Världens värsta valp?

Ja, jag är ganska säker på att jag har fått världens värsta valp. Chansa ser söt och rar ut, men jag lovar att skenet bedrar. Det allra värsta är hennes humör. Hon kan verkligen bli fruktansvärt arg och då är hon inte rolig att handskas med. Hon blir arg när man råkar göra henne illa och då hugger hon i närmaste kroppsdel, oftast fötter eller ben eftersom man oftast råkar göra henne illa genom att trampa på henne.

Hon kan också vara riktigt jobbig med att tugga på allt. Det verkar inte spela någon roll hur många gånger jag än säger åt henne. Och tar jag i henne handgripligt så blir hon arg och hugger vilt omkring sig. Nyss snodde hon en rosett som Lyle vann när vi tog förstapris i lydnadsklass II och när jag skulle ta den ifrån henne bet hon mig riktigt hårt i armen.

Tidigare idag klippte jag klorna på henne och det har tidigare gått väldigt bra. Men idag bet hon vilt omkring sig och jag fick en hel del hårda bett (bl a ett mitt i handflatan som gjorde att ett par fingrar domnade bort) när jag höll fast henne. Tyvärr kom jag på att jag skulle klippa klor under tiden jag väntade på att maten skulle bli klar och eftersom jag vägrade att släppa henne förrän hon lugnat ner sig hann soppan på spisen koka över. Men när hon väl lugnat sig var det inga som helst problem att klippa klorna.

Det finns ett sätt att få henne att lugna ner sig när hon blir så där arg- man kan ta henne i famnen och lägga henne mot axeln så att hon får nosen vid halsen. Så höll jag henne när hon somnade i bilen på väg hem från uppfödaren och sedan dess har hon alltid slappnat av så fort jag håller henne så. Problemet är bara att få upp henne i famnen. Hon hugger nämligen vilt omkring sig när man lyfter upp henne och det är inte speciellt roligt att ha henne nära ansiktet när hon är på det humöret. Hittills har jag i alla fall lyckats undvika skador i ansikte, men armarna och händerna är dock fulla av sår, rispor och blåmärken.

Nu har hon också två gånger stuckit när jag släppt ut henne på uteplatsen för att kissa. Det var ju vinter när jag flyttade hit, så jag har förstås inte hunnit sätta upp något staket, men det har ju som bekant snöat ganska mycket, så jag trodde inte att Chansa skulle fara någonstans på grund av snön. Men första gången stack hon bara, genom snön och ut på gångvägen. Idag när jag släppte ut henne hörde hon någon prata och så stack hon bara iväg och skällde på dem. En av tonåringarna var tydligen hundrädd och sprang och gömde sig i tvättstugan... En gång har jag också själv sprungit ut i djupsnön i bara sockarna och hämtat hem valpuslingen som var inne på grannens uteplats. Numera blir det lina på när jag släpper ut henne på uteplatsen (vilket är väldigt praktiskt ibland, t ex när vi stiger upp på morgonen).

Men även om hon nog är världens värsta valp så är hon faktiskt ganska snäll och duktig ibland. Igår när vi var ute på promenad uppförde hon sig väldigt bra och sprang inte fram till en enda människa trots att jag inte kopplade henne, utan bara ropade in henne så att hon gick bredvid mig och Lyle. Och hon är väldigt söt när hon sover, vilket hon tack och lov gör just nu!