Fotomodellen

Jag var ledig i helgen och jag och Chansa har varit ute och promenerat en del i skoterspåren. Det var dock varit mulet och snöat lite så jag brydde mig inte om att ta med kameran. Dessutom var det plusgrader så det var lite för mjukt att gå i skoterspåren, särskilt som det var en hel del skotrar ute och körde och rev upp redan upptrampade spåren. Jag fick lite ont i knät av att gå där, så idag blev det bara en kort promenad och sedan lite cykelmotion.

Jag la också ett kort spår på husvagnsparkeringen, längs med vägen och in på nästa parkering. Chansa spårade riktigt bra trots att det var länge sedan vi spårade. Längs vägen spårade hon mycket bra och vinklade bara lite på ena örat när det passerade ett par bilar. Dock var hon lite tveksam på liggmarkeringarna, men det är nog mest för att det var länge sedan vi spårade och löser sig säkert med att spåra oftare. Hon missade också slutet på spåret eftersom det parkerat en bil en halvmeter från slutgrejen. Hon jobbade på och letade spåret och brydde sig inte om kvinnan som klev ut ur bilen, men när hon hittade spåret igen hade hon gått förbi slutföremålet. Jag lät henne spåra vidare en bit och belönade det istället.

Annars slappade vi mest eftersom jag jobbar i natt. Jag roade mig med att fota lite inomhus, vilket är något som jag sällan gör.

 Min lilla sötnos.

 Svanstippen.

 Världens vackraste ansikte.

 Ögat.

 Tassen (med ärret från när hon skar sig när hon var unghund). 

 Ligger på schäslongen och slappar.

 Chansa är knappt grå om nosen, men i tassarna börjar hon vara riktigt grå. 

 Pälsen.

 Goseöronen.

Visar tänderna när hon halvsover.