Shopping

Idag har jag och mamma varit på mellandagsrea. Men det blev inte speciellt mycket handlat. Jag köpte ett par jeans och en blus (i storlek small, men det beror inte på att jag har krympt utan på att blusen var extremt stor i storleken). Jag köpte också en ny fjärrkontroll till TV:n. Den andra har nämligen förolyckats mellan tänderna på Chansa. Fast det var faktiskt inte bara hennes fel, utan mitt också. Hon låg precis bredvid mig och jag hörde att hon tuggade på något, men jag antog att det var ett tuggben och fortsatte att stirra på dataskärmen. Till slut registrerade jag att det inte lät riktigt som när hon tuggar på tuggben, men då var det redan för sent.

Efter shoppingen fick mamma ta med sig Lyle till Lappvattnet. Det har visserligen inte smällt speciellt mycket här än, vilket säkert beror på att det har varit ganska kallt så ungarna vill inte vara ute, men det har smällt tillräckligt för att Lyle ska reagera. Så det är lugnare för honom i Lappvattnet. Förmodligen åker jag och Chansa också dit i morgon, även om hon inte bryr sig ett dugg om smällandet.

Chansa är verkligen en go och mysig hund. Varje kväll kommer hon och vill ligga i mitt knä. Antingen vill hon att jag ska hålla i tuggbenet åt henne eller så vill hon bara ligga på rygg och bli kliad på magen. Även när hon inte ligger i knät är hon väldigt närgången och vill ligga nära eller sitta på mina fötter. Dock har hon en ovana som jag inte gillar och det är att hon slickas. Så fort man klappar henne så sticker hon ut sin lilla tunga och slickar på handen eller armen. Jag tycker verkligen inte om när hundar slickas, men lyckligtvis slickas hon i alla fall inte i ansiktet, vilket är typ det värsta jag vet.

I kväll när jag kom hem efter jobbet passade jag på att träna lite fritt följ när jag rastade Chansa. I lydnadsträningen har hon också en ovana som jag måste jobba bort. Till skillnad från de mallar jag känner/har känt så är Chansa ganska tyst under träning, men hon tar istället ut sin frustration i lydnadsträningen genom att nypas eller stöta med nosen. Nypandet är inte så farligt, men stötandet kan göra riktigt ont. Dessutom ser det ju inte bra ut på lydnadsplanen, så jag måste verkligen göra något åt det (detta är något hon har börjat med nu, ifall någon undrar varför jag inte tagit itu med det tidigare).

Svinkallt

Nu är kylan här igen. I morse visade termometern på -22 grader. Det förnuftigaste hade varit att ligga kvar i sängen och läsa en bra bok, men som hundägare kan man inte göra det. Så istället gick jag och Susanne en promenad i skogen på drygt en timme med alla hundarna.

Det är praktiskt att låta hundarna leka lite, för då behöver man inte gå lika långt eller vara ute lika länge. Fast det var förstås mest Chansa och Jackpot som höll igång medan Lyle och Nikkie tog det betydligt lugnare. På vägen hem fick Lyle och Chansa vara lösa på gångvägen och jag är mycket imponerad av Chansa, som inte alls brydde sig om att försöka leka med Jackpot (i alla fall inte förrän hon insåg att det var dags att bli kopplad; då kastade hon sig över honom i ett sista ryck). Det verkar som att lilla damen håller på att bli vuxen.

Igår var jag ledig, så självklart blev det måndagsträning i totohallen. När Chansa löpte fick ju Lyle följa med ensam, så den här gången tyckte jag att det var Chansas tur att få följa med. Hon behöver det kanske också mer än vad Lyle gör. Chansa är ju inte så van att träna bland en massa andra hundar, men det gick faktiskt riktigt bra. Hon sprang fram till Jackpot för att busa två gånger, vilket inte alls var oväntat. Hon sprang också fram till Gåva en gång och fick då lära sig att alla andra hundar faktiskt inte är potentiella kompisar.

Men annars var hon väldigt samarbetsvillig och träningen gick riktigt bra. Vi tränade på ingångar och starter i fria följet, stadga i liggande och apportering. Apporteringen tränade vi på slutet när det var nästan tomt i hallen, så jag belönade med att kasta boll tvärsöver hallen. Chansa lyckades då med att springa rakt in i en stolpe så att hon ramlade och stötte till en papperskorg i metall så att den skramlande flög iväg någon meter, men tro inte att det hindrade henne från att fortsätta springa efter bollen.

Jobb

Idag har jag jobbat hela dagen. Jag sov länge på morgonen, snabbrastade hundarna, drack en kopp te och tog sedan en promenad med hundarna in till stan och tog bussen till jobbet. Sedan tog vi bussen hem igen 22.00, när jag slutade. Hundarna har varit jätteduktiga på jobbet. De har legat bakom kompostgaller och sovit eller tuggat på tuggben mest hela tiden. Det är verkligen jättebra att ha möjlighet att ta dem med på jobbet vid behov.

Det går också riktigt bra att åka buss med dem. Det enda problemet är väl att de tar upp ganska stor plats. På vägen till jobbet var det en sur busschaufför som nog inte gillade hundar något vidare, men på hemvägen var det en trevlig chaufför som bara tog betalt för mig och en hund. Nu har jag också för andra gången fått frågan "Är du vuxen?" av en busschaufför (och det var inte samma chaufför heller). Ser jag verkligen så barnslig ut?

Nu kommer det kanske inte att bli några bilder i bloggen på ett tag. På något vis har jag tappat bort sladden för att föra över bilder från kameran till datorn. Jag ska försöka ta mig till en elektronikaffär så snart som möjligt för att köpa en sådan + en ny fjärrkontroll (och kanske också en ny kompaktkamera eftersom min har slutat fungera), men i veckan jobbar jag ganska mycket så vi får se när jag hinner med det.

Julen

Nu är vi hemma igen och jag har två mycket trötta hundar som har sovit i princip sedan vi kom innanför dörren. Igår började dagen relativt tidigt (fast hade Ecco fått bestämma så hade den börjat ännu tidigare) med en julklappsjakt. Vi hade gömt ett paket och skrivit lappar med ledtrådar så att pojkarna fick leta sin julklapp. Hundarna fick också öppna sina paket eftersom de inte skulle få vara med på kvällens julfirande.

Skoterbanan var mycket uppskattad av båda pojkarna.

Lyle fick en boll...

...och Chansa fick en kampknut av Hugo och Frans.

Av mig fick de varsitt stort tuggben (och medföljande godispåse)...

...vilket de båda gillade.
Ecco fick ett av sina Dentastix inslaget i ett paket, vilket skapade väldig avundsjuka från mina hundar.

Mitt på dagen blev det också en sväng på skotern med alla tre hundarna.

Chansa älskar verkligen att springa och snabb är hon också; hon springer ibland om skotern.

Full fart på mallemonstret.

Lilla Ecco hängde med riktigt bra, men på hemvägen fick han åka med på skotern istället för att springa efter.

På kvällen fick hundarna stanna hemma medan vi gick till Jenny och Rikard för att se på Kalle, äta en massa god mat, få besök av tomten, öppna julklappar o s v. Jag fick många bra julklappar, bl a en anslagstavla som jag länge funderat på att köpa, nya sängkläder, vilket jag verkligen behöver, ett kul spel, ett knivset som verkade riktigt bra samt en ny badrumsinredning. Jag och Fia var hem en gång under kvällen och rastade hundarna, men annars hade de det lugnt och skönt hemma hos syrran.

Idag har vi kört ännu en sväng med skoter, fast den här gången fick bara Chansa följa med. Hon är den som uppskattar det mest och kanske den som behöver det bäst. Hon älskar att springa, men det är sällan hon får chansen att verkligen sträcka ut och springa det fortaste hon kan.

I eftermiddag tog vi bussen hem igen eftersom jag ska jobba i morgon. På bussen var de snälla och lät hundarna åka med gratis. Jag tycker att det är kul när man blir positivt bemött istället för att det ska vara sura miner för att man kommer med hundar (som det oftast blir på linje 100-bussarna).

Sedan vi kom hem har hundarna varit jättetrötta och har sovit mest hela tiden. Och jag har också tagit det väldigt lugnt med först ett varmt bad och sedan en film på datorn, med en mysmalle i knät, och nu är det dags för sängen.

God Jul

Dan före dan

Idag var det oväntat varmt, med tanke på att det var -27 när vi gick och la oss igår kväll. Det var bara -12 grader, så mitt på dagen gick vi ut ett tag för att fota lite julkort. Det visade sig inte vara det enklaste att fota två pojkar och tre hundar. Hugo och Frans drog iväg åt olika håll, Ecco gick sina egna vägar, Chansa sprang omkring och var överallt samtidigt och Lyle var mest i vägen.

Chansa och Lyle

Hugo och hundarna.

Minsta tomtenissen drog till skogs med hundarna.

I ett hus vid skogens slut, liten tomte tittar ut...

Sötaste tomtenissen.

Ett bild på både ungar och hundar lyckades jag dock ta.

Efter fotograferingen fick Chansa prova på att dra Frasse på bobben, till brevlådan och tillbaka. Hon krånglade lite grann och testade bl a att kampa med snöret som satt fast i bobben, men med lite träning kan hon nog bli riktigt duktig på att dra. Kamplust saknar hon i alla fall inte.

Vi körde också en liten sväng med skotern. Lyle och Chansa fick följa med och springa efter, men Ecco fick stanna hemma. Lyle är ju lite överviktig och har problem med att det fastnar is i tassarna, men Chansa tyckte att det var hur kul som helst. Hon sprang till och med om skotern ett par gånger (vi körde i och för sig inte särskilt fort).

Chansa springer efter skotern.

Chansa hjälper syrran att bryta av en kvist som var i vägen där vi skulle köra.

I kväll, efter att pojkarna gått och lagt sig, har vi bland annat slagit in en del julklappar. Lyle och Ecco valde att gå och lägga sig, men Chansa var med och "hjälpte till". Hon var lite jobbig när jag slog in hennes och Lyles julklappar, men helt galen blev hon inte förrän jag slog in Eccos julklapp. Han kommer inte att få något märkvärdigare än ett Dentastix, men båda mina hundar älskar dem och blir helt galna av bara lukten.

Lyle valde att ligga på sin favoritplats.

Ecco valde att ligga på mina täckbyxor.

Chansa hjälper till med julklappsinslagning.

Snart jul

Nu är det inte långt kvar till jul och det innebär alltid att det blir lite mindre hundaktiviteter eftersom det är så mycket annat som också ska hinnas med. Vädret har inte varit speciellt kul och dessutom är jag rätt förkyld, så mina hundar har fått ta det väldigt lugnt den senaste veckan.

Det är inga problem för dem att ta det lugnt inomhus, men utomhus blir Chansa som galen. Det går knappt att gå med dem båda i koppel, för Chansa vill bara leka och försöker hoppa på Lyle hela tiden. I söndags resulterade det i ett litet jack i Chansas öra. Nu är jag också en fjärrkontroll fattigare, men det beror mest på att jag var ouppmärksam och inte så mycket på att hon var understimulerad. Jag hörde att hon tuggade på nåt, men jag antog att det var ett tuggben utan att titta efter.

Igår morse jobbade jag mitt sista pass före jul och på eftermiddagen var jag med syrran på stan och handlade de sista julklapparna. Jag var också och julfikade på Frösunda med min brukare och kollega. Sedan packade vi in hundarna och en massa annat i bilen och åkte till syrran.

Idag har var jag och hundarna ute på gården en stund. För en gångs skull var det uppehåll i snöandet så jag passade på att ta med mig kameran ut.

Vilddjur i snön

Nyligen var det en person på nätet som ifrågasatte varför man inte kan spåra på vintern. När man ser en sån här bild borde det vara rätt uppenbart vari svårigheten ligger.

Tittut!

