Furuögrund

I helgen skulle mamma bo i Furuögrund och passa Hugo och Frans, men eftersom hon har problem med axeln sedan hon ramlade så ville hon att jag också skulle följa med dit och då jag var ledig i helgen så gick det bra. Vi åkte dit på fredag eftermiddag och det var fortfarande ljust då, så jag gick direkt en timmes promenad med Chansa. Det var väldigt isigt och halt på vägen, men på skoterspåren i skogen var det ganska mjukt att gå. Jag hade kameran med mig, men det började skymma och bilderna blev inte särskilt bra.

 Full fart.

 Mycket spring i benen.

Igår var det också fint väder och dessutom lite kallare, så det var nästan helt perfekt att gå i skoterspåren. Dock var det en del skotrar ute, men eftersom sikten är bra och man hör dem på långt håll så är det inte svårt att undvika att vara i vägen för dem. När den första skotern passerade oss kopplade jag Chansa, men hon visade så lite intresse att hon sedan fick vara lös vid skotermötena och det gick hur bra som helst. Hon har verkligen blivit bra på självkontroll. Det sprang också en ekorre över spåret bara en liten bit framför oss och då hon såg den stannade hon upp och vände sig mot mig för att få belöning. Där känns det verkligen som att skvallerträningen lyckats! 

Fina skoterspår att gå i.

Min snygga hund.

Chansa har börjat lösa hår och snön var rätt hård, vilket är två saker som gör att hon tycker att det är väldigt skönt att rulla sig. Så här kommer en liten bildserie på henne när hon rullar sig. Ibland undrar man om hon är helt normal...

Vacker och glad.

Spanar.

Vi lekte lite med en tennisboll, som förstås inte höll mer än två kast (vilket jag förstås vet och därför köpt billigt). 

Startar för att få ta bollen.

Full fart.

Fina Chansa.

Sitter i solen.

Full fast, som vanligt.

Glad hund.

På eftermiddagen fick Chansa sitta i bilen medan vi hälsade på min moster en stund och när vi kom tillbaka till Furuögrund gick jag en kortare promenad med henne. Efter middagen ville Frasse se om Chansa kunde några konster så jag visade upp lite av vad hon kan och han var mycket imponerad.

Idag blev det bara en kort rastning innan vi åkte hem till stan. Chansa fick åka hem, medan jag åkte till Stiftsgården för årsmöte och lunch med brukshundklubben. När jag sedan kom hem efter mötet slappade vi bara i soffan och vilade upp oss efter helgen.

Förmiddagspromenad

I tisdags var jag och Chansa på tisdagsträning som vanligt. Eftersom det blivit plusgrader så är det mest bara is på vägarna och det går inte längre att sparka. Att cykla är förstås inte heller att tänka på så det fick bli en promenad dit, även om det inte är speciellt kul att gå heller när det är så här. Men träningen gick i alla fall bra.

I onsdags blev jag tvungen att jobba det korta morgonpasset på 1,5 timme. Den enda fördelen med att jobba den tiden är att det är lämpligt att gå en långpromenad när jag kommer hem kl 9. Eftersom det funkade så bra att promenera i skoterspåren blev det dit vi gick.

Finhunden.

Platsliggning.

Som vanligt full fart. 

Försöker fånga snöklumpar.

Akrobatik.

Glad hund.

Sötnosen.

Måndag

Igår jobbade jag och Chansa var hos pappa och Maj. Jag åkte buss dit och när jag stod och väntade på bussen passade jag på att träna lite lydnad och vi fick mycket beröm av en äldre kvinna som också väntade på bussen. Och när vi satt på bussen var det en söt liten flicka som tittade och tittade på Chansa  och kommenterade till sin mamma vilken stor hund hon var. När de skulle gå av sa hon mycket förtjust till sin mamma "Titta mamma, hunden ler mot mig". Jag tror att Chansa bara såg ut som vanligt, men jag log i alla fall :-)

När jag hade lämnat Chansa promenerade jag till jobbet och när jag slutade tog jag bussen till Moröhöjden för att hämta henne. Chansa blev jätteglad när jag hämtade henne och Maj sa att hon hade väntat på mig. När jag gick in genom porten så undrade jag faktiskt om Chansa kunde höra mina steg utanför, men tydligen så hade hon gått till dörren redan ca 10 minuter innan jag kom, så i så fall skulle hon ha hört mig redan när jag klev av bussen vilket inte verkar särskilt troligt.

På något vis lyckades jag tappa en vante på vägen från jobbet till bussen (jag är usel på att bedöma avstånd, men det kanske är 100-150 m) och jag hade inte tid att gå tillbaka och leta efter den, så det blev lite kallt om händerna när jag skulle promenera hem. Dessutom var det väldigt halt och jag föll en gång och skrapade upp handen (hade jag inte tappat bort vanten skulle jag inte ha skrapat handen).

Numera är jag alltid ledig på måndagar och idag var det soligt och fint väder, så självklart blev det en långpromenad. Vi var ute i två timmar och promenerade i skoterspåren. Chansa kunde dessutom springa på skaren, men den höll inte riktigt för mig (jag testade flera gånger).

 Min lilla räv.

Springer efter kongen.

 Hämtar kongen.

 Rivstartar så gott det går på skaren.

 Spretar med tårna när hon går på skaren (precis som vargar gör, tror jag).

 Bus.

 Tur att jag hade min lilla hjälpreda med den här gången, för jag lyckades faktiskt tappa ännu en vante...

