Första snön

I går eftermiddag cyklade jag och Chansa upp på klubben för att träna lite lydnad med Jenny och Klumpen och Susanne och Jackpot. När jag kom dit var ett annat träningsgäng i full färd med att städa undan allt glassplitter efter ett inbrott. De hade krossat en ruta i dörren, förmodligen i hopp om att kunna sticka in handen och öppna dörren, men det finns inget låsvred på insidan så det går inte. Då hade de krossat en fönsterruta, men troligtvis hade de ändå inte lyckats ta sig in p g a att fönstret är fastkilat efter ett tidigare inbrott. Men det är blir ju ändå skadegörelse och det blir dyrt att reparera, särskilt när det händer så pass ofta (jag tror att detta är det tredje inbrottet i år).

Träningen gick det lite si och så med. Hon gjorde några riktigt fina läggande under gång och det har vi ju haft lite problem med, så det är jag nöjd över. Men hon var inte riktigt i rätt sinnesstämning för att träna och det blev en del ljud och kampande med kopplet och dessutom blev hon arg flera gånger, ibland bara för att jag ville rätta till halsbandet och en gång t o m för att jag skulle klappa henne.

Det beror på en händelse på onsdagsträningen för ett par veckor sedan då en person hanterade henne på ett mycket olämpligt sätt. Det har gett problem som kommer att ta långt tid att reparera och det känns inte alls speciellt kul. Vi avbröt i alla fall träningen och gick en promenad i skogen och lekte lite istället och sedan körde vi ett kort pass lydnad igen. Då gick det mycket bättre.

Det absolut bästa var dock att hon i en liten paus helt plötsligt la sig ner och tittade på mig som om hon ville säga "ser du vad duktig jag är". Vi hade just innan tränat på snabba lägganden så jag skrattade lite och talade om för henne att hon var en knasboll. Då plockade hon upp något från marken och släppte ner det mellan tassarna igen. När jag tog upp det var det min klicker!

När vi skulle börja träna upptäckte jag att jag hade tappat den, men jag trodde att jag hade tappat den i skogen. Tydligen hade jag tappat den innan vi gick ut i skogen och jag hade garanterat aldrig hittat en grön klicker i grönt gräs i mörkret på en icke upplyst plan om det inte hade varit för henne. Och jag är mycket stolt över att hon liggmarkerade den istället för att plocka upp den. Det börjar kanske sitta, det där med liggmarkering :-)

Efter träningen hade vi instruktörsmöte och sedan blev jag, Jenny och Susanne kvar och pratade ganska länge, så det var verkligen svinkallt när vi cyklade hem. I morse när jag vaknade var det vitt ute och det snöade lite grann. Det mesta har försvunnit nu, men Chansa var i alla fall glad åt den lilla snö som kommit.

 Det luktar mycket i snön. 

 Poserar.

Och även om det bara är lite snö, så går det att rulla sig :-)