Bushundar i snö

Snöodjur

Snönosar

Chansa poserar

På eftermiddagen kom mamma hit och lämnade Ecco, så på kvällen gick jag och syrran en sväng med alla hundarna. Chansa fick vara lös, men Lyle och Ecco som inte lyder riktigt lika snabbt på inkallning fick vara kopplade eftersom vi gick på en trafikerad väg (dock inte tät trafik; vi såg inte en enda bil på hela rundan). Det blev dock inte någon lång promenad. Termometern visade på -23 och Lyle och Ecco fick köldkramp i tassarna flera gånger när vi stannade upp. Chansa stod dock inte stilla länge nog för att känna kylan.

Chansa på jobbet

På sistone känns det som att det har varit mera jobb än hundaktiviteter och därför blir det inte så mycket skrivet i bloggen heller. I onsdags var jag visserligen ledig, men jag hade tvättid och på eftermiddagen hade vi personalmöte med kollegorna från Takdropps och sedan julbord efter mötet. När jag kom hem efter julbordet var jag så mätt att jag helt enkelt inte orkade gå någon längre promenad med hundarna.

I torsdags jobbade jag som vanligt hela dagen och när jag kom hem hade det börjat snöa och blåsa ganska ordentligt. Det bryr sig ju hundarna förstås inte om, så det blev en kortare promenad i alla fall. Med Chansa har jag också jobbat på med liggmarkering av spårapporterna och det går på det stora hela bra. Det började fantastiskt bra, sedan gick det mindre bra eftersom hon helt missuppfattade vad det hela gick ut på.

Ett tag trodde hon att det var någon slags förbudsövning och att hon skulle låta bli pinnen och istället lägga sig framför mig och titta upp. Men nu verkar det som att hon har fattat att det har något med pinnen att göra och hon lägger sig bredvid pinnen, fast ibland lite väl långt ifrån och hon kan lika gärna lägga sig på pinnen som lägga sig med pinnen mellan framtassarna. Men det verkar lovande i alla fall.

Igår var det ännu en lång arbetsdag. Först jobbade jag som vanligt 1,5 timme på morgonen. Sedan började jag hos min andra brukare kl 12 och eftersom det är på Morö Backe tar det ju sin lilla tid att ta sig dit. Det är också långa arbetspass, så jag valde att ta Chansa med mig. Vädret var ju inte det bästa så jag tog bussen dit. Det blev billigare än jag väntat mig. Undra hur många 40-åringar som åker på barnbiljett? Chansa tog han inte betalt för alls.

Chansa uppförde sig riktigt bra på jobbet. I vanliga fall kan hon vara lite burdus när hon träffar folk, men mot M var hon väldigt försiktig och slickade henne på handen. Chansa är ju inte den första mallen som "jobbat" där, så två av mina kollegor kommenterade hur "tjock" hon är. Chansa är verkligen inte det minsta tjock, men just dessa kollegor pratar inte så bra svenska och det framgick sen att de egentligen menade att hon var kraftig. Det är inget jag tänkt på, men hon börjar nog bli lite kraftigare. Och hon är nog lite kraftigare än Tikka, som är den enda mallen de kan jämföra med.

Idag har jag också jobbat hela dagen, jag håller på att bli förkyld igen och det snöar och blåser fortfarande, så jag och hundarna har mest suttit framför TV:n ikväll och tagit det lugnt. Hundarna verkar inte bry sig om det. Chansa är tvärtom värsta knähunden och vill helst ligga i knät och bli kliad på magen. I morgon är jag dock ledig, så då ska jag hinna med en långpromenad trots att jag ska julhandla med syrran.

Vilodag i kylan

I morse visade termometern på -21 grader och jag fick inte upp låset på cykeln när jag skulle till jobbet. Egentligen hade jag planerat en långpromenad med hundarna när jag slutade, men jag bestämde mig för att vi skulle hålla oss inne, bortsett från rastningar. Jag tror faktiskt inte att hundarna har haft något emot det, för de har sovit mest hela dagen.

Jag tror faktiskt inte att Lyle är riktigt frisk, fast jag kan inte exakt sätta fingret på vad det är för fel. Han dricker mycket och han är ovanligt grinig mot Chansa, men annars är han som vanligt. Fast ändå inte. Han har därför fått vila hela dagen, men Chansa har jag tränat lite med.

