Sista dagen i London

Eftersom det blev lite sent igår kväll var det lite segt att stiga upp, men klockan tio var vi i alla fall alla samlade för frukost på stället bredvid hotellet. Efter frukost tog vi tunnelbanan tillsammans in mot stan, men delade sedan upp oss. Fia och Johanna åkte till Primark för shopping, medan jag, Adam och Kim åkte till London Dungeons.

 Jag kunde inte låta bli att försöka upprepa min Mind the gap-bild.

 På Baker Street bytte vi till Northern Line.

 London Eye.

 Adam och Kim.

London Dungeons ligger alldeles vid London Eye och är en vandring i Londons skräckhistoria samtidigt som man också blir skrämd. Jag är inte mörkrädd och inte heller särskilt lättskrämd när folk plötsligt hoppar fram, men London Dungeons blev ändå en riktig utmaning för mig. Det första var att bli instängd i en hiss med en massa människor. Det var mörkt och hissen "störtade", d v s skakade och lystes upp på sidorna av gnistorna som blev när den störtade. Jag tycker inte om att bli instängd och en av mina värsta mardrömmar är att en hiss ska störta, så även om jag förstod att det inte hände på riktigt så var det otäckt. Det påminde också väldigt mycket om att kliva in i korghissen och åka ner i kolgruvan i Leeds, vilket också var en hemsk upplevelse.

Båtturen i London Dungeon tyckte jag inte var särskilt skrämmande, men jag blev ordentligt blöt av det. Det var en del specialeffekter som var lite läskiga som t ex läkaren som tappat bort sina iglar samtidigt som man kände något kila iväg under låren eller att det pillade i håret vid besöket hos Sweeney Todd. Spegelrummet var riktigt häftigt och det var också mycket intressant att lära sig mer om Londons skräckhistoria, även om jag redan kände till det mesta om Henry VIII och hans f d fruar, Guy Fawkes, Sweeny Todd och Jack the Ripper m fl.

Den sista attraktionen var dock den allra värsta och ännu en stor utmaning för mig- fritt fall. Det fanns en skylt utanför som talade om att det var fritt fall och det fanns en dörr att välja om man inte ville/kunde/fick och jag var mycket nära att välja den dörren. Jag är inte speciellt förtjust i dylika attraktioner och i synnerhet ogillar jag sånt som fritt fall. Det var också väldigt hemskt, men jag överlevde i alla fall :-) (vilket jag knappast hade gjort om jag blivit hängd, vilket attraktionen skulle simulera.

Efter London Dungeon skulle vi möta Fia och Johanna, som hade hyrt stolar i Hyde Park och slappat när de shoppat klart. Vi skulle möta den vid Marble Arch, men eftersom tunnelbanan inte stannade på Marble Arch eller Bond Street fick vi kliva av vid Oxford Circus. Vi tänkte gå, men det tog en hel evighet p g a allt folk, så vi tog en buss istället. Det tog ett tag att hitta ett ställe att lunch på, men stället vi till slut valde var riktigt bra. Det var en italiensk restaurang och de hade ett trerätters luncherbjudande, så vi valde det alla fem. Maten var mycket god och personalen var trevlig och artig. Det var en riktigt "fin" restaurang trots de överkomliga priserna. Min bruschetta a la pomodoro, som jag åt till förrätt var jättegod, och det var också huvudrätten Pollo a la diavolo. Eftrerätten, pannacotta med Baileysås, var dock ganska medioker.

Vi tog Jubilee Line från Westminster.

Det var många och långa rulltrappor ner till Jubilee Line, den nyaste av tunnelbanelinjerna. 

 Väggdekoration på tunnelbanestationen Green Park.

 Marble Arch.

Ett sött hus på gatan där vi åt lunch.

När vi ätit tog vi tunnelbanan till Tottenham Court Road och promenerade sedan till Soho och Chinatown medan vi letade efter en butik som Adam och Kim ville till. Kim hade dock väldigt knappa instruktioner om var den låg och hävdade att den låg i Chinatown, vilket hans kompis som rekommenderat butiken sagt, medan jag hävdade att den måste ligga i Soho. Till slut, efter mycket letande, hittade vi butiken- i Soho.

 Soho Square.

 Lejon i Chinatown.

 Lägenheter i Chinatown.

 Det här bageriet hade väldigt vackra tårtor. 

En dekoration på en vägg i Chinatown.

När vi köpte biljetterna till bussturen köpte vi också något rabatterade biljetter till London Eye, så efter allt vandrande gav vi oss iväg dit. Jag har inte åkt London Eye förut eftersom jag trott att det varit dyrt och överskattat, men det tycker jag inte att det var. Det hade börjat mörkna och utsikten över stan var fantastisk. Det enda som var lite synd var att det var så svårt att få bra bilder, men jag fotade i alla fall en hel del (fast det mesta blev skräp).

 En pod på London Eye.

 Utsikt mot bl a Hungerford Bridge.

 På toppen av London Eye.

 Utsikt. 

London Eye sett från Westminster Bridge.

Jag försökte fota Big Ben med lite längre slutartid och tycker att dessa två bilder blev lite häftiga. 

Efter London Eye tog vi tunnelbanan till hotellet där vi fräschade upp oss lite och skulle sedan gå och äta på The Minories, som vi åt på andra kvällen. Det var dock tydligen någon viktig fotbollsmatch så det var packat med högljudda människor som tittade på TV. Och så såg det ut på varenda pub i området. Till slut hittade vi dock en restaurang som hette Natural Kitchen. De hette så för att de hade naturliga råvaror och det märktes verkligen på maten. Jag åt havsabborre, som var jättegod. Adam beställde en blåbär- och granatäpplemojito, som var fantastiskt god.

Första gången jag och Fia var till London hade vi båda magsjuka så vi åt knappt nåt på hela resan. Förra gången, när vi var där med Johanna och Bollan, var det mesta vi åt okej (förutom på en kinarestaurang där maten inte alls var bra). Men den här resan har verkligen varit en matresa och vi har lyckats snubbla över