Den första figgen, som var helt dold, markerade hon med lösrulle och efter påviset fick hon ingen belöning av figgen, men fick lite korv av mig på vägen in till stigen. Sedan blev det väldigt många tomslag, eftersom hon antingen gjorde bakslag eller sprang bara rakt ut och vände tillbaka igen. Men hon gjorde också ett riktigt fint tomslag, som jag då belönade med kamp. Därefter hittade hon andra figgen på ca 75 m och fick då lite skinka som belöning eftersom hon hade jobbat på så bra. Sedan blev det några tomslag till, varav ett par som var riktigt fina. Hon fick kämpa lite i det täta riset i slutet av rutan, men jobbade på bra och hittade till slut sista figgen i hörnet på 100 m. Hon markerade den sista med sin fasta rulle och sedan fick hon lek med mallebollarna som belöning.
Jag är jättenöjd med henne, för hon jobbade verkligen jättebra. Visserligen var söket inte så systematiskt som det borde vara, men viktigast av allt var att hon inte tröttnade trots att det blev många tomslag, utan hon jobbade på ändå. Vi har inte tränat så mycket på att hon ska göra så här många skick, oftast har det bara blivit 6-7 skick, så hon är inte alls van vid att behöva kämpa så mycket. Hon blev inte heller ett dugg störd av att det var folk som kom och gick på mittstigen och stannade upp och pratade lite innan de gick vidare.
Det finns dock en del som vi behöver jobba på innan hon är helt klar för tävling, t ex framslag och tomslag. Vi behöver också träna en hel del på transporterna tillbaka in till stigen. Och så måste hon förstås också lära sig att ta sin fasta rulle. Jag är dock helt inne på samma tänk som Curt Blixt angående den fasta rullen. Han menar att en hund ska komma ut till figuranten och 1) förvänta sig belöning 2) titta efter en lösrulle och 3) ta sin fasta rulle. Han menar att det minskar risken för blindmarkeringar och jag tror att det stämmer. Därför kör jag fortfarande mycket med lösrulle och kommer förmodligen alltid att göra det. Men för den skull så måste hon ju kunna ta sin fasta rulle, så jag måste nog träna lite mer på det.
Efter söket fikade vi på klubben och sedan la jag, Anna och Moa platsliggning på agilityplanen. Chansa och Udo låg i 5 minuter, medan Moa gjorde en kortare platsliggning både i tid och avstånd. När hon hämtade Caxa drog hon fram en kampgrej, vilket jag inte ens märkte förrän Anna bad henne att inte kampa. Chansa var så fokuserad på mig att hon inte heller märkte det.
Dock blev det en ganska ordentlig störning när det kom en bil och det klev ut folk och hundar samtidigt som Ulrika kom med sina hundar uppifrån skogen. Hundarna började gapa på varandra och det var lite stökigt på parkeringen ett tag, så både jag och Anna blev lite oroliga. Chansa tittade lite, men låg helt lugnt. Dock blev hon lite alert och på helspänn när det hade lugnat sig på parkeringen och hon satte sig upp, men tittade hela tiden på mig. Jag tror att det beror på att jag ofta belönar henne efter en svår störning, så när hon låg trots störning och störningen upphörde så förväntade hon sig belöning. Det är förstås inte helt bra, fast helt klart mycket bättre än förut och jag tror heller inte att det är några problem att lära henne att vänta lite längre på belöningen efter en störning.
Sedan cyklade vi hem igen och jag la mig i ett varmt bad och tinade upp lite efter söket. Så nu blir det lördagsmys med en god middag, en bra film och lite godis under en filt i soffan. Fast Chansa har redan somnat i sin soffa.
Blänger lite på mig för att jag envisas med fota henne när hon ska sova.
Till slut somnade hon ändå.
Ljuslyktan som jag köpte för någon vecka sedan ger ett väldigt fins ljus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar