Inget U

Hur ofta använder man bokstaven U i det svenska språket? Inte speciellt ofta skulle jag ha sagt för ett par dagar sedan. Nu säger jag att det är alldeles för ofta. Tangenten för bokstaven U har lossnat på tangentbordet och då märker man verkligen hur ofta den egentligen används. Rätt irriterande, fast jag är i alla fall glad att det inte var t ex E eller A som lossnade. Visserligen har O också lossnat, fast den lyckades jag sätta tillbaka själv så nu är det bara U som irriterar mig.

Jag är också rätt irriterad på Chansa. Det enda hon tänker på när vi går ut är att hitta något äta, helst något äckligt. Jag har hållit henne kopplad för det mesta de senaste dagarna, för hon gör mig galen med sitt äckelätande. Men hon behöver ju få springa lite grann, så idag släppte jag henne när vi gick en kort runda. Så fort jag släppte henne rusade hon upp i en snöhög och började tugga i sig gammalt gräs. Hon kom när jag ropade, men så fort hon fått en godbit rusade hon vidare och fick vittring på något 10 meter ut i snön och begravt under snön.

Sedan visste jag att någon kastat en soppåse vid gångvägen (Chansa har ätit ur den förr), så jag tänkte ropa in henne och koppla henne medan vi passerade det stället. Hon kom, men på väg mot mig kom hon ihåg sopppåsen och rusade bara förbi mig och upp i snödrivan för att snappa åt sig något "gott". Strax därefter skulle jag koppla henne för att vi skulle gå hem. Då fick hon vittring på något ätbart, hoppade över ett staket och in på en gård för att börja glufsa i sig något oidentifierbart äckligt! Jag kunde inte komma in på gården för att hämta henne, men jag fick tag i nackskinnet och lyfte tillbaka henne över staketet. Gissa om jag var arg!

Lyle är verkligen en drömhund när det gäller sådant. Han äter inte en massa äckliga saker och han skulle aldrig drömma om att rulla sig i något (det har i och för sig inte Chansa gjort heller, men jag är rätt övertygad om att det mest beror på att det har varit snö i hela hennes liv). Han har tyckt att det varit jättejobbigt med Chansa som inte haft förstånd att kissa utomhus, stackarn. Lyle vill inte heller gå i lera och han hoppar över vattenpölar för att inte bli smutsig om tassarna. Lite fjantigt, tycker jag ofta, men samtidigt är det ganska skönt.

Chansa äter inte bara en massa äckel, utan saknar också en hel del sunt förnuft. Igår kväll gick jag en promenad med bara Chansa, eftersom jag senare cyklade en sväng med Lyle. Då släppte jag henne också lös och så fort jag hade släppt henne sprang hon upp i en snöhög för att äta gammalt gräs. När jag ropade på henne kastade hon sig rakt ut från snöhögen och landade platt på asfalten och gled iväg en liten bit. När hon klev upp haltade hon på ett framben, så jag kopplade henne och gick direkt hem. Innan vi var hemma hade hon slutat halta, så det var nog ingen fara med henne. Hon var dock lite öm i armbågen under kvällen, men idag märks ingenting.