Det har verkligen gått över förväntan, även om han har haft sina ryck av galenskap även med post-it-lapparna. Först lärde jag honom att hålla nosen i min handflata i 5 sekunder, sedan satte jag en post-it i handflatan och så fick han frysa med nosen mot den i 5 sekunder. Sedan fick han lära sig att frysa med nosen mot lappen när jag klistrade fast den på TV-bänken. Därefter flyttade jag omkring lappen lite grann så att han fick leta upp den för att frysa med nosen. Jag flyttade inte bara runt den på TV-bänken utan i hela vardagsrummet så att han verkligen fick använda luktsinnet för att hitta lappen.
När han fick börja leta upp lappen själv fick han några ryck av galenskap och har gett mig några goda skratt. Han provade några förutsägbara saker som att bita och krafsa på lappen, några helt ovidkommande saker som att snurra, hopp-stå och hopp-ligg och så ett par helt oförutsägbara saker som att frysa med nosen ca 5 cm från lappen eller att frysa med tänderna över lappen, men med öppen mun så att han inte bet i den :-D
Igår gick jag vidare lite grann och körde med två lappar, en som jag tagit i och en som Adam tagit i. Några gånger provade han att frysa vid Adams post-it, men när han inte blev belönad för det började han medvetet välja rätt lapp. Jag är faktiskt väldigt imponerad över hur lätt han lär sig och jag tror verkligen att vi kommer att få till en riktigt bra vittringsapportering med tiden.
I eftermiddag har Aija varit här och det är verkligen märkligt att hon och Lyle leker hur bra som helst inomhus, men så fort vi kommer ut så kan de inte alls vara vänner. Men det funkar ändå bra att ha Aija på dagarna även om jag ibland blir galen på att de leker hela tiden. Jag kan också bli galen på allt skällande. Lyle skäller inte så mycket på ljud utanför lägenheten när han är själv; det är mest bara när det kommer en bil precis utanför dörren eller när någon kommer, men Aija gapar på i stort sett allt hon hör. Och i veckan har det varit en hel del folk och bilar utanför eftersom det blev ännu en vattenläcka i måndags eftermiddag. Och om Aija skäller och springer till dörren så måste ju förstås också Lyle göra det...
Fast idag hade jag i alla fall lite nytta av det. Det ringde på dörren och när jag öppnade, medan jag höll Aija i halsbandet och Lyle i nackskinnet och båda två skällde som galningar, stod två unga tjejer från Jehovas Vittnen utanför. Den ena höll deras fåniga lilla broschyr i handen, men tvekade att räcka fram den till mig. Till slut sa hon "Jag kan ju lägga den i brevlådan." Så jag slapp höra vad de hade att säga (och den lilla broschyren har redan hamnat i pappersåtervinningen!).
Det var faktiskt ganska fint väder idag, så jag tog kameran med mig ut på promenaden. Här är några av dagens bilder.
Idag är det onsdag och bara för att det var sista onsdagsträningen förra onsdagen så innebär det ju inte att onsdagsträningarna är slut. Vi var några tappra som trotsade kylan och tränade i alla fall. Jag körde två pass och det första gick riktigt bra. I alla fall allt utom platsliggningen då han plötsligt bestämde sig för att resa sig upp och börja nosa på planen (precis när jag berättat för Martha att jag inte var ett dugg nervös inför lördagens tävling, men nu när han reste sig så blev jag förstås jättenervös).
Andra passet gick inte alls lika bra. Martha fick kommendera åt mig och kommendering bryr han sig inte ett dugg om. Däremot brydde han sig en hel del om lukterna på planen. Han blev totalt fixerad och när jag skickade honom till rutan sprang han istället för att lukta på ett visst ställe. Han sprang inte heller ut när jag kastat apporten, utan när jag kommenderade klev han bara upp och började nosa på marken. Fast till slut skärpte han i alla fall till sig. Jag avslutade träningen med att köra lite slalom, eftersom det var det enda agilityhinder som stod ute. Vi tränade mest på ingången och mot slutet var han riktigt duktig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar