Aneldningen till att det varit rätt lugnt på bloggen på sistone är att jag inte har haft något Internet. För tillfället befinner jag mig dock i Lappvattnet, så jag tänkte passa på att göra en kort uppdatering. Det har dock inte hänt speciellt mycket sedan jag skrev sist. Jag har varit sjuk, förmodligen svininfluensa, och det har därför inte blivit så mycket hundträning.
Dock har jag hunnit med att gå en specialkurs sök, vilket var riktigt kul. Sök är ju den bruksgren som jag tycker är roligast. Lyle var, inte helt oväntat, en naturbegåvning. När vi gjorde hitta-övningar fick Lena gå ut och gömma sig medan jag hämtade Lyle och rastade honom. Han fick vittring på henne i stort sett direkt och han var hur tydlig som helst när han visade att han fått vittring. Markeringsövningarna var lite svårare för honom då han blev lite fixerad på pinnar på marken och bollar som figuranterna hade i fickorna, men med lite träning så tror jag nog att han skulle kunna bli en riktigt duktig sökhund. Jag funderar starkt på att börja träna sök med honom för att sedan bli eftersökshund för polisen.
Men det är i stort sett den enda aktivering Lyle har fått på sistone. Förutom att jag har varit sjuk så håller jag också på att flytta. På grund av sjukdomen har jag förstås inte hunnit med att packa lika mycket som jag borde så i veckan har jag och mamma jobbat hårt för att packa ner alla mina saker i flyttkartonger. Det stora problemet är dock att jag måste flytta ut ur lägenheten innan 1 december, men jag får inte flytta in i den nya lägenheten förrän den 7 december.
Så nu är jag hemlös- igen. I och för sig gäller det bara en vecka den här gången, men det känns ändå ganska jobbigt. Det hade förstås varit bra om jag hade kunnat bo hos mamma eller syrran hela tiden, men eftersom jag har mina två jobb att sköta går inte det. Så det kommer att bli så att jag bor delvis hos pappa och delvis hos mamma, medan allt jag äger och har är utspritt på flera olika ställen för förvaring.
Idag har vi haft fullt upp med att flytta mina möbler m m, men igår tog vi en paus från flyttstöket och var på Frasses treårskalas. I och för sig fyller han inte år förrän på onsdag, men med tanke på att han redan sjungit "Ja må han leva" varje dag i flera veckor så bryr han sig knappast om sådana petitesser. Sjungandet var dock viktigt för honom, till och med viktigare än presenterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar