Igår var jag fortfarande kvar i Lappvattnet, så jag passade på att låna mammas spark och köra en tur med hundarna. Först var jag lite väl optimistisk och tänkte ta båda hundarna på en gång, men Chansa gick förstås upp i varv så fort hon insåg att något var på gång och började kampa med kopplet, så jag lämnade Lyle och tog bara henne. Jag tänkte först bara promenera med henne bredvid sparken tills hon vant sig, men redan när jag gått över vägen hade hon lugnat sig och jag kunde börja sparka med henne.
Chansa tycker om att springa fort och att dra, så självklart tyckte hon att det var skitkul. På första gården vi passerade var det folk ute och då var hon på väg att dra in mig på deras gård, men sedan ignorerade hon både folk och andra hundar som var ute på gårdarna.
Sedan var det Lyles tur och det gick också bra. Jag kan inte minnas att jag någonsin sparkat med honom heller, men han fattade i alla fall på en gång vad det gick ut på. Det gick dock inte lika snabbt som det gjorde med Chansa. Lyle drar inte så mycket, så jag fick själv kämpa på mycket mer än vad jag behövde göra med Chansa. Det känns idag att jag använt muskler som inte används så ofta annars. Men kul var det i alla fall, så jag tror att jag måste skaffa mig en egen spark.
När jag åkte till Lappvattnet i fredags glömde jag min nyckel hemma och eftersom Adam inte skulle vara hemma när jag kom hem igår skulle han lägga ut sin nyckel innan han for hemifrån. Det gjorde han också, men fel nyckel! Jag och mamma, som skulle sova här, fick därför vänta i drygt en timme tills vi fick tag på en nyckel. Det var inte så kul.
Idag har hundarna, speciellt Chansa varit väldigt trötta. Chansa blir väldigt trött i huvudet av liv och rörelse. Men jag tycker att hon har skött sig riktigt bra hela helgen. Hon är otroligt försiktig i närheten av 10 månader gamla Liam; det verkar som att hon förstår att han är liten. Både Hugo och Frasse har sagt att Chansa har blivit mycket snällare och det har hon faktiskt (inte för att hon någonsin varit elak mot dem, men lite jobbig med valpbitande och dylikt har hon varit). Frasse har varit lite rädd för henne, men det verkar han ha kommit över efter helgen. Inte ens när hon kampade med kudden han bar på blev han rädd, bara arg.
Jag tycker att Chansa har mognat otroligt mycket på sistone. Idag var hon helt underbar när jag var ute och promenerade med bara henne. Hon drog bara i kopplet lite i början när vi kom ut och sedan gick hon jättefint. När hon var lös var hon väldigt lyhörd och lydig och lämnade knappt min sida. Vi mötte bara en annan hund, men den passerade vi utan att jag kopplade henne (dock på långt håll, men det är ändå ett klart framsteg). Det blir nog en väluppfostrad och lydig hund av henne också till slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar