Lösa hundar

Idag när jag åt lunch på stan såg jag en tjej som gick  med sin hund lös. Det fick mig att börja fundera lite över detta med lösa hundar. Jag har absolut inget emot lösa hundar; tvärtom så tycker jag att man som hundägare har en skyldighet att ha hunden lös ibland (på lämpliga ställen och i lämpliga situationer utefter hundens förutsättningar) och man behöver bara ta en snabb titt på bilderna här i bloggen för att inse att jag även har Chansa lös ibland.

Men på sista tiden tycker jag att det verkar som att det blivit "inne" att ha hunden lös. Jag har inte upplevt att det är fler lösa hundar som kommer framspringande (det händer ytterst sällan) eller så, men jag ser väldigt många lösa hundar. Det är t ex en tjej som bor i huset bredvid som har sin staffe lös när hon går med honom i bostadsområdet. Han är inte särskilt lydig och det är väldigt mycket "nej", "stopp", "här" och "hit" när hon går med honom lös eftersom han hela tiden är på väg att dra iväg. Jag har därför svårt att förstå varför hon har honom lös. Vore det inte mycket trevligare för alla om hon hade honom kopplad? Samma sak med tjejen jag såg på stan. Hon hade inte ens hunden vid sidan, utan den gick ca 5 före henne. Hunden verkade visserligen trevlig och lydig och ignorerade alla människor (och det var en och annan ute på stan kl 13 en fredag), men jag har ändå svårt att förstå varför.

Nyligen fick jag en ny granne och hon släpper bara ut sin hund, en liten blandras i dvärgpudelstorlek, när den ska rastas. Så här bor jag (och följaktligen också min granne):

 Så här ser det ut på framsidan (det kör också en del bilar mellan husen).

 Så här ser det ut från min ytterdörr.

 Baksidan sedd från min uteplats.

Baksidan mot höger. 

Grannen släpper oftast ut hunden på framsidan, men den springer även på baksidan. Den springer runt på andras gårdar och gör sina behov och häromdagen såg jag den inne på en altan och snoka omkring. Den försökte också ta sig in på gården med det vita staketet (där det bor en liten mops). Jag har också hört den skälla som om den jagade nåt (kanske en katt, som det finns gott om i området). 

Nu skulle man ju kunna tänka sig att detta är enstaka oansvarig hundägare, men en tjej i ett närliggande hus släppte också ut sin hund vind för våg ibland (dock inte lika ofta) och för ett par veckor sedan träffade jag på en lösspringande cocker spaniel på väg hem från bussen. Jag var precis på väg börja locka på den för att fånga in den när en kvinna öppnade dörren till lägenheten och ropade på hunden, som tydligen var utsläppt för rastning på egen tass (alldeles bredvid en stor parkering och ca 70 m från en busshållplats). 

Detta verkar vara ett nytt fenomen, för jag har aldrig stött på det tidigare. Visst, när jag bodde i Byske så fanns det folk som släppte ut hunden på gården och det var väl inte alltid att de stannade kvar på sin egen gård, men det är ändå lite annorlunda att släppa ut en hund på sin egen gård än att släppa ut den mitt i ett bostadsområde. Jag har då aldrig ens tänkt tanken att jag skulle släppa ut Chansa på det viset. 

Men nu får det vara nog på gnällandet om lösa hundar :-) I tisdags var det som vanligt inomhusträning och träningen gick riktigt bra. Ibland var Chansa dock lite osäker på de andra hundarna, vilket antagligen beror på att det förra veckan var en hund som rusade på henne bakifrån när vi körde budföring. Men hon är ju inte någon rädd och ängslig liten hund, så det går säkert över snart. 

På slutet körde jag och Anna lite tävlingsträning med kommendering och det gick betydligt bättre än förra veckan. Framför allt är jag nöjd med att hon gick så bra trots störningarna. På tävling kommer ju inte fria följet att gå runt folk med hundar som står och pratar mitt på planen, så det känns bra att veta att hon klarar det (hon gick till och med som bäst när det var mest störning). Sedan så finns det en hel del detaljer att slipa på innan vi är klara för tävling, men förhoppningsvis hinner vi med det innan nästa tävling.

Igår var det fint väder, så efter jobbet gick vi en långpromenad. Det håller fortfarande att gå på skaren även om det börjar sticka fram gräs här och där och det blev en härlig promenad. Jag hade kameran med mig, men de flesta bilderna blev rätt dåliga; det var bara två som blev okej.

 Min hund, som bara får vara lös på lämpliga ställen i lämpliga situationer. 

Knäppis!

Hockey

Det blir ju en hel del hundbilder i den här bloggen, så för omväxlings skull så blir det idag inte en enda hundbild utan istället lite hockeybilder. Igår spelade Frasse match i Skellefteå Kraft Arena så jag var där och tittade och passade på att fota lite också. Det är roligt att fota något annat då och då och det var kul att se matchen, även om att jag på slutet hejade lite grann på motståndarlaget, som var Byske, d v s Frasses gamla lag, och hoppades att de skulle få in åtminstone ett mål.

 SK Lejon mot IK Vargarna Byske. 

 Jakt på pucken.

 Ett av många skott på Byskes målvakt- matchen slutade 13-0.

Kamp om pucken.

 Lejons målvakt som höll nollan.

 Frasse är inte riktigt lika stor som de andra. 

 Frasse till vänster och Astrid, min kusins dotter, till höger. 

 Frasses bästa kompis Edvin.

 Frasse.

 Glädje efter ännu ett mål till Lejon.

 Frasse kör som vanligt med sina dansmoves. 

Efter matchen åkte jag och mamma upp på Solbacken för jag skulle köpa ett nytt cafébord + två stolar. Jag har ett på min uteplats, men vill ha ett på framsidan också, eftersom det är där det är sol större delen av dagen. Jag köpte också en ny bädd till Chansa på Biltema, men det visade sig efter att den legat i bilen en stund att den luktade väldigt mycket mögel, så den måste jag lämna tillbaka. Inte för att jag tror att Chansa skulle bry sig; hon tycker säkert att mögel luktar betydligt bättre än en icke-möglig bädd, men jag vill inte ha en möglig bädd i lägenheten.

Chansa åkte sedan med mamma till Lappvattnet eftersom jag har jobbat i natt och hon kommer inte hem förrän i morgon, så det är lite tomt här hemma. Men jag skulle förstås kunna sopa upp allt hundhår på golvet och göra en Chansakopia av det. Eller så skulle jag helt enkelt bara kunna dammsuga upp det.

Tävlingsträning

I tisdags var det som vanligt inomhusträning och jag och Chansa cyklade dit. Eftersom jag inte hade haft tid att gå någon långpromenad på dagen var Chansa lite speedad just när vi kom dit, men sedan gick träningen riktigt bra. Framför allt krypet är jag riktigt nöjd med. Nu kryper hon vid sidan på kommando. Visserligen bara några steg, men hon kryper väldigt bra. Platsliggningen gick också riktigt bra och att Martina gick tillbaka till Leja och klappade henne så att hon rullade runt på sidan brydde hon sig inte om annat än att hon tittade dit.

Jag och Anna har pratat lite om att tävla inom den närmaste framtiden, fast vi har inte bestämt när eller var än. Mot slutet när det inte var så mycket folk körde vi igenom momenten med kommendering, ettan för Anna och Udo och tvåan för mig och Chansa. Jag kan dock inte direkt påstå att det gick bra. Fria följet var okej, men läggandet gjorde hon inte. Inkallningen var dock helt perfekt. När vi gjorde rutan bad jag Anna att ställa sig bredvid rutan, men missen var att hon inte gick dit förrän efter att vi hade ställt upp, så när jag skickade henne sprang hon till Anna istället. När jag skickade om henne, sprang hon dock fint till rutan. Apporteringen var bra och hoppet var okej, dock med ett par extra kommandon för att hon skulle sätta sig. Fjärren var dock rent av bedrövlig; hon flyttade sig säkert en hundlängd i sidled. Så vi har en hel del att jobba på innan det är dags att tävla.

