Veterinärbesök

Idag hade jag tid hos veterinären för att kolla upp Chansa eftersom hon än inte blivit helt bra sedan hon sprang ihop med Yasper. Vi promenerade in till stan och då tyckte jag att hon rörde sig helt okej. Men hon reagerade när veterinären böjde benet, så hon ville röntga henne. Chansa gillade inte när de skulle ge henne sprutan i frambensmuskeln och blev ganska bångstyrig, men så fort hon hade fått sprutan och vi blev ensamma i rummet så la jag henne på rygg i knät och då slappnade hon av (bortsett från när hon hörde en ponny gå förbi utanför, då lyssnade hon med huvudet på sned- och jag också, för hästar är rätt ovanliga kunder på Djurkliniken).

Röntgenbilderna visade inget, så slutsatsen blev att det är muskulärt. Det var jag i och för sig redan ganska säker på, men det är ändå skönt att få det bekräftat. Hon ska i alla fall få antiinflammatoriskt/smärtstillande och koppelrastning i 10 dagar och förhoppningsvis blir det bra. Blir det inte det ska vi få en tid hos hundfysioterapeuten istället.

Eftersom hon fick lugnande så fick jag också väga henne. Hon vägde lite drygt 23 kg, vilket är mer än hon någonsin vägt. Hon har dock ätit bättre sedan vi bytte foder och hon har ju inte heller fått lika mycket motion som vanligt på sistone, så det är säkert därför. Det betyder dock inte att hon är för tjock. Tidigare var hon i smalaste laget utan att vara mager, men nu är hon helt perfekt och i bra form. När djursjukvårdaren skulle ge henne uppvakningssprutan sa hon att "det är i alla fall inte svårt att hitta en muskel att sticka i".

Efter veterinärbesöket gick vi till Björkis och sedan skulle vi promenera hem, men då hade vi sån tur att vi träffade Linn, som erbjöd oss att åka bil. När vi gick ut från röntgenrummet verkade Chansa nästan lika pigg som vanligt och även på Björkis. När vi träffade Linn var hon lite lugnare än vanligt, men ändå rätt pigg. Men när vi kom hem kunde hon slappna av och visa hur trött hon var.

Är det det här som är en knarkhund? 

 Hemma i lugn och ro kunde hon sova lite till.

 Lite halvdrogad Chansa.

En mycket trött liten hund. 

I kväll har jag jobbat och även om Chansa inte är ett dugg skottberörd så tycker jag inte om att lämna henne ensam under smällarhögtider (kanske något som sitter kvar sedan Lyle, som var väldigt skottberörd). Det verkar dock som att hon sovit hela kvällen och när jag kom hem var det fortfarande ganska ljust och därmed inte så mycket smällande och antagligen hade det inte smällt så mycket tidigare heller. Nu är det dock mörkt och smällandet har tilltagit ordentligt. Det bekommer inte Chansa det allra minsta, men jag gillar det inte. Efter att ha haft flera skottberörda hundar så lider jag med alla stackars djur (inte bara hundar utan alla djur) som mår dåligt sådana här kvällar.