Fredagspromenad

Idag var jag ledig och det var soligt och fint höstväder, så jag bestämde mig för att ta en långpromenad i skogen. För att verkligen få en lång skogspromenad tog jag cykeln till skogen och sedan lämnade jag den och promenerade istället. Eftersom Chansa löper cyklade vi ganska långt bort till ett ställe där inte så många andra promenerar med hund. Det är också ett ställe som jag är ganska outforskat för oss och det är ju alltid kul.

Jag hade kameran med mig, men batteriet tog slut innan jag ens kommit in i skogen, så jag fick nöja mig med mobilkameran. Det kändes lite surt, för det var så mycket jag hade velat fota, men som inte blir bra med mobilkameran. Speciellt synd var det när jag fick se ett rådjur ute på legdan. Hade jag haft systemkameran runt halsen hade jag hunnit med att ta en bild, men jag hann inte få upp mobilen, slå koden och få fram kameran innan rådjuret var alldeles för långt borta. Chansa stod och tittade på rådjuret, men var helt kontaktbar och visade inga tendenser till att vilja dra efter. Jag kopplade henne dock för säkerthets skull. Lite senare visade hon dock lite intresse för rådjursspåren och eftersom hon alltid får "fluff i öronen" (som Nalle Puh sa) när hon löper så kom hon inte på en gång när jag ropade, men hon sprang mest runt i cirklar och nosade och visade ingen lust att dra på spåret.

 Den här bilden hade säkert blivit mycket bättre med systemkameran...

 Malle på en stubbe. 

Jag ville att hon skulle posera på den här rotvältan, men jag hade tänkt att hon skulle klättra upp från andra hållet, men hon tog bara ett skutt upp från den här sidan!

 Poserar på rotvältan. 

Mallen som ser ut som ett rådjur :-)

 Bus med bollen.

Poserar på en sten. 

Innan vi cyklade hem igen gjorde vi ett uppletande. Jag vallade en fullstor ruta med fyra föremål och hon tog alla fyra föremålen. Jag tror att hon tog dem inom 5 minuter, men när hon var ute och letade det sista föremålet fick jag se en karl komma med en hund längs stigen, så jag bad honom vänta medan jag ropade in henne och sedan fick han passera innan jag skickade ut henne igen och jag glömde stänga av tidtagningen då. Men hon jobbar i alla fall jättefint och målmevetet ute i rutan och det enda problemet är att hon tuggar lite grann när hon kommer in med föremålen. Det får vi jobba lite på, men det blev bättre när jag sprang ifrån henne på vägen in och belönade med kamp. 

När jag fick se karln med hunden komma gående tyckte jag att det var en mellanpudel, men när han kom närmare visade det sig vara en labrador. Visserligen en mycket liten (men tjock!) labradortik, men ändå... I fortsättningen måste jag nog ha glasögonen på mig även på skogspromenaderna. Fast till mitt försvar måste jag säga att det var motljus och så fort jag konstaterat att han hade en hund så koncentrerade jag mig på min egen hund.

När vi sedan cyklade hem tog vi en längre sväng, så det blev nog ungefär en mils cykeltur + drygt 1,5 timmes promenad i skogen allt som allt. Chansa verkar nöjd, så nu blir det fredagsmys :-)