 Lilla hjälpredan hittade faktiskt också en vante som inte var min (hon släppte den på väg in för att hon förväntade sig någon form av belöning). 

Poserar stående.

 Poserar sittande. 

Poserar liggande.

Poserar med sitt nya snygga koppel.

Alla hjärtans dag

Under veckan som gått har jag och Chansa tränat så gott vi har kunnat, men i början av veckan blev det helt plötsligt varmt och det blev återigen isigt och halt, så det blev inte så mycket träning som jag skulle ha önskat. Fast vi var förstås på inomhusträningen på totohallen i tisdags och då gick det riktigt bra. Anna hade med sig ett hinder som hon snickrat ihop, så vi fick i alla fall tillfälle att kolla av hoppet innan tävlingen. I onsdags tränade jag och Jenny lite på parkeringen på Folkets Park innan studiecirkeln för instruktörer och då var resultatet lite blandat. Hon går upp i varv rätt mycket när man tar henne direkt från bilen, men jag tyckte ändå att hon var relativt samlad. 

I går åkte jag och Chansa till Lappvattnet. Jag promenerade en timme på skoterspåret i skogen, men någon träning blev det inte. Men det var härligt med en promenad i alla fall, särskilt som hon inte fick så mycket rörelsefrihet under eftermiddagen. Eftersom det var två killar som jobbade med att byta fönster där så kunde hon inte få gå omkring och vara i vägen för dem. 

 Rullar sig, som vanligt.

 Full fart, som vanligt.

 Vi lekte lite med kongen. 

 Eftersom glasrutan i dörren gått sönder kunde Chansa hoppa genom dörren (fast hon gjorde det bara på kommando, aldrig självmant. 

I morse hämtade Jenny upp mig i Lappvattnet för att åka till Umeå och tävla. Det gick inte alls bra, men jag känner mig ändå inte särskilt missnöjd. Lite besviken kanske, eftersom jag vet att vi kan så mycket bättre, men ändå inte missnöjd. Jag hade inte väntat mig att Chansa skulle bli störd av miljön, men det blev hon. Och det blev nog jag också. Det kändes knepigt att värma upp ute, på ishalka och i kyla, för att sedan gå in och utföra momenten och jag kände inte att jag kunde förbereda Chansa på rätt sätt. Det är rätt viktigt för henne med momentrutiner och ordning och reda, så det blev helt enkelt bara fel.

Men för att se positivt på saker och ting så är jag väldigt glad att jag hela tiden kände att jag hade kontroll över henne och även när hon mellan två moment "flippade ur" lite och snodde en kon som stod vid väggen så gick hon att stoppa och få tillbaka så att vi kunde fortsätta med nästa moment. Tian på inkallningen är jag också väldigt nöjd med och även om vi nollade rutan så är jag rätt nöjd med att jag (nästan) lyckades dirigera in henne i rutan. Hon hamnade snett utanför rutan och när jag kommenderade igen gick hon in i rutan, men det gick lite för fort så när hon stannade var hon framför rutan. Då kommenderade jag "backa" och hon backade faktiskt! Dock bara ett par steg och sedan satte hon sig så att hon hade rumpan i rutan och framtassarna utanför. Men det är bra att veta att hon faktiskt går att styra på lite avstånd, även om jag förstås helst ser att hon går direkt in i rutan. Hon gjorde också en väldigt fin apportering (lite tugg, men ändå helt okej). 

Det gick tyvärr inte så bra för Jenny och Klumpen heller, så efter prisutdelningen åkte vi på Djurmagazinet och Loboo och shoppade istället. På Djurmagazinet tog vi med hundarna in och Chansa uppförde sig mycket bra. Vi tittade lite på fiskarna och det tyckte hon var kul och sedan köpte jag en ny leksak till henne. På Loboo köpte jag en kampleksak, som jag hoppas ska hålla när hon får kampa runt en stolpe (repknuten som är det enda som hållit hittills har nu gått sönder), ett antiglidkoppel och påvisningskoppel och lite godis till henne. Sedan åkte vi hem och firade Alla Hjärtans Dag i soffan framför Melodifestivalen och QX gaygala (behöver jag nämna att QX-galan slog Mello med hästlängder i underhållningsvärde?)

Trots ett misslyckat tävlingsresultat så är Chansa i alla fall mitt finaste lilla hjärta.

Vilken härlig dag!

Det var verkligen fint väder idag på förmiddagen och jag hade en plan att jag och Chansa skulle gå en långpromenad. Fast när jag kom ut så var det glashalt och jag bara gled eftersom det sluttar lite neråt just utanför dörren. Därför vände vi om in igen, drog på Chansa selen och tog en tur med sparken istället. Först sparkade vi bort till legdorna där jag tänkte att vi skulle gå en promenad. Det var dock för mjukt för att gå i skoterspåren och det var också en aning för mjukt att gå på den upptrampade stigen, så det blev inte så lång promenad. Jag drog på Chansa selen igen och så sparkade vi en längre sväng istället för att promenera. Dock tog vi en paus för lek och bus också. 

Under sparkturen blåste det bitvis en hel del och hela eftermiddagen har blåsten bara ökat. Tydligen är det en storm vid namn Ole som är på väg. Igår kväll tränade jag lydnad här ute på parkeringen, körde vi rutan med band med lite blandat resultat, och det hade jag planerat att göra i kväll också, men på grund av stormvindarna så vi får nog hålla oss inne och titta på Melodifestivalen istället.