Ska det någonsin bli vår i år?

På fredag kväll började det snöa igen och på lördag morgon hade det kommit ungefär en decimeter snö. Jag skulle jobba så Chansa behövde få röra lite på sig innan jag for till jobbet, så vi cyklade en runda på ca 3 km. Inte så långt, men det blev nog ganska ordentligt med motion för Chansa ändå. Det var inte så lätt att ta sig fram i snömodden, så hon fick dra mig i stort sett hela vägen. Själv hade jag fullt upp med att styra. Eftersom det fortfarande både snöade och blåste ganska kraftigt såg jag bitvis ingenting och ett par gånger hamnade jag faktiskt utanför cykelvägen.

Idag har jag varit ledig, vilket innebar en skön sovmorgon och sedan en långpromenad på ca 2 timmar med Chansa. Det var fortfarande mulet, men jag tog i alla fall kameran med mig ut. När jag kom hem jämförde jag bilderna jag tog idag med bilder som jag tog den 22:a april förra året. Och därav min fråga, ska det någonsin bli vår i år?

Chansa i full fart 22 april 2012

Chansa (och Lyle i bakgrunden) på i stort sett samma ställe 22 april 2011.

Chansa dricker lite i en vattenpöl.

Chansa och Lyle drack i en vattepöl på exakt samma ställe den 22:a april 2011.

Nog för att jag hade en känsla av att det är mer snö kvar än vad det var förra året, men det är rätt deprimerande att se det så tydligt. Här är några fler bilder som jag tog idag:

Chansa är i alla fall inte ledsen över snön.

Arg hund? Nej, en hund som skäller. 

Chansa är verkligen en riktigt snygg hund.

Fast ibland ser hon verkligen dum ut.

Det var svettigt att gå i snön, så jag var glad att i alla fall några av gångvägarna var skrapade.

Hemma igen. 

Det verkar som att torsdagens hundmötesträning gjorde lite nytta, för Chansa uppförde sig faktiskt riktigt bra. Det var dock ett hundmöte som inte alls funkade. Vi mötte en liten svart hund som sprang fram och tillbaka i kopplets längd, snurrade runt och gjorde lekinviter. Jag förstod att Chansa inte skulle klara av att gå förbi, så jag satte henne istället, men det var också för svårt så hon behövde flera påminnelser. Tanten som befann sig i andra änden av den lilla svarta hundens koppel stannade till framför mig och Chansa och kommenterade hur olydig Chansa var och det retade mig.

Jag vet att Chansa borde klara av att passera andra hundar oavsett hur de beter sig och jag är väl medveten om att det är mitt problem att hon inte klarar det. Det är inte tanten och hennes lilla hunds fel att Chansa har svårt med hundmöten, men jag kan inte låta bli att bli irriterad på att folk inte inser att deras egna hundar inte är små änglahundar och faktiskt också kan vara en bidragande orsak till hur andra hundar beter sig.