I onsdags gick vi en långpromenad på skaren och det var riktigt härligt, trots att det blåste en del.

 Som vanligt var det full fart.

 Det gäller att hålla tungan rätt i munnen.

 Snyggaste hunden.

Det hade tinat upp en hel del sedan vi var där sist. 

Ännu en härlig promenad

Idag var det lika fint väder som det var igår, så jag och Chansa gick en promenad på morgonen. Innan vi gick iväg la jag dock ett spår till henne på skaren på ett kalhygge och sedan promenerade vi i 50 minuter innan vi gick spåret. Spåret var 250 m långt och jag hade lagt två små brandslangsbitar. Min spårlina var dock så hårt fastknuten i en kampleksak att jag inte fick loss den, så jag fick spåra med två koppel fästa i varandra istället. Det var dock inte något som Chansa brydde sig speciellt mycket om. Hon tog upp spåret jättebra och spårade jättefint tills alldeles innan första föremålet då hon kom av sig för att det låg ett kranium från ett djur (möjligen från en ren) bara ett par meter från spåret. Hon ville dit, men jag stoppade henne och då fortsatte hon att spåra bra. Hon hittade båda föremålen och liggmarkerade bra.

Några bilder från dagen:

 Man måste ju bara beundra hennes minne. Hon får inte bära pinnar på promenader, men kan ibland inte låta bli att ta någon pinne. Igår tog hon en, så jag sa åt henne att släppa den och sedan kastade jag in den en bit i skogen. I morse när vi gick ut visste Chansa exakt var pinnen låg medan jag inte ens kom ihåg att hon haft en pinne dagen innan. 

 Lite bus blev det förstås.

 Smått galen hund.

 Tränar på självkontroll. 

 Ta den!

Och så lite actionbilder:

 Chansa spårar.

Liggmarkerar slutet. 

Härlig promenad

Igår kväll åkte jag och Chansa till Lappvattnet, så idag gick vi en långpromenad. Vi gick ut ganska tidigt för att skaren skulle hålla. Det gjorde den, fast det var lite mjukt på vissa ställen, så för det mesta gick vi utanför de vägar vi vanligtvis går. Till exempel genade vi genom skogen till sandtaget, där vi lekte lite grann, och sedan gick vi genom skogen tillbaka hem också, förutom sista biten. Det var väldigt mycket spår efter både älg, ren och rådjur, men det enda spår som Chansa intresserade sig för var spåren från Ove, som varit ute och gått tidigare på morgonen. Det känns väldigt skönt. Dock visade hon visst intresse för en annan typ av spår efter vilt, d v s bajs, och det är jag inte så glad för :-(

Jag tog en massa bilder, så här är några (ganska många) från dagens promenad.

 Bus.

På väg ner i sandtaget (som dock var mestadels snötäckt, förstås). 

 I sandtaget fick hon springa upp och ner några gånger och hämta bollen. För att minska farten på nervägen får hon sitta och vänta tills den har landat och jag säger "ta den", och det funkar faktiskt för hon kastar sig inte alldeles hejdlöst nerför. 

 Har fått de magiska orden "ta den".

 Vilopaus.

Vi hade en liten fotosession medan hon poserade på den här stenen (den är mindre brant på baksidan och jag lyckades få henne att både hoppa upp och hoppa ner på den sidan). 

 Hon blir inte alltid vacker på bild...

 Modellhunden.

 Lite lustig sittstil. 

 Full fart.

 Tala om timing- jag lyckades (oavsiktligt) ta bilden precis som jag började säga "ta den" och hon har inte hunnit röra en enda kroppsdel förutom ögonen, som är fokuserade på leksaken.

Självklart så rullade hon sig på skaren några gånger...

 Vi hittade en liten pinne som hon kunde springa runt. 

 Snyggaste mallen. 

 "Jag väntar och väntar och väntar på att hon ska säga"...

 ..."ta den!"

Chansa har blivit bättre och bättre på att släppa på "loss"och nu släpper hon till och med i farten! (Okej, jag erkänner- inte varje gång och hon kan fortfarande vägra släppa grejer, men hon har i alla fall blivit så mycket bättre).