Korad Tyrannens Chica Chansa

Ja, numera innehar Chansa titeln korad :-) Hon blev ju godkänd på exteriören för tre veckor sedan och igår blev hon också godkänd på mentaltestet. Det visade sig att jag nog känner min hund ganska bra, för hon gjorde ganska precis som jag hade förväntat mig att hon skulle göra.

Jag hade dock förväntat mig att hon skulle springa stora ärevarv med bitstocken, för så gjorde hon med trasan på MH:t, och att hon skulle vara svår att få att komma in med bitstocken samt att det skulle vara svårt att få henne att släppa. Men hon gjorde dock mycket mindre ärevarv än jag väntat mig, det var inga problem att ropa in henne och det var inte speciellt svårt att få henne att släppa. Jag hade nog också trott att hon skulle göra en liten båge vid vippfiguren i figurraden, men det gjorde hon inte.

Men annars så gjorde hon som jag hade trott och jag är jättenöjd med resultatet, som blev 464 poäng. Kul också att Poe och Krobbe, Martina och Scott samt P-O och Udo också blev godkända! Susanne filmade, så här är filmen (filmerna, eftersom jag var tvungen att dela på filmen för att kunna lägga ut dem på you tube).

Domarnas kommentarer efteråt var sammanfattningsvis att hon har en bra leklust och jaktlust (vilket jag förstås visste redan innan) och att hennes största brist är hanteringen. Det var faktiskt på håret att hon inte skulle bli godkänd p g a det, men testledaren Elisabeth räddade henne nog från en etta på social självsäkerhet. Det står i protokollet att hon visar social osäkerhet i flera situationer, men egentligen var det mest vid hanteringen och lite på släden. Jag upplever dock inte att det är något problem till vardags. Hon är en hund som gärna hälsar på folk och hos t ex veterinären har det aldrig varit några problem med hantering, förmodligen för att jag då är med som stöd. Det är ju också delvis en träningsfråga.

En annan av hennes nackdelar är hennes anpassningsförmåga, eftersom hon svarar snabbt och med hög intensitet på retningar. På socialt samspel gick hon t ex igång redan när hon hörde figuranten klappa i händerna, trots att hon då inte kunde se honom eller veta vad som skulle hända. Det är ju en grej som gör att hon är lite jobbig att ha ibland. Men hon är nyfiken och avreagerar fort. På skramlet behövde vi bara passera en gång i efterkontrollerna, för det hade hon släppt helt.

Det märks att hon mognat lite grann sedan vi gjorde MH:t. Hon följde med testledaren ganska villigt den här gången och hanteringen gick också mycket bättre. Hon var också bättre på att komma tillbaka med leksaken och hon grep även trasan vid lilla bytet och kom tillbaka med den, vilket hon inte gjorde på MH:t. På dumpe fick jag gå fram halva vägen på MH.t, men jag var rätt säker på att hon den här gången skulle gå direkt fram och det gjorde hon också (och nöp dumpe lite lätt i skrevet, vilket hon även gjorde vid första passagen).

Men jag gjorde förstås inte bara mentaltest på Chansa igår. Jag var även testledare på fyra av hundarna och "socialgubbe" på en. När jag och Elisabeth på morgonen bestämde vilka hundar vi skulle vara testledare åt var jag nog den som drog nitlotten eftersom jag fick fyra stora schäferhanar som satsade rejält i kampen. Det känns verkligen i kroppen idag!

Idag tog jag och Chansa en mycket välbehövlig sovmorgon, men på eftermiddagen åkte vi ut i skogen och spårade med några av kursdeltagarna i appellkursen. Eva la ett appellspår till Chansa med två pinnar och en leksak. Hon spårade riktigt bra, speciellt i vinklarna. Den första vinkeln följde hon klockrent, men slog sedan för att kontrollera att hon verkligen var på rätt väg.

När hon hittat andra pinnen hände något. Hon kastade sig åt sidan och verkade lite rädd och sedan började hon slicka sig väldigt intensivt på benet. Jag trodde först att hon gjort sig illa på linan som just trasslat sig runt hennes bakben, men det var ett framben som hon slickade på. Jag såg och hörde en geting som surrade vid mina fötter, så troligtvis blev hon getingstucken. Efter det var hon lite svår att få igång att börja spåra igen, men när hon väl började spårade hon bra och hittade slutet och hon lekte glatt med leksaken.

Men när vi gick tillbaka såg jag att hon haltade och hon var svullen på ena frambenet, där hon också höll på att slicka sig ideligen. Hon verkade också lite allmänpåverkad, t ex släppte hon leksaken hon bar på självmant och brydde sig inte om att jag plockade upp den och kastade iväg den till ryggsäcken. Det varade dock inte så länge och innan vi var hemma igen var hon sitt vanliga livliga jag. Nu syns ingen svullnad alls, hon haltar inte och reagerar inte när man rör där, så det var nog inte så farligt.