Lilla julafton i Lappvattnet

Igår när jag hade jobbat på morgonen gick jag en långpromenad på 1,5 timme med hundarna i skogen. Det är först nu när det har kommit snö som jag upptäckt hur mycket vilt det egentligen finns i skogen häromkring. Det var alldeles fullt med älg- och råddjursspår där vi gick. Lyckligtvis så bryr sig hundarna inte ett dugg om viltspår, men jag kunde se på dem att de hade vittring på vilt också. För säkerhets skull tränade vi därför på att stanna på kommando. Lyle är i och för sig duktig på att stanna, men lite reptetition kan ju aldrig skada.

Lyle gör dessutom "rätt", d v s han stannar på platsen och väntar på vidare instruktioner, men Chansa bara tvärnitar, vänder och kommer tillbaka till mig i full fart. Det beror förstås på att jag lärt henne "fel", men jag bryr mig faktiskt inte om det. Jag är fullt nöjd om hon låter bli att jaga, vare sig hon stannar och står stilla eller stannar och vänder om.

Lite bilder från gårdagens promenad:

Lyle

Chansa

Det är inte bara mallar som har kamplust.

På eftermiddagen var jag på stan med syrran och sedan åkte vi till Lappvattnet för släktmiddag. Det blev rätt fullt med 7 vuxna, 4 barn och 4 hundar. Erik och Lina hade nämligen med sig Linas föräldrars bouvier Selene. Hundarna har aldrig träffats förut, så vi lät dem först hälsa ute på gården. Precis som jag hade förväntat mig gillade Lyle inte Selene, men med Chansa var det förstås inga problem. Inte för att det var några stora problem med Lyle och Selene heller. De har gruffat lite, men mest ignorerar de varandra. De har dock för det mesta varit i olika rum för att undvika gruff.

Chansa har varit jätteduktig och varit oväntat lugn trots liv och rörelse runt omkring henne. Visst har jag fått lägga tillbaka henne på sin plats rätt många gånger, men hon har helt klart blivit lugnare och mognare sedan löpet. Det som dock kan få henne att gå igång lite grann är barnens leksaker.

Eftersom vi inte träffas på julafton har vi haft julklappsutdelning med barnen och Liam fick en lastbil som låter när man trycker på knappar på taket och det upptäckte Chansa när hon tryckte på den med tassen. Nästa gång tryckte hon därför till ännu hårdare och då åkte lastbilen iväg, vilket gjorde den ännu mer intressant i hennes ögon. Även andra bilar och skotrar som åkte fram och tillbaka över golvet var svåra att motstå för mallen.

Selene

Chansa under julklappsutdelningen

Idag har jag gått en promenad på ca 1,5 timme i skogen med hundarna. Nu fick jag också använda mig av gårdagens stanna- träning eftersom det flög upp en stor fågel som Chansa drog efter. Men hon saktade in på första stanna-kommandot och på det andra tvärtnitade hon och vände tillbaka till mig. Helst hade jag ju förstås sett att hon stannat på första kommandot, men jag är nöjd med att hon faktiskt går att stoppa i jakten.

Kameran var förstås med, men jag var ute lite sent så solen hade börjat gå ner (jag gick ut vid halv ett). Det blev därför inte så många bra bilder, speciellt inte på Lyle. Dessutom tog batteriet i kameran slut, men här är i alla fall några bilder från dagens promenad:

När vi gick ut var det någorlunda ljust ute.

En halvtimme senare har solen börjat gå ner.

En kvart senare har solen nästan helt gått ner.

Chansa och Lyle kampar med spengummit.

Chansa vann.

Isiga hundar.