Min malle i ett nötskal

Bilden kanske inte syns så tydligt, men 1) människan säger "Gabi, down" till mallen, som sedan 2) studsar på någons rygg, 3) hoppar upp på bordet och tvärnitar för att sedan 4) lägga sig på andra sidan bordet.

På ett malleforum hittade jag idag den här bilden som jag tycker beskriver Chansa alldeles precis. Varför nöja sig med att bara åtlyda kommandon, när man kan göra så mycket annat och ändå göra som man är tillsagd? Det var speciellt passande att hitta den här bilden eftersom jag precis tränat apportering med henne. Där kör hon verkligen med det här stuket. Hon sitter lugnt, jag håller fram apportbocken och säger "apport". Då exploderar lilla mallen och hugger apportbocken som en kobra med hela munnen, hoppar upp och pussar mig/ger mig en fläskläpp och landar sedan sittande fint framför mig. Allt detta utan att tugga, vilket hon ju vet att hon inte får göra...

Men hon har i alla fall blivit bättre; förut kastade hon sig handlöst över apportbocken så fort hon såg den och ruskade, tuggade och morrade samtidigt som hon studsade omkring. Numera kan hon faktiskt utföra en lydnadsklass I- apporering näst intill prefekt 9 gånger av 10, men då och då får hon sådana ryck.

Vi jobbade också lite med ingångar med apporten, men det går sådär. Jag börjar ångra mitt beslut om att ha ingång framifrån, men det är också för jobbigt att börja om så vi kämpar på. Problemet är att hon sätter sig för långt ifrån, i alla fall i mitt tycke, men det verkar helt omöjligt att få henne närmare. Jag måste fundera lite på det och sedan låta någon se det; det är ju möjligt att det ser annorlunda ut från sidan.

Det är trist och tråkigt vinterväder ute, men lite sommarkänslor fick jag igår när listan på instruktörer till Tåmelägret släpptes. Jag ska dit, men jag vet inte än vad jag vill gå. Sök är ju alltid kul, men jag är faktiskt lite sugen på att gå en spårkurs också. Så vi får väl se vad det blir. Men innan sommaren och Tåmelägret blir det ett annat läger, kennelläger. Jag har jobbat tidigare somrar och inte kunnat åka på kennellägret, men i år kommer det med all sannolikhet att bli av.

Vädret är som sagt ganska tråkigt och jag och Chansa går våra promenader som vanligt. Det är dock färre skoterspår att promenera i och det tycker jag är lite tråkigt. Speciellt mycket träning har det inte blivit, men i söndags la jag i alla fall ett spår på parkeringen utanför skolan. Den brukar vara ganska tom, men då var det flera bilar där, men jag la i alla fall ett spår på ca 100 m med två 90-graders vinklar. När jag kom och skulle gå spåret med Chansa hade ett par bilar försvunnit och ett par hade tillkommit, så det är mycket troligt att det gått folk i spåret. När jag höll på att sätta på Chansa selen kom en man och en kvinna gående över parkeringen och gick ett tag ganska precis längs spåret.

Men Chansa spårade ändå väldigt bra. Där de hade gått sänkte hon tempot och jobbade väldigt bra. Den ena vinkeln tog hon perfekt, vid den andra snurrade hon ett varv. Hon spårade faktiskt väldigt bra hela spåret, men jag skulle nog ha låtit det ligga lite längre för hon slog ganska mycket. Dock missade hon inte en enda av de godisbitar jag lagt i spåret, så ganska noga är hon ju ändå.

Idag har jag cyklat ca 7 km med henne. Jag kollade dock inte på termometern när jag fick idén och det visade sig att det var i kallaste laget. Mina händer var alldeles stelfrusna innan vi var tillbaka. Men jag tror att Chansa tyckte att det var kul att få springa av sig lite.