Äntligen skare

I fredag kväll gick jag och Chansa en promenad med Susanne och Jackpot. Det var lite motigt att gå ut eftersom jag var lite seg efter att ha jobbat natt och sovit halva dagen, men det var faktiskt riktigt skönt när man väl hade kommit ut. Det blev bara en koppelpromenad runt Anderstorp, men trots det var Chansa helt slut när vi kom in igen. Det verkar som att hon tycker att det är ansträngande att promenera med en annan hund och vara tvungen att gå ordentligt i koppel samtidigt.

I helgen har jag jobbat, men jag hann med en långpromenad med Chansa innan jobbet i lördags. Det var skare och den höll även för mig. Jag har längtat lite efter att det faktiskt, för jag gillar att man inte behöver hålla sig i skoterspåren. Det var fint väder så det var flera andra hundägare ute, men de höll sig till skoterspåren, vilket jag har lite svårt att förstå. Skoterspåren är jättebra när det inte finns någon annanstans att gå, men när man har flera stora fält att gå på så vill i alla fall inte jag begränsa mig till ett uppkört spår. Fast det kanske är bara jag som är lite udda. Hur som helst var det skönt att slippa koppla Chansa bara för att det var andra hundar ute, för tack vare skaren så kunde vi hålla oss på lagom avstånd så att koppel inte behövdes.

 Glad hund med lång tunga. 

 Härligt med skare som håller.

 Chansa är riktigt duktig på att släppa på "loss" även i farten.

 Ta den!

 Snyggmallen.

 Sötnos.

 Och självklart så rullade hon sig en del.

 Vi hittade också en liten fläck med barmark där bonden hämtat ensilagebollar, så det blev lite godissök i gräset.

På väg hem efter promenaden.