Romelsön och stadsfest

Den här veckan har jag helt enkelt inte haft tid att skriva i bloggen. Den ena aktiviteten har avlöst den andra. Det började i tisdags med shopping på stan med syrran och sedan åkte jag och Chansa med henne hem för att åka ut till deras stuga på Romelsön.

Förra året var Chansa inte speciellt förtjust i att åka båt och det var hon inte nu heller. Det är inte det att hon är rädd, men hon njuter inte av vinddraget som Lyle (och Myrrha före honom) gjorde. Hon vill istället helst ligga ner i båten och det är väl på sätt och vis bra det.

När vi först kom dit var hon ganska uppe i varv och var lite jobbig med att springa efter barnen och bråka med dem. Bland annat började hon kampa med ett hoprullat liggunderlag som Frasse viftade med och det bet hon förstås hål på. Men hon har blivit mycket, mycket bättre på att lyssna och det funkar både med "stanna" och "här" när hon rusar efter dem och hon kan också ligga kvar fast barnen leker (bara man håller ständig koll på henne, för hon har ju en malles reakioner). Det hon dock inte är så bra på är att leka med dem. Hugo letade upp en pinne att kasta till henne och visst sprang hon och hämtade den, men när han ville ta den blev det bara en kamplek och hon vägrade släppa.

Kameran hade jag förstås med mig:

Solnedgång

Mallen smyger i vassen.

Hon var helt galen i att bada och hoppade till och med från bryggan, vilket var något nytt.

Chansa hoppar från bryggan...

...och landar med ett plask.

Ännu ett hopp från bryggan.

Vattenälskande malle.

Hon hoppade lika gärna i havet som i sjön.

Chansa på bryggan.

Chansa simmar.

En rolig bild på Chansa, som får äta lite vattenmelon. Jag hade ingen aning om att hundar kan rulla ihop tungan på det här sättet.

När vi gick och plockade smultron fick Chansa ha koppel och fick ligga plats medan vi plockade/åt smultron eftersom det finns så mycket orm där.

Men det var inte bara Chansa som tyckte att det var kul med vatten; jag tyckte också att det var skönt med ett par dopp i havet. Eller, till en början kändes det alldeles vansinnigt iskallt, men så fort man doppat sig var det riktigt skönt.

På onsdag eftermiddag åkte jag hem till stan. Men jag hade tur och hann träffa Elin, en gammal kompis som bott i Italien de senaste 20 åren eller så, innan bussen gick och det var kul. Jag hade lämnat cykeln på stan så att jag skulle slippa gå och bära allt, men jag hade inte tänkt på att stadsfesten börjat. Det var inte det enklaste att ta sig genom stan med cykel och hund.

När vi kom hem var Chansa helt slut efter att ha varit i syrrans stuga, så hon hade nog inget emot att jag bara duschade, bytte kläder och drog iväg på drakbåtsracet och sedan stannade kvar på stan till klockan ett. Eftersom det ibland är kul att fota även annat än hundar så tog jag kameran med mig så det blev några bilder från drakbåtsracet.

Dessa teletubbies vann priset Best In Show.

Drakbåtar redo på startlinjen.

Racet i full gång.

Frösundas lag, som kom på tredje plats.

Norrans lag (tror jag) efter sitt lopp.

En drakbåt.

En annan drakbåt.

Det var lite tungt att stiga upp och jobba hela dagen på torsdag och dessutom i sådan värme, men dagen gick riktigt bra och jag var inte alls trött. Kanske tack vare att Frösunda bjöd på festivallunch i ett av tälten. Efter jobbet hade vi personalmöte och efter det gick jag och min kollega på stan och åt middag. Sedan skyndade jag mig hem för att duscha och göra mig klar för att gå ut.

Först blev det förfest med Susanne och hennes syster Malin och sedan gick vi och såg Hammerfall. Fast mestadels hängde vi Strandtältet och lyssnade på/dansade till Ständut Blakk och hade riktigt kul. Jag kom hem någon gång vid tvåtiden.

Det var dock ännu mer tungt att stiga upp för att gå och jobba på morgonen idag. Jag jobbade i och för sig bara 1,5 timme, så när jag kom hem la jag mig ute för att sola /sova, men jag kunde inte somna, så senaste två dygnen har jag bara fått ca 7 timmars sömn. Men jag känner mig faktiskt fortfarande inte speciellt trött. I kväll blir det dock en lugn kväll med lite mallemys, godis och en bra film. Hur det blir med sömn återstår dock att se, eftersom jag inte precis bor i stans lugnaste område.