Stackars försummade hund

I helgen har min stackars malle verkligen blivit försummad och jag är minst sagt trött och sliten. I torsdags jobbade jag 8-16, hade personalmöte 16.30-18.00 (så jag hann i alla fall hem och rasta Chansa), gick på stan och åt tex mex- mat med min kollega och sedan hem och duscha för att fara på stadsfesten. I fredags jobbade jag 1,5 timme på morgonen och sedan försökte jag sova lite, men då jag inte lyckades somna städade jag istället. På eftermiddagen gick jag och Adam ut och åt middag på stadsfesten, men på kvällen tog jag och Chansa det väldigt lugnt med mys i soffan.

Igår jobbade jag 10-17 och efter att ha varit hem och rastat henne cyklade jag in till stan för att äta thaimat till middag. Eftersom jag oväntat fick en biljett till stadsfesten blev det sedan att duscha och göra sig klar för att först fara hem till Susanne och sedan ut på stadsfesten, men först cyklade jag i alla fall en halvtimme med Chansa.

Eftersom jag skulle börja jobba kl 7.00 idag hade jag tänkt gå hem tidigt, men så blev det inte riktigt. Susanne fixade ett backstage-pass till mig också och när klockan helt plötsligt visade 03.20 tänkte jag att det var rätt meningslöst att gå och lägga sig eftersom jag förmodligen skulle vara piggare om jag var vaken hela natten än om jag sov ett par timmar. Jag gick därför hem vid 05.00 och gick en promenad på 45 minuter med Chansa innan jag cyklade iväg till jobbet. Det var rätt skönt att vara ute med henne så tidigt på morgonen, eftersom jag då kunde ha henne lös lite mer (fast eftersom jag kände att min uppmärksamhet inte var på topp fick hon ändå vara kopplad inne i bostadsområdet).

Efter jobbet hann jag sova ett par timmar innan det var dags för sökträning. Jag kan inte påstå att jag kände mig jättesugen på att träna sök, men eftersom Chansa inte fått göra så mycket och varit så mycket ensam de senaste dagarna kände jag mig tvungen att köra för hennes skull. Det visade sig dock att det återigen bara blev jag och Anna, så vi körde markeringsövningar i skogen vid klubben. Chansa var riktigt duktig. Anna fick gå och gömma sig och när Chansa hittade henne siktade hon direkt på rullen vid hennes fötter och kom tillbaka med den till mig. Chansa väntar numera också på att jag ska koppla henne innan hon drar iväg på påvis; tidigare kunde hon springa iväg så fort jag tagit rullen så att jag var tvungen att stoppa henne och ropa tillbaka henne. Men hon har nog insett att hon kommer fram fortare genom att vänta på att jag ska koppla henne. Birka var också duktig och börjar förstå att hon ska ta rullen.

Jag har lite dåligt samvete över att ha låtit Chansa vara ensam så mycket och aktiverat henne så lite de senaste dagarna, men hon har verkligen klarat det bra. Numera får hon vara i både hallen och köket när hon är ensam (och ibland även i TV-rummet) och hon har inte förstört något på jättelänge. Jag lämnar ibland mina skor framme, men hon har inte rört dem. Jag hade t o m lämnat en bit torkad lever som vi använt som träningsgodis på köksbordet och den låg kvar efter att hon varit ensam på fredag eftermiddag och även efter att jag jobbat hela dagen på lördag (nu har vi dock använt upp den när vi tränat).

Så jag måste verkligen säga att jag är jättestolt över hur duktig hon blivit på att vara ensam. Hon ligger på sin bädd (min gamla bäddmadrass) eller vid dörren och verkar inte göra så mycket mer. Tuggbenen som jag ger henne när jag gå ligger orörda tills jag kommer hem. Så hon verkar helt trygg med att vara ensam och även när hon får lite motion och aktivering så håller hon sig lugn och börjar inte tugga på saker. Det känns faktiskt ganska skönt att veta.