Bästa årstiden

Jag älskar hösten och tycker att det är den absolut bästa årstiden. Vintern är mörk och kall, våren blöt och slaskig och sommaren varm eller regnig, men hösten är sval och skön. Idag har det varit en sådan där perfekt höstdag, med en sol som sken från en klarblå himmel, ca 10 grader varmt och vackra höstfärger ute i skogen. Självklart innebar det en skogspromenad med Chansa.

 Vackert höstväder.

Gräs.

 Chansa poserar.

 Leken med att hänga upp leksaker i träd lekte jag ofta med både Myrrha och Lyle, men inte så ofta med Chansa. Fast hon tyckte att det var kul att klura ut hur hon skulle komma åt kampskinnet. 

 Tränar balans genom att göra sitt och ligg på en sluttande sten. 

 Gräver i sanden.

 Hoppar upp och orsakar ett litet jordskred.

 På väg att hoppa ner (kanske inte så smart att ligga precis under med kameran, men som tur var hann jag akta mig, annars hade hon landat på mig).

 Snyggaste mallen.

 Fångar korv.

 Igår var det också en vacker höstdag och eftersom jag var ledig passade jag på att följa med min och P-O:s appellkurs ut och spåra. Det är ju P-O som håller i spårdelen på kursen och igår hade han bestämt att kursdeltagarna skulle prova på hårda spår och miniuppletande. Jag gjorde två hårda spår på ca 100 m med en vinkel åt Chansa och hon spårade mycket bra och liggmarkerade slutföremålen helt perfekt. Vi gjorde ett miniuppletande också, men eftersom hon trampade upp sanden i sin iver att leta så hittade jag inte föremålen vilket innebar att hon markerade samma föremål flera gånger. Liggmarkeringarna var dock mycket fina så jag belönade och gav upp.

Det var dock inte så många deltagare på kursen; av sex deltagande hundar var det endast två som kunde komma. En hade åkt till fjällen, en var sjuk, en hade blivit hundbiten och en var tvungen att vara hemma p g a älgjakten (han är eftersökshund och måste finnas tillgänglig). Men det blev desto mer effektiv träning för de två som kom:

 Åddy hade först lite svårt att förstå detta med hårda spår.

 Krypspår?

 Men innan kursen var över hade han förstått vad det gick ut på.

 Åddy, som inte är som en schäfer :-)

 Eva och Yra.

 Yra förstod detta med hårda spår direkt (fast vi hade ju förstås tjuvtränat lite för ett par veckor sedan).

 Chansa liggmarkerar och jag försöker hitta miniföremålet i sanden.

Chansa.

I lördags jobbade jag så jag aktiverade henne bara med ett par miniuppletanden, fast då på asfalt. Jag gillar asfalten bäst eftersom hon då inte trampar, krafsar och sprätter iväg föremål som hon lätt gör när vi håller till på grus (om det inte är ordentligt hårdpackat), speciellt när jag belönar henne.

På torsdag åker jag till Stockholm och eftersom mamma och syrran ska med har jag ingen hundvakt, så Chansa kommer också att få åka bort och bo på hotell. I fredags bokade jag en plats åt henne på hundpensionat och det känns lite nervöst, för jag har aldrig lämnat någon hund på pensionat förut. Men mest känns det skönt, för Chansa är inte en hund som man kan lämna till "vem som helst" och då känns det bättre för mig att hon får vara på pensionat och rastas med att springa i rastgård än att hon ska vara hos någon som jag inte litar helt på. Så jag tror att det kommer att gå bra, trots att hon aldrig ens satt en tass i en hundgård.