Olycksbenägen hund

När Chansa hade sytt ett sår i tassen och Aija hade skadat sin tass så att de båda hade tassbandage frågade David: "Tassbandage, är det standard på den där modellen?" Nu börjar jag tro att det är så. Chansa skadade ju tassen i Tåme och fick ha tassbandage ett par dagar. Det läkte dock fint.

Nu har hon ett sår på ena bakbenet, just ovanför tassen. Jag upptäckte det när jag kom hem från jobbet eftersom hon låg och slickade sig maniskt och eftersom hon antagligen legat och slickat sig hela dagen var området runt såret helt hårlöst och svullet. Själva såret var dock varken stort eller djupt, men nu har lilla fröken bandage på tassen igen. Tur i alla fall att hon är lätt att hantera när det gäller såna saker, för jag kommer nog att få se om en hel del sår på henne.

Det enda som är lite knepigt är att hon är helt galen i Klorhexidin. När jag häller det direkt på såret är hon genast där och försöker dricka direkt ur flaskan och häller jag det på bomullstussar så måste jag noga se efter så att hon inte äter upp dem (hon lyckades med det ett par gånger när hon hade sytt i tassen, innan jag upptäckte hur galen hon är i Klorhexidin.

Jag vet dock inte var eller när hon skadat sig. Hon är ju lite olycksbenägen (inte så konstigt som hon far fram), men hon visar ju aldrig när hon gör sig illa. Men vi har ju tagit det väldigt lugnt efter Tåme, så jag begriper inte riktigt när hon hunnit med att skada sig. I söndags hade vi vilodag, vilket vi båda behövde och i måndags blev det bara en kort koppelpromenad innan jag började jobba kl 16. I tisdags jobbade jag på dagen och på kvällen åkte jag till Byske.

Innan jag åkte tog jag dock en cykeltur upp till skogen och la ett spår på en "fotbollsplan". Det har i alla fall varit en fotbollsplan, men eftersom det tydligen inte är någon som klippt den på hela sommaren så var gräset knähögt, så det blev mer ett ängsspår en ett spår på kortklippt gräsmatta, som jag hade planerat. Sedan cyklade jag några kilometer med henne innan vi spårade. Jag har aldrig lagt något ängsspår åt henne, så det blev ändå bra träning för henne. Jag hade gjort 2 90-gradersvinklar och den första tog hon klockrent, men på den andra fick hon snurra lite innan hon hittade spåret igen. Men hon spårar väldigt koncentrerat och i ett förvånansvärt lugnt tempo.

Det troligaste är att hon gjorde sig illa då, för igår var jag trött efter att ha varit på nostalgikväll på Lanternan. Jag tog bussen hem eftersom jag hade tur att få plats trots att biljetterna var slutsålda och jag var inte hemma förrän strax efter 03.00. Därför gick vi bara en kort koppelpromenad igår. Jag hade i alla fall väldigt kul på Lanternan, även om det var nästan för mycket folk och jag knappt satte min fot på dansgolvet. Men mer nostalgi än att få träffa Krök och Patte kan det väl knappast bli!