dagen. 

Vid tolvslaget gick jag ut för att fota fyrverkerierna, men jag lyckades inte få till några bra bilder. Lite skrämmande är det också att jag såg tre hundar ute under de ca 20 minuter som jag var ute. Jag förstår verkligen inte varför folk envisas med att ta ut sina hundar just då. Och dagen efter är Facebook fullt med efterlysningar på hundar som försvunnit.

Några av mina misslyckade fyrverkerifoton som jag ändå tyckte blev rätt coola. 

Det nya året började vi med en promenad i halkan. Den snö som hade kommit har nästan försvunnit och ersatts av is. Men på ett ställe var det nästan helt barmark, så där la jag ett spår till henne. Chansa fick också kampa runt en stolpe. Det var länge sedan vi gjorde det och det märktes. Hon kampade och slet så att jag knappt orkade hålla emot i linan. Trots det så var hon helt suverän på att släppa på kommando. 

 Kampar som en tok.

 Hennes repknut håller på att remsa upp sig, så jag måste snart hitta en leksak som håller. 

Släpper bra på "loss" och väntar på att få ta den igen.

Spåret fick ligga ca 30 min och under den tiden var det en tjej som gick över spåret precis där det började, en pappa och en unge som åkte pulka över spåret (varför man nu åker pulka på barmark?) och som trampade omkring en hel del precis i slutet av spåret samt tre ungar som genade över kullen och passerade spåret på minst två ställen. Chansa spårade väldigt bra och brydde sig inte om något av de andra spåren. Dock missade hon ett föremål, men trots att jag visste exakt var jag hade lagt det så såg jag det inte heller. Det var en enkrona, så det är möjligt att de tre ungarna som passerade spåret just där tog den. De andra föremålen markerade hon dock fint. 

 Spår på barmark 1:a januari?!

Liggmarkerar slutet. 

Efter att ha kampat och spårat kopplade hon av med att rulla sig i blötsnön.