Bushundar

Igår eftermiddag var Aija här. Lyle älskar inte precis Aija, men det händer faktiskt att de leker med varandra. Dock inte utomhus, där han nog tycker att Aija är lite för burdus: han uppskattar inte hennes skällande rakt i örat och tycker inte om att bli omkullsprungen. Men inomhus kan de faktiskt leka lite grann då och då, fast Lyle vill då gärna ha någon plats där han känner sig lite trygg, som t ex i sängen eller soffan (dit Aija inte får komma) eller i buren. Här är en liten film på hur det kan se ut när de leker.

När Lena kom och hämtade Aija åkte vi upp till Vitberget och spårade. Jag la ett ca 500 m långt spår till Lyle med bara skogspinnar förutom en leksak i slutet. Jag är jättenöjd med hans arbete, trots vissa störningar. Precis när jag skulle släppa på honom på spåret kom två lösa bearded collie- hanar, så Lyle jagade förstås upp sig. Beardisarna kom aldrig fram till honom, men Lyle hade fullt upp med att stirra, morra och skälla på dem. I alla falll fram tills jag sa "spåra", för då började han jobba på en gång. Och han jobbade verkligen bra, fast med väldigt högt tempo. Det hade börjat skymma, så jag höll på att ramla flera gånger.

Mot slutet av spåret kom ännu en störning, två personer och en schäfer på promenad. Lyle hade precis tappat bort sig lite i en vinkel när han fick syn på schäfern och han blev ganska störd av att de kom. Men så fort jag sa "spåra" fortsatte han att jobba och hittade spåret. Jag är jättenöjd över att han kunde koppla bort de andra hundarna för att koncentrera sig på att jobba. Dock är jag inte lika nöjd över att han inte plockade upp en enda pinne, men han spårade i alla fall bra.

Efter att ha spårat klart åkte vi till klubben på onsdagsträningen. Jag la platsliggning och tränade lite fritt följ, rutan, inkallning med ställande och hopp-apport, men det blev ett kort träningspass. Det var lite kallt och det var mycket trevligare att sitta inne och dricka te och prata. Innan kursen i kväll hann jag också med att träna lite grann. Och på kursen fick Lyle vara med och visa de olika delarna i fritt följ och hur man kan lära in apportering. Han var väldigt arbetsvillig och visade upp ett riktigt snyggt fritt följ, även om det förstås inte är perfekt.

Efter kursen hann jag också vara med en liten stund på tävlingssektorns möte där regelrevideringen för lydnad diskuterades. Det hade varit kul att vara med hela tiden, men man kan ju inte vara på två ställen samtidigt. De andras förslag liknade dock mina ganska mycket; det var bara borttagningen av helhetsintrycket som vi inte var helt överens om. Jag tycker att det ska vara kvar, fast med en tydligare formulering om hur det ska bedömas. Anledningen till att jag vill ha kvar det är att jag tycker att det är en liten påminnelse om att ett gott samarbete och god relation mellan hund och förare är viktig.

Jag avslutade min kurs lite tidigare, lite för att jag ville hinna vara med en stund på tävlingssektorns möte, men mest för att kursdeltagarna ville åka för att slippa köerna efter hockeymatchen. Jag cyklade, så jag brydde mig inte om att skynda mig för att hinna före bilköerna. Men det ångrade jag när jag var på väg hem. Det var massor med bilar, t o m på cykelvägen, men framför allt var det folk precis överallt. Det gick knappt att ta sig fram på gång- och cykelvägarna för att det gick hela gäng med människor och blockerade vägen.