Veterinärbesök

Idag hade jag tid hos veterinären för att kolla upp Chansa eftersom hon än inte blivit helt bra sedan hon sprang ihop med Yasper. Vi promenerade in till stan och då tyckte jag att hon rörde sig helt okej. Men hon reagerade när veterinären böjde benet, så hon ville röntga henne. Chansa gillade inte när de skulle ge henne sprutan i frambensmuskeln och blev ganska bångstyrig, men så fort hon hade fått sprutan och vi blev ensamma i rummet så la jag henne på rygg i knät och då slappnade hon av (bortsett från när hon hörde en ponny gå förbi utanför, då lyssnade hon med huvudet på sned- och jag också, för hästar är rätt ovanliga kunder på Djurkliniken).

Röntgenbilderna visade inget, så slutsatsen blev att det är muskulärt. Det var jag i och för sig redan ganska säker på, men det är ändå skönt att få det bekräftat. Hon ska i alla fall få antiinflammatoriskt/smärtstillande och koppelrastning i 10 dagar och förhoppningsvis blir det bra. Blir det inte det ska vi få en tid hos hundfysioterapeuten istället.

Eftersom hon fick lugnande så fick jag också väga henne. Hon vägde lite drygt 23 kg, vilket är mer än hon någonsin vägt. Hon har dock ätit bättre sedan vi bytte foder och hon har ju inte heller fått lika mycket motion som vanligt på sistone, så det är säkert därför. Det betyder dock inte att hon är för tjock. Tidigare var hon i smalaste laget utan att vara mager, men nu är hon helt perfekt och i bra form. När djursjukvårdaren skulle ge henne uppvakningssprutan sa hon att "det är i alla fall inte svårt att hitta en muskel att sticka i".

Efter veterinärbesöket gick vi till Björkis och sedan skulle vi promenera hem, men då hade vi sån tur att vi träffade Linn, som erbjöd oss att åka bil. När vi gick ut från röntgenrummet verkade Chansa nästan lika pigg som vanligt och även på Björkis. När vi träffade Linn var hon lite lugnare än vanligt, men ändå rätt pigg. Men när vi kom hem kunde hon slappna av och visa hur trött hon var.

Är det det här som är en knarkhund? 

 Hemma i lugn och ro kunde hon sova lite till.

 Lite halvdrogad Chansa.

En mycket trött liten hund. 

I kväll har jag jobbat och även om Chansa inte är ett dugg skottberörd så tycker jag inte om att lämna henne ensam under smällarhögtider (kanske något som sitter kvar sedan Lyle, som var väldigt skottberörd). Det verkar dock som att hon sovit hela kvällen och när jag kom hem var det fortfarande ganska ljust och därmed inte så mycket smällande och antagligen hade det inte smällt så mycket tidigare heller. Nu är det dock mörkt och smällandet har tilltagit ordentligt. Det bekommer inte Chansa det allra minsta, men jag gillar det inte. Efter att ha haft flera skottberörda hundar så lider jag med alla stackars djur (inte bara hundar utan alla djur) som mår dåligt sådana här kvällar. 

Tar det fortfarande lugnt

Just nu händer det inte så mycket. I början av veckan var Chansa inte helt okej, men nu tyckte jag inte att jag ser så mycket på henne. Det är dock fortfarande koppelrastning som gäller och jag har bokat tid hos veterinär.

I måndags promenerade vi upp till klubben för ett möte angående klubbens tävlingar. Det blev ett riktigt bra möte och dessutom fick vi Mias goda paj. I tisdags var lilla Ila här hela dagen och kvällen. Chansa är verkligen snäll mot valpen. Ibland lite för snäll, tycker jag. Jag tror inte att det är många hundar som skulle acceptera att valpen hoppar upp och landar på dem medan de ligger i soffan och tuggar på ett ben. Det ser också väldigt sött ut när Chansa erbjuder Ila tuggben som hon har i munnen. Nu är det förstås inte så att Chansa är världens första och enda generösa hund utan hon gör det för att hon vill kampa, men det ser ändå väldigt sött ut.

 Lilla Ila

 Bus i soffan, trots att det inte är tillåtet.

 Bus på golvet, dit de blev förvisade istället för soffan.

Ligger i soffan och tuggar på ben.

Ila tittar på när Chansa tuggar tuggben.

I onsdags spårade jag med Chansa. Det var första spåret på gräs för i år och hon spårade super. Jag la först ett spår på gräsmattan vid gångvägen och var mycket noga med att använda mig av riktmärken för att kunna kolla att hon verkligen var i spåret. Jag la fyra föremål, ett gardinfäste i metall (som jag hittade utanför soprummet), en reflex, en öronpropp av skumgummi och en bit brandslang. 

Sedan tränade vi lite på liggmarkeringar på gräsmattan på andra sidan gångvägen och gjorde också ett miniuppletande med 9 föremål, vilket hon gjorde mycket bra. Liggmarkeringarna var i stort sett perfekta (det var bara vid en markering som hon försökte fuska lite genom att halvligga). Sedan gick vi spåret, som då legat ca en halvtimme. Hon tog upp spåret på en gång och hon liggmarkerade gardinfästet bra, om än lite tveksamt, och reflexen markerade hon helt perfekt. Öronproppen missade hon och brandslangsbiten lyfte hon först upp innan hon liggmarkerade. Hon spårade dock mycket bra och höll sig i spåret hela tiden. Jag är också nöjd med liggmarkeringarna, även om det fortfarande finns lite grann att jobba på. 

Igår åkte Chansa till mamma för att vara där i helgen, eftersom jag (som vanligt) jobbar. Det är väldigt tomt när hon inte är hemma och jag blir väldigt sysslolös utan hund, men det är förstås bättre för henne att vara där. 

Första uppletandet

Chansa och jag har ju tagit det lugnt ett tag, men nu är vi igång igen. Jag är inte bortskämd med att varit ledig på helgerna, så det var helt underbart med en riktig långhelg. Jag var ledig fredag, lördag, idag och i morgon fram till kl 22, då jag ska jobba natt. Jag har därför till och med hunnit med annat än hundträning.

I torsdags vann Skellefteå AIK SM-guld i hockey, så jag och syrran m fl (det var en hel del folk!) var uppe vid arenan och tog emot laget när de kom hem. Det blev ganska sent, så det var skönt att vara ledig. På fredag kväll blev det ännu mer firande. Jag, Fia och Johanna var på torget tillsammans med 10 000 andra och hyllade SAIK och efter det var vi ett gäng tjejer som åt middag på CarlViktor för att sedan göra en pubrunda (fast det blev bara Old Williams och Bishop's). Återigen blev det sent och stackars Chansa fick vara ensam rätt länge. Fast jag har inte så värst dåligt samvete för det, för det är ytterst sällan det händer att jag går ut.

I går var jag dock lite trött så det blev inte så mycket aktiviteter, bara lite motion. Chansa verkade dock nöjd med det. Men idag gick vi en promenad i skogen och jag hade också planerat in att träna uppletande. Det finns ett ställe där solen ligger på så att det blir barmark tidigt och där kunde jag valla en korridor på ca 50x20 m. Jag körde bara tre skick, för Chansa verkade dels lite påverkad av värmen (det var varmaste dagen på länge) och dels gick det så bra att jag inte ville fortsätta och riskera att något blev fel.

Det stora problemet i höstas var att hon inte sprang rakt, men det gjorde hon idag. Och det var knappt något tugg på föremålen heller, utan det var full fart tillbaka till mig. Jag tog med kameran, men det blev inte så många bilder eftersom batteriet tog slut. Men några bilder blev det i alla fall.

 Chansa väntar medan jag lägger ut föremål.

 Väntar på det magiska ordet "leta".

 Har hittat ett av de små mjukisdjuren från IKEA och kommer i full fart.

 Får jag min belöning nån gång? 

 Har fått sin belöning. 

 Efter uppletandet kopplade hon av med att rulla sig i snön.

 Äkta njutning. 

 Härligt att det börjar bli barmark i skogen.

 Chansa njuter i solen.

Finaste mallen

Vi tar det lugnt

Sedan jag skrev sist har jag mest bara jobbat, så jag har inte så mycket att skriva om. I torsdags slutade jag jobba klockan tre och sedan jag var och Chansa valpvakt till lilla Ila igen. Hon hade vuxit en del sedan hon var här sist och också blivit både tuffare och mindre självständig. 

 Söt, men lite uppkäftig.

Puss

 Kram

Lilla sötnosen.

 Stora snyggingen.

Chansa är verkligen snäll som accepterar att Ila ligger på hennes svans när hon tuggar ben.

Igår jobbade jag på Morö Backe och var tvungen att ha Chansa med mig så vi promenerade dit och hem. Jag var lite orolig för att det skulle bli för långt för Chansa, för hon är inte helt bra sedan krocken med Yasper, men det gick bra. Hon fick dock inte vara lös, men jag tog sele och midjebälte så att hon fick dra lite istället. 

