fredag, januari 16, 2015

Promenad

I tisdags var det som vanligt inomhusträning och Chansa var riktigt duktig. Hon hade varit hos mamma över natten, så först fick hon kampa lite runt en stolpe för att bli av med lite energi för att kunna koncentrera sig på träningen. Vi tränade fritt följ, rutan, framförgående, kryp och apportering och allt funkade riktigt bra. Hon var lite ivrig i krypet och det går väldigt fort, men hon har fin teknik. Rutan går också bra, om än inte helt som jag hade tänkt. Min plan var att lära henne att springa rakt igenom rutan, men hon är rätt smart och förstår att det är något särskilt med konerna och stannar gärna självmant i närheten av dem (dock oftast mitt i rutan) om jag inte har en target eller leksak på andra sidan rutan. Plastsliggningen gick dock inte alls bra. Hon reste sig redan när jag var på väg ifrån henne och hon gick omkring och nosade frenetiskt. Hon blev arg när jag la tillbaka henne och reste sig igen efter en stund. Då såg jag att det låg kaninbajs där (kaninhoppnigen har också inomhusträning där), så jag plockade upp det, men det luktade antagligen ändå för hon nosade en massa även om hon inte reste sig upp något mer.

Igår tränade jag rutan ute på parkeringen och då gick det mycket bättre. Problemet är att hon inte får upp tillräckligt med fart på inomhusträningen. Även om avståndet inomhus tillåter att hon springer i full fart så gör hon inte det (kanske för att hon ibland har bränt sig i tassarna när hon tagit i för mycket). Utomhus hade hon dock tillräckligt med fart och hennes intensitet och glädje gick inte att ta fel på. Så vi får nog ordning på det också till slut.

Annars har Chansa inte fått göra så mycket den här veckan. Det har bara blivit korta promenader längs gångvägarna och även om hon är lös så blir det inte tillräckligt med motion och aktivering. Jag hade lite dåligt samvete för det, men igår kväll satt jag och slötittade på ett TV-program om folk som omhändertar djur som missköts och då insåg jag att allt är relativt. Jämfört med en del andra hundars liv så har Chansa det ganska bra. Hon får gå ut regelbundet och behöver inte kissa och bajsa inomhus, hon får fräscht vatten och mat varje dag. Och även om hon inte äter upp och maten ligger kvar i hennes skål så är den inte möglig och äcklig.

Men trots att jag kom fram till att Chansa nog ändå har det ganska bra så gick vi i alla fall en långpromenad på 1,5 timme idag på förmiddagen. Det är inte så många upptrampade stigar nu när det har kommit en del snö, men jag hade tagit med mig en disc (d v s en frisbee för disc golf) och det är rätt bra motion att springa i djupsnön, särskilt nu när det var plusgrader och snön blivit tyngre. Hon blev faktiskt så trött att hon stannade och vilade på väg in med discen!


Något överexponerad bild på världens finaste hund. 

 Vill att jag ska kasta.

 Full fart på väg in med discen.

 Det börjar bli lite jobbigare att springa i djupsnön.

 Måste stanna och vila lite.

1 kommentar:

Anonym sa...

Det är precis som du säger, allt är relativt. Ibland har jag dåligt samvete över att jag har katterna på såpass liten yta som en 2:a (56 kvm), men så tänker jag på andra katter som varken får bra mat eller har klösmöbler att klättra i och som ingen leker med. Då känns det bättre.
Hahahaha, när Chansa stannar till och vila kan jag inte låta bli att tänka på min Oliver. En gång stack han på rådjur på lååångt håll, rakt ut på en plöjd blöt åker. Han stannade typ 75 m ut och orkade verkligen inte springa vidare, eller tillbaka till mig. Jag fick skrattanfall där jag stod på vägen torrskodd, det tog säkert 10 minuter innan han arbetat sig tillbaka till mig och då hade han stora lerklumpar mellan tårna. :D Skönt med lite fys för Chansa! :-)