Chansa inte helt bra

Jag och Chansa har inte gjort speciellt mycket på en och en halv vecka. Förra måndagen var vi visserligen på måndagsträningen, men eftersom hon dagen innan sprungit ihop med Yasper tog vi det lugnt och tränade bara lite position i fritt följ och stadga i stå, sitt och ligg. Vi gjorde en platsliggning med de andra också och det gick bra. Förutom att hon låg lite konstigt med höger framben, d v s det skadade benet.

Därför blev det vila och koppelpromenader resten av veckan och likaså under helgen då hon var hos mamma eftersom jag jobbade hela helgen. På måndag morgon kom hon hem igen, men jag blev ordentligt förkyld och att gå längre promenader än rastningar var inte att tänka på. Det kändes dock lite hårt, eftersom vädret var strålande.

Idag var det också strålande väder och jag kände mig om inte frisk så i alla fall bättre, så vi gick en promenad längs skoterspåren. Vi gick inte speciellt långt, var bara ute en timme och lekte inte med några leksaker. Hon fick helt enkelt bara röra sig lös i egen takt, som dock var betydligt högre än vanligt på grund av den långa stillheten.

Tyvärr märkte jag att hon inte alls var bra. Jag tyckte inte att hon rörde sig okej, men trodde först att jag bara var sjåpig och att det berodde på att underlaget var ojämnt. Fast så var det inte; jag kunde se att hon inte rörde sig helt okej även när vi gick på plant underlag. Hon själv tyckte dock inte att hon fått springa tillräckligt, så på vägen hem gick vi förbi fotbollsplanen, som nu delvis tinat fram, och la två ganska korta hårda spår.

Ett i leran på fotbollsplanen, där jag kunde se vartenda fotspår, och ett på asfalt. På fotbollsplanen spårade hon hur bra som helst och eftersom jag kunde se mina spår såg jag att hon bara missade två fotspår. På första föremålet plockade hon upp silvertejpen innan hon liggmarkerade men det andra liggmarkerade hon bra (inte perfekt, för hon ville inte lägga sig i en lerpöl). På asfalten spårade hon slarvigare, men liggmarkerade klockrent.

Efter att vi gjort de hårda spåren kände jag direkt att hon blev avslappnad och nöjd, så när vi kom hem var hon lugnare än hon varit på hela veckan. Jag böjde och drog lite i det skadade benet, men hon reagerade inte något särskilt på det. Men när jag lyfte det vänstra frambenet så att hon blev tvungen att lägga all tyngd på det högra ville hon inte alls vara med och det tyder ju på att jag inte bara inbillat mig.

Jag hade med kameran ut och det blev några bilder:

 Njuter av sin frihet.

 Snyggingen.

 Ligger och väntar.

 Chansa poserar.

 Finaste mallen med snyggaste halsbandet.

Hon njöt verkligen av att få vara lös och firade det med att rulla sig:

 Nu börjar det kännas som att våren är här, när vägarna är upptinade och leriga. 

Jag får ibland höra att jag är så duktig med kameran och tar så bra bilder, men det stämmer inte. Jag tar bara en massa bilder och lyckas på så vis få in en hel del okej bilder och några få fullträffar. Och ännu mer totalt misslyckade bilder, som jag sorterar bort. Och för att visa att det verkligen är så lägger jag också ut några av dagens misslyckade bilder:

 Bra skärpa på ögon och nos, så den kunde ha blivit bra om bara hundskrället hållit sig stilla.

 Återigen, om hon bara kunde hålla sig stilla...

 Inte alls ovanligt att jag bara lyckas få med svansen.

 Inte heller ovanliga att jag fångar henne i udda positioner. 

Mer ovanligt är dock att jag tar bilder innan hon ens hunnit in i bild.