Eftersom hon inte fått vara lös eller gå långa promenader på så länge har vi spårat lite hårda spår och även gjort något miniuppletande. Det fungerar bra för att göra henne trött och nöjd. Jag har lagt ett lite längre spår åt henne på grus och asfalt och då kunde jag tydligt märka att hon spårar super på grus, har nosen i princip i vartenda fotspår (eftersom det är lite blött kan jag själv se nästan precis vart jag gått), men på asfalt är hon inte alls lika noga och det går alldeles för fort. Därför tänker jag satsa lite på hårda spår på asfalt ett tag framöver och göra korta spår med fokus på att hon ska hålla sig i spårkärnan. 

Chansa inte helt bra

Jag och Chansa har inte gjort speciellt mycket på en och en halv vecka. Förra måndagen var vi visserligen på måndagsträningen, men eftersom hon dagen innan sprungit ihop med Yasper tog vi det lugnt och tränade bara lite position i fritt följ och stadga i stå, sitt och ligg. Vi gjorde en platsliggning med de andra också och det gick bra. Förutom att hon låg lite konstigt med höger framben, d v s det skadade benet.

Därför blev det vila och koppelpromenader resten av veckan och likaså under helgen då hon var hos mamma eftersom jag jobbade hela helgen. På måndag morgon kom hon hem igen, men jag blev ordentligt förkyld och att gå längre promenader än rastningar var inte att tänka på. Det kändes dock lite hårt, eftersom vädret var strålande.

Idag var det också strålande väder och jag kände mig om inte frisk så i alla fall bättre, så vi gick en promenad längs skoterspåren. Vi gick inte speciellt långt, var bara ute en timme och lekte inte med några leksaker. Hon fick helt enkelt bara röra sig lös i egen takt, som dock var betydligt högre än vanligt på grund av den långa stillheten.

Tyvärr märkte jag att hon inte alls var bra. Jag tyckte inte att hon rörde sig okej, men trodde först att jag bara var sjåpig och att det berodde på att underlaget var ojämnt. Fast så var det inte; jag kunde se att hon inte rörde sig helt okej även när vi gick på plant underlag. Hon själv tyckte dock inte att hon fått springa tillräckligt, så på vägen hem gick vi förbi fotbollsplanen, som nu delvis tinat fram, och la två ganska korta hårda spår.

Ett i leran på fotbollsplanen, där jag kunde se vartenda fotspår, och ett på asfalt. På fotbollsplanen spårade hon hur bra som helst och eftersom jag kunde se mina spår såg jag att hon bara missade två fotspår. På första föremålet plockade hon upp silvertejpen innan hon liggmarkerade men det andra liggmarkerade hon bra (inte perfekt, för hon ville inte lägga sig i en lerpöl). På asfalten spårade hon slarvigare, men liggmarkerade klockrent.

Efter att vi gjort de hårda spåren kände jag direkt att hon blev avslappnad och nöjd, så när vi kom hem var hon lugnare än hon varit på hela veckan. Jag böjde och drog lite i det skadade benet, men hon reagerade inte något särskilt på det. Men när jag lyfte det vänstra frambenet så att hon blev tvungen att lägga all tyngd på det högra ville hon inte alls vara med och det tyder ju på att jag inte bara inbillat mig.

Jag hade med kameran ut och det blev några bilder:

 Njuter av sin frihet.

 Snyggingen.

 Ligger och väntar.

 Chansa poserar.

 Finaste mallen med snyggaste halsbandet.

Hon njöt verkligen av att få vara lös och firade det med att rulla sig:

 Nu börjar det kännas som att våren är här, när vägarna är upptinade och leriga. 

Jag får ibland höra att jag är så duktig med kameran och tar så bra bilder, men det stämmer inte. Jag tar bara en massa bilder och lyckas på så vis få in en hel del okej bilder och några få fullträffar. Och ännu mer totalt misslyckade bilder, som jag sorterar bort. Och för att visa att det verkligen är så lägger jag också ut några av dagens misslyckade bilder:

 Bra skärpa på ögon och nos, så den kunde ha blivit bra om bara hundskrället hållit sig stilla.

 Återigen, om hon bara kunde hålla sig stilla...

 Inte alls ovanligt att jag bara lyckas få med svansen.

 Inte heller ovanliga att jag fångar henne i udda positioner. 

Mer ovanligt är dock att jag tar bilder innan hon ens hunnit in i bild.