I senaste numret av Canis läste jag en artikel om att lära in spårupptag och blev då väldigt sugen på att spåra. Men det är ju inte riktigt säsong för spårträning så istället började jag med annan spårrelaterad träning, nämligen markering av spårapporter. Jag har bestämt mig för att lära henne att liggmarkera apporterna och det är ju ett lämpligt projekt att hålla på med över vintern.

Jag började med att repetera frivilliga lägganden och det var ju inga problem. Sedan la jag en spårpinne på golvet och för säkerhets skull höll jag fast den med fötterna. Men hon försökte faktiskt inte ens ta den, utan fortsatte att bjuda på frivilliga lägganden. Sedan la jag pinnen vpå golvet utan att hålla fast den och då blev det lite svårare. Hennes stora föremålsintresse tog överhanden och hon lyckades klyva en spårpinne.

Det gäller att vara snabb att stoppa henne eller ta ifrån henne pinnen så att hon inte självbelönar sig och det är inte alltid så lätt. Men när jag körde ett kort pass alldeles nyss verkade det som att hon har fattat att hon ska lägga sig vid pinnen, inte ta den. Jag är jättenöjd över framstegen hittills och kanske är det inte så svårt att lära in liggmarkering som jag trodde att det skulle vara. Det är i alla fall kul och utmanande att göra något som jag aldrig gjort förut.

Första sparkturen

Igår var jag fortfarande kvar i Lappvattnet, så jag passade på att låna mammas spark och köra en tur med hundarna. Först var jag lite väl optimistisk och tänkte ta båda hundarna på en gång, men Chansa gick förstås upp i varv så fort hon insåg att något var på gång och började kampa med kopplet, så jag lämnade Lyle och tog bara henne. Jag tänkte först bara promenera med henne bredvid sparken tills hon vant sig, men redan när jag gått över vägen hade hon lugnat sig och jag kunde börja sparka med henne.

Chansa tycker om att springa fort och att dra, så självklart tyckte hon att det var skitkul. På första gården vi passerade var det folk ute och då var hon på väg att dra in mig på deras gård, men sedan ignorerade hon både folk och andra hundar som var ute på gårdarna.

Sedan var det Lyles tur och det gick också bra. Jag kan inte minnas att jag någonsin sparkat med honom heller, men han fattade i alla fall på en gång vad det gick ut på. Det gick dock inte lika snabbt som det gjorde med Chansa. Lyle drar inte så mycket, så jag fick själv kämpa på mycket mer än vad jag behövde göra med Chansa. Det känns idag att jag använt muskler som inte används så ofta annars. Men kul var det i alla fall, så jag tror att jag måste skaffa mig en egen spark.

När jag åkte till Lappvattnet i fredags glömde jag min nyckel hemma och eftersom Adam inte skulle vara hemma när jag kom hem igår skulle han lägga ut sin nyckel innan han for hemifrån. Det gjorde han också, men fel nyckel! Jag och mamma, som skulle sova här, fick därför vänta i drygt en timme tills vi fick tag på en nyckel. Det var inte så kul.

Idag har hundarna, speciellt Chansa varit väldigt trötta. Chansa blir väldigt trött i huvudet av liv och rörelse. Men jag tycker att hon har skött sig riktigt bra hela helgen. Hon är otroligt försiktig i närheten av 10 månader gamla Liam; det verkar som att hon förstår att han är liten. Både Hugo och Frasse har sagt att Chansa har blivit mycket snällare och det har hon faktiskt (inte för att hon någonsin varit elak mot dem, men lite jobbig med valpbitande och dylikt har hon varit). Frasse har varit lite rädd för henne, men det verkar han ha kommit över efter helgen. Inte ens när hon kampade med kudden han bar på blev han rädd, bara arg.

Jag tycker att Chansa har mognat otroligt mycket på sistone. Idag var hon helt underbar när jag var ute och promenerade med bara henne. Hon drog bara i kopplet lite i början när vi kom ut och sedan gick hon jättefint. När hon var lös var hon väldigt lyhörd och lydig och lämnade knappt min sida. Vi mötte bara en annan hund, men den passerade vi utan att jag kopplade henne (dock på långt håll, men det är ändå ett klart framsteg). Det blir nog en väluppfostrad och lydig hund av henne också till slut.

Lilla julafton i Lappvattnet

Igår när jag hade jobbat på morgonen gick jag en långpromenad på 1,5 timme med hundarna i skogen. Det är först nu när det har kommit snö som jag upptäckt hur mycket vilt det egentligen finns i skogen häromkring. Det var alldeles fullt med älg- och råddjursspår där vi gick. Lyckligtvis så bryr sig hundarna inte ett dugg om viltspår, men jag kunde se på dem att de hade vittring på vilt också. För säkerhets skull tränade vi därför på att stanna på kommando. Lyle är i och för sig duktig på att stanna, men lite reptetition kan ju aldrig skada.

Lyle gör dessutom "rätt", d v s han stannar på platsen och väntar på vidare instruktioner, men Chansa bara tvärnitar, vänder och kommer tillbaka till mig i full fart. Det beror förstås på att jag lärt henne "fel", men jag bryr mig faktiskt inte om det. Jag är fullt nöjd om hon låter bli att jaga, vare sig hon stannar och står stilla eller stannar och vänder om.

Lite bilder från gårdagens promenad:

Lyle

Chansa

Det är inte bara mallar som har kamplust.

På eftermiddagen var jag på stan med syrran och sedan åkte vi till Lappvattnet för släktmiddag. Det blev rätt fullt med 7 vuxna, 4 barn och 4 hundar. Erik och Lina hade nämligen med sig Linas föräldrars bouvier Selene. Hundarna har aldrig träffats förut, så vi lät dem först hälsa ute på gården. Precis som jag hade förväntat mig gillade Lyle inte Selene, men med Chansa var det förstås inga problem. Inte för att det var några stora problem med Lyle och Selene heller. De har gruffat lite, men mest ignorerar de varandra. De har dock för det mesta varit i olika rum för att undvika gruff.

Chansa har varit jätteduktig och varit oväntat lugn trots liv och rörelse runt omkring henne. Visst har jag fått lägga tillbaka henne på sin plats rätt många gånger, men hon har helt klart blivit lugnare och mognare sedan löpet. Det som dock kan få henne att gå igång lite grann är barnens leksaker.

Eftersom vi inte träffas på julafton har vi haft julklappsutdelning med barnen och Liam fick en lastbil som låter när man trycker på knappar på taket och det upptäckte Chansa när hon tryckte på den med tassen. Nästa gång tryckte hon därför till ännu hårdare och då åkte lastbilen iväg, vilket gjorde den ännu mer intressant i hennes ögon. Även andra bilar och skotrar som åkte fram och tillbaka över golvet var svåra att motstå för mallen.

Selene

Chansa under julklappsutdelningen

Idag har jag gått en promenad på ca 1,5 timme i skogen med hundarna. Nu fick jag också använda mig av gårdagens stanna- träning eftersom det flög upp en stor fågel som Chansa drog efter. Men hon saktade in på första stanna-kommandot och på det andra tvärtnitade hon och vände tillbaka till mig. Helst hade jag ju förstås sett att hon stannat på första kommandot, men jag är nöjd med att hon faktiskt går att stoppa i jakten.

Kameran var förstås med, men jag var ute lite sent så solen hade börjat gå ner (jag gick ut vid halv ett). Det blev därför inte så många bra bilder, speciellt inte på Lyle. Dessutom tog batteriet i kameran slut, men här är i alla fall några bilder från dagens promenad:

När vi gick ut var det någorlunda ljust ute.

En halvtimme senare har solen börjat gå ner.

En kvart senare har solen nästan helt gått ner.

Chansa och Lyle kampar med spengummit.

Chansa vann.

Isiga hundar.

Långpromenad

När jag vaknade i morse (vissa skulle nog anse att kl 10 inte ens är morgon) kände jag mig lat och tänkte strunta i att gå en långpromenad med hundarna direkt på morgonen, som jag hade planerat, och istället skjuta upp det till senare. Men hur som helst klädde jag på mig och gick iväg med hundarna och när jag kom hem två timmar senare kändes det väldigt skönt att ha börjat dagen med en långpromenad.

Det var ganska kallt, ca -15, men soligt och fint. Jag hittade också ett nytt ställe att promenera på och det är ju aldrig fel. Det var också tomt på folk och andra hundar i skogen och det är rätt skönt. I och för sig såg vi en schäfer med ägare på långt håll och Chansa var på väg att sticka men lät bli när jag sa till henne. Jag tror också att Chansa stött på älg för första gången. Jag såg ingen älg, men av hennes reaktion att döma så tror jag att det fanns en älg inne i skogen. Hon drog iväg en liten bit, ca 25-30 meter, men det var inga problem att stoppa henne och kalla in henne igen.

Det lilla malleskrället lyckades också äta upp hel plastpåse med korvbitar som jag tappade ur fickan. På sätt och vis var det mitt fel, för jag försökte hindra henne genom att öppna munnen och ta ut påsen. Efter att ha ägt ett antal hundar borde jag veta att det brukar resultera i att hunden sväljer alltihop (Myrrha svalde en gång en hel dessertost med papper på som jag försökte ta ur munnen på henne). Hade jag istället sagt loss och bytt mot en godis ur fickan är det möjligt, dock inte helt säkert, att hon hade gett den till mig. Nåja, jag får hålla lite koll på henne, men det borde inte vara någon fara. När jag var och handlade fick korvpåsen i magen också sällskap av ett Lypsyl (dock har hon spottat ut plasten och bara ätit själva kletet).

Lite bilder från dagens promenad:

Det är en hel del snö i skogen

Det är vackert när solen kikar fram bakom träden.

Ibland är hon lite knäpp, min lilla malle.

Snyggingen Lyle

Förväntansfulla hundar

Bus i djupsnön.

Du kan inte ta mej!

Men jag kan ta dej!

Gotcha!

Lilla lakritstrollet.

Att få en bra bild på båda hundarna på vintern är inte lätt; detta var det bästa försöket, dock ej bra.

Igår var det betydligt varmare än vad det var idag, så då passade jag på att cykla en sväng med hundarna. Lyle är en riktig fetknopp, så att bara promenera räcker inte om han ska gå ner i vikt. Så först cyklade jag en sväng med honom och jag stannade också på ett ställe och kastade boll så att han fick springa i djupsnön. Sedan cyklade jag med Chansa, fast en lite kortare sväng. Hon är ju fortfarande ung och behöver inte så hård motion. Dessutom vill jag gärna röntga höfter och armbågar innan jag börjar motionera hårdare med henne. Jag planerar att röntga henne någon gång efter jul (före jul har man så många andra utgifter).

Lydnadsträning blev det också igår. Vi tränade på en parkering här i närheten och med Chansa gick träningen riktigt bra. Vi tränade lite ingångar, kontakt i utgångspositon, ligga och sitta kvar samt snabba lägganden. Den enda lilla nackdelen hon har är att hon när hon blir ivrig och frustrerad nyper mig i låret eller magen, så det gäller att inte låta henne gå upp i varv för mycket. Men hon är riktigt rolig att träna med. Igår märkte jag att polletten trillade ner när det gäller positionen i fria följet och så fort hon förstod precis vad som förväntades av henne blev hon lugn och koncentrerad och slutade nypa mig.

Första passet med Lyle gick riktigt bra. Vi tränade stegförflyttningar, helomvändningar, sittande och stå/sitt/ligg under marsch. Han är lite dålig på att lyssna på mitt kommando, utan provar sig fram så vi tränade på att han ska lära sig att lyssna och inte tänka för mycket själv (även om jag förstås tycker att det är bra att han kan bjuda på beteenden frivilligt). Andra passet gick inte lika bra eftersom han då suttit och tittat på när jag tränade med Chansa. Han var lite väl speedad och det mesta gick fort, men fel.