Trött på att vila

 Hösthund.

Både jag och Chansa börjar bli trötta på att hålla oss i stillhet. Chansa hostar nästan ingenting och hon har inte hostat alls på ett par dagar. Idag hade jag därför tänkt att göra vår korta koppelpromenad till en lite längre koppelpromenad, men när jag kom hem från jobbet i morse var det kallt, regnigt och blåsigt, så jag bestämde mig för att skjuta upp det till i morgon.

Fast på eftermiddagen blev regnet till snö istället och det kändes lite roligare att gå ut, så vi tog en promenad i alla fall och passade på att träna lite lydnad på en gräsmatta också. Det går förstås inte att träna så mycket när hon inte får anstränga sig så vi tränade bara lite linförighet och platsliggning.

Det är i stort sett vad vi har tränat på sedan hon blev sjuk. Inomhus har jag i och för sig lärt henne att titta till vänster och håller nu på att lära henne att titta till höger (eller att först titta till vänster och sedan höger, eftersom hon nästan alltid först tittar till vänster innan hon tittar till höger), men ute har det mest blivit träning på linförighet och platsliggning.

I onsdags gick vi dock till fotbollsplanen för att träna på hårda spår innan jag körde lite lydnad. Jag la ett spår som började på gruset, fortsatte på asfalten och upp på läktaren, en bit till på asfalt och sedan vidare på gruset igen. Hon spårade bra, fast det visade sig att det jag trott var asfalt nog egentligen var något annat (vilket jag borde ha räknat ut, eftersom det var markerade löparbanor där) och det var svårt för henne att spåra på. Men hon löste uppgiften. Mest imponerad är jag av att hon spårade så fint upp på läktarna och liggmarkerade brandslangsbiten som jag lagt där.

 Liggmarkering uppe på läktaren.

 Liggmarkerar.

 Spårar.

Igår var det riktigt fint höstväder, så vi passade på att gå en kortare promenad och träna lite lydnad. Det var dock inte ett av våra bättre pass, vilket det inte var i onsdags heller. Linförigheten är bedrövlig; hon håller inte positionen, hon tränger, hon gnäller och är allmänt ofokuserad. Jag tror dock att det beror på att hon inte får röra på sig ordentligt. Fast hon är riktigt, riktigt duktig på platsliggning. Igår låg hon lite drygt 4 minuter medan jag stod ca 12 m bort och hon vek inte med blicken från mig, trots att det passerade fotgängare, cyklister och en permobil (vilket brukar få henne att jaga upp sig).

Jag hade kameran med mig och filmade vår linförighet både i onsdags och igår, för att se lite vad vi behöver träna på. Det ser i och för sig ut som att vi behöver träna på allt, men mest fokus ska jag lägga på positionen, högersvängar och helomvändningar innan tävlingen. 

På vägen hem ville jag ta en fin höstbild så hon fick sätta sig bland de vackra gula löven och hålla ett löv i munnen. Det var hon åtminstone duktig på :-)

 Inget tugg här inte :-)