Vattensvans

I torsdags kväll kom jag och Chansa hem från Romelsön, där vi haft ett par bra dagar trots det ganska trista vädret. På onsdag förmiddag gick vi en långpromenad med Fia och Elisabeth. Vi var ute i nästan två timmar och det gick riktigt bra med min fot. Visst gjorde det lite ont, speciellt när vi gick i obanad terräng, men det märks att det håller på att bli bättre. Chansa sprang som en galning och rullade sig också i något äckligt, så efter promenaden blev det ett dopp i havet för henne (det blåste alldeles för kallt för att jag skulle vilja klä av mig).

Eftersom det var många barn där fick Chansa mest ligga platsad/sitta uppbunden för att inte springa och jaga dem, men Lisa fick leka lite med Chansa och kongarna. Lisa är väldigt duktig med hundar och hon klarade att leka med Chansa (sedan jag visat hur man leker med två föremål) trots att Chansa är ganska intensiv i sin lek. Chansa är ju dock väldigt duktig på att släppa föremål på marken och backa undan.

Barnen fick också kasta pinnar till henne i sjön och det tyckte Chansa var kul. Ungarna fick först såga upp en stor pinne till flera små så att de hade pinnar att byta med, för de fick absolut inte försöka ta dem ur munnen på henne (då går hon igång i kamp och risken är stor att någon gör sig illa). Men det funkade alldeles utmärkt. Chansa släppte pinnarna självmant, oftast i farten på väg tillbaka, när hon insåg att någon av dem skulle kasta en till.

Jag var med hela tiden när de kastade pinnar i vattnet och fotade, men tyvärr har jag glömt grejen som jag behöver för att flytta över bilder från kameran till datorn hos syrran, så bilderna får jag lägga in senare.

Badandet på torsdagen + båtturen in till land gjorde dock att Chansa fick vattensvans. Jag märkte inget på torsdagkväll eftersom hon sov som en stock sedan vi kom hem och det blev bara en snabbkissning, men igår morse såg hennes svans väldigt ledsen ut. Hon verkar dock inte ha ont och det påverkar henne inte speciellt mycket.

Idag har vi varit på klubben i stort sett hela dagen. Det var ungdoms-DM och jag skulle vara tävlingsledare på appellydnaden och domare på lydnaden. Jag och Susanne åkte med ut i skogen och tittade på spåren på morgonen och då blev jag riktigt sugen på att tävla. Jag har hållit på med hund länge och varit med i brukshundklubben sedan -98, men jag har än aldrig tävlat i spår eftersom jag först hade en hund som inte spårade och sedan en hund som jag inte fick tävla med. Men nu har jag planerat in ett appellspår med Chansa i höst och jag ser verkligen fram emot att prova på att tävla spår.

Efter tävlingarna åkte jag, Lena och Susanne upp på Vitberget och körde uppletande. Jag insåg att jag dels tränat alldeles för lite uppletande med Chansa och dels att jag behöver bättre förberedelser. Jag har inte kört något uppletande sedan tidigt i våras, så hon fattade först inte vad det var hon höll på med utan sprang mest bara omkring. Dessutom har hon aldrig letat föremål som jag inte lagt ut och aldrig i en så stor ruta heller, så det blev alldeles för svårt för henne. Så uppletande är definitivt något som jag måste börja träna på. Hon har ju dock arbetslusten, så bara hon fattar vad hon ska göra och hur så är det inga nog inga problem.

Sedan åkte jag och Susanne tillbaka till klubben och körde lite lydnad. Jag hade bara tänkt träna framförgående och platsliggning, vilket är de moment vi har mest problem med inför appellen, men det blev också lite fritt följ, apportering och hopp. Framförgåendet gör hon sakta men säkert framsteg med. Platsliggningen har jag lagt om träningen på så vi har mer eller mindre börjat om från början. Jag har lärt henne att lägga sig bekvämt, d v s på ena skinkan, redan när hon lägger sig och då är det mindre risk för att hon plötsligt rusar iväg. Hon får också ligga långa stunder, medan jag står nära, och så belönar jag med mjukost, som är lugnande för henne. Det kändes som att jag var på rätt väg, för hon låg väldigt lugnt och stabilt trots att Jackpot lekte med boll på planen bredvid.

Hennes svans börjar också återhämta sig, för den åkte upp ett par gånger när vi tränade, så det dröjer nog inte länge innan hon är helt återställd.