Frost

Jag tycker vanligtvis att hösten är den absolut bästa årstiden, fast den här hösten har ju inte varit speciellt rolig med allt regnande. Men nu har vi haft ett par kalla och klara dagar med lite frost i gräset och så gillar jag hösten.

I lördags var det en sån där vansinnigt vacker frostig höstdag, men då var jag på klubben hela dagen och dömde lydnadsklass I och Elit. Det kändes för jobbigt att släpa med kameran, men det ångrade jag för jag hade nog kunnat ta ett par riktiga kanonbilder.

Chansa fick inte följa med på klubben och det kändes verkligen svårt att lämna henne hemma coh cykla upp själv. Hon hostar inte längre (det har hon inte gjort på länge och överlag så har hon haft väldigt lindriga symptom), så jag hade funderat på att ta henne med, men bestämde mig till slut för att lämna henne. Det vore ju hemskt onödigt att dra med henne på en tävling om hon nu fortfarande smittar. Dessutom får hon ju inte anstränga sig, så vi hade ju inte kunnat cykla upp utan hade varit tvungna att gå.

Jag har dock börjat låta henne röra på sig lite mer. När jag tränar får hon bollar som belöning och på promenaderna får hon vara lös lite grann. Hon är dock alldeles för full av energi, vilket gör att jag inte känner att jag har full kontroll på henne så tills vidare är det ganska begränsat hur mycket hon får vara lös.

Igår var jag ledig på dagen eftersom jag skulle jobba natt och då vädret var kallt, klart och frostigt på morgonen så gick vi en promenad, och jag tog kameran med mig. 

 Frost och is.

 Is i diket.

 Frost.

Igår eftermiddag tog vi ytterligare en promenad till fotbollsplanen för att spåra lite och träna lydnad. Jag började med att lägga ett spår på fotbollsplanen som sedan gick över till gräs. Spåret fick ligga en halvtimme och under den tiden hann det passera ett helt gäng med människor rakt över spåret. Det var dock inget som bekymrade Chansa, som spårade jättebra. Eftersom det var så blött syntes mina spår ganska bra och även i det frostiga gräset kunde jag tydligt se var jag gått, så jag vet att hon var i spåret.  Dock missade hon två föremål, kanske för att hon hade lite för bråttom.

 Det var dock tydligen svårt att spåra på is, för hon tappade spåret och vände tillbaka flera gånger. Hon missade också föremålet, trots att hon gick förbi det med nosen bara någon centimeter över. (Det var inte lätt för mig heller; när hon tog i framåt åkte jag efter.)

 Det var betydligt lättare att spåra i frostigt gräs.

 Efter lydnadsträningen blev det lek med kongen.

 Chansa gillar också sin nya boll, som vi vann i en utlottning på Facebook. Det är en Orkaboll, som är ungefär som en malleboll, fast i tennisbollsstorlek.

 Smutsiga lilla mallenosen.

Jag försökte också ta en bild till en fotoutmaning på Fotosidan, där temat är svenska ordspråk (tolkat med ett husdjur i bilden, eftersom det är i husdjursgruppen). Min plan var att ta en bild på ordspråket "Surt sa räven om rönnbären", men det visade sig att min rävröda hund inte tycker att rönnbär är sura utan hon blev tvärtom helt galen i dem och började till och med hoppa upp och slita ner dem från grenarna själv!

 Skuggbild på mallen som hoppar efter rönnbär.

Ännu en bild på när hon hoppar och plockar rönnbär. Hon fick dock inte hålla på så länge, eftersom jag har för mig att fåglar brukar bli fulla på rönnbär och det är alldeles tillräckligt att hon är understimulerad och omotionerad; jag vill inte ha henne full också :-)

Sedan sist jag skrev har jag också skaffat mig ett annat intresse än hundar. Ja, något nytt intresse är det förstås inte, men jag har i alla fall börjat på en fotokurs. Det känns jättekul, även om jag inte tyckte att jag lärde mig så mycket första gången i torsdags. Jag blev lite förvånad över det, för jag tycker inte att jag kan nåt om fotografering överhuvudtaget (därav kursen), men jag har visst snappat upp en del ändå. Här är ett par av mina övningsbilder från i torsdags (dock inte så märkvärdiga, eftersom det inte fanns så mycket att öva på). Nästa gång ska vi dock vara i fotostudion och det blir nog kul.