Vilket minne!

Lyle har verkligen ett otroligt bra minne. När jag rastar honom på morgonen och kvällen vill jag gärna att han skyndar på lite grann. Eftersom han är hanhund (om än kastrerad) så är det förstås inte svårt att få honom att kissa, men sedan brukar han leta upp någon pinne att roa sig själv med och då glömmer han bort vad han ska göra. Därför har jag på senare tid sagt åt honom att lämna pinnnen och sedan fortsatt att gå tills han bajsat. Så fort han är klar så har jag gett honom lov att springa och hämta pinnen. Och han är helt otrolig på att komma ihåg var han har lagt sina pinnar.

Ibland kommer han ihåg var han har lagt en pinne flera dagar efteråt. När jag rastade honom efter jobbet i kväll sprang han iväg så målinriktat att jag förstod att han kom ihåg att han hade en pinne på gräsmattan utanför lägenheten som jag lagt där för ett par dagar sen. Han var så målinriktad att han rusade förbi en goldenhane på promenad med husse och matte utan att ens titta på den. Och detta är bara ett exempel på hans goda minne.

Det är självklart en fördel att han har bra minne, för det betyder ju att han kommer ihåg det jag lär honom. Men jag märker också av att han kommer ihåg saker från sitt tidigare liv. Inte då livet hos Maria, utan livet på Irland. Till exempel så har han väldigt svårt för män som har druckit alkohol och med tanke på att Irland har stora problem med alkoholism så är det inte så långsökt att tänka sig att han har dåliga erfarenheter.

På promenaden idag märkte jag också en annan sak, nämligen att han är rädd för långa pinnar. Inte då pinnar (mindre träd) som han själv plockar upp och leker med, utan "pinnnar" som någon annan håller i. Han skyggade nämligen två gånger för fiskare med kastspön och en gång hukade han sig till och med och drog bak öronen för att fiskaren gjorde ett kast med spöt. Jag har tidigare lagt märke till att han reagerar på stavgångare och folk med käpp, så jag misstänker han kan ha blivit slagen.

Hundar har ju ofta väldigt bra minne, så när jag fick honom testade jag en gång om Lyle förstod engelska. Jag testade lite enkla kommandon som "sit" och "down", men han förstod ingenting. De enda engelska ord som han någonsin reagerat på är "bad dog" och "damn it". Så min gissning är att hans första år i livet inte var så värst kul.

Nu tror jag dock att han är ganska nöjd med livet. Det har blivit en del träning i veckan. I onsdags var det förstås onsdagsträning, i torsdags tränade jag med honom innan jag skulle hålla kurs och på fredag kväll tränade vi tillsammans med Lena och Aija. Jag har jobbat hela helgen, så han har varit ensam en del, men jag tränade också lite innan jobbet på lördag och efter jobbet på söndag och igår när jag var ledig mitt på dagen.

Dessutom har ju vädret varit ganska bra så vi har promenerat en del. Här är några bilder från gårdagens promenad längs strandpromenaden.

Pinntokig hund

Full fart

Flyttfåglar