måndag, februari 16, 2015

Måndag

Igår jobbade jag och Chansa var hos pappa och Maj. Jag åkte buss dit och när jag stod och väntade på bussen passade jag på att träna lite lydnad och vi fick mycket beröm av en äldre kvinna som också väntade på bussen. Och när vi satt på bussen var det en söt liten flicka som tittade och tittade på Chansa  och kommenterade till sin mamma vilken stor hund hon var. När de skulle gå av sa hon mycket förtjust till sin mamma "Titta mamma, hunden ler mot mig". Jag tror att Chansa bara såg ut som vanligt, men jag log i alla fall :-)

När jag hade lämnat Chansa promenerade jag till jobbet och när jag slutade tog jag bussen till Moröhöjden för att hämta henne. Chansa blev jätteglad när jag hämtade henne och Maj sa att hon hade väntat på mig. När jag gick in genom porten så undrade jag faktiskt om Chansa kunde höra mina steg utanför, men tydligen så hade hon gått till dörren redan ca 10 minuter innan jag kom, så i så fall skulle hon ha hört mig redan när jag klev av bussen vilket inte verkar särskilt troligt.

På något vis lyckades jag tappa en vante på vägen från jobbet till bussen (jag är usel på att bedöma avstånd, men det kanske är 100-150 m) och jag hade inte tid att gå tillbaka och leta efter den, så det blev lite kallt om händerna när jag skulle promenera hem. Dessutom var det väldigt halt och jag föll en gång och skrapade upp handen (hade jag inte tappat bort vanten skulle jag inte ha skrapat handen).

Numera är jag alltid ledig på måndagar och idag var det soligt och fint väder, så självklart blev det en långpromenad. Vi var ute i två timmar och promenerade i skoterspåren. Chansa kunde dessutom springa på skaren, men den höll inte riktigt för mig (jag testade flera gånger).

 Min lilla räv.

Springer efter kongen.

 Hämtar kongen.

 Rivstartar så gott det går på skaren.

 Spretar med tårna när hon går på skaren (precis som vargar gör, tror jag).

 Bus.

 Tur att jag hade min lilla hjälpreda med den här gången, för jag lyckades faktiskt tappa ännu en vante...

 Lilla hjälpredan hittade faktiskt också en vante som inte var min (hon släppte den på väg in för att hon förväntade sig någon form av belöning). 

Poserar stående.

 Poserar sittande. 


Poserar liggande.

Poserar med sitt nya snygga koppel.

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag hatar att tappa vantar, även om de inte kostar många kronor (har bara enkla stickade enfärgade fingervantar) så går jag och stör ihjäl mig på det och känner mig jättedum. Duktiga Chansa som hittade din vante och en extra, heja! Vilket härligt väder på promenaden, jag är hemskt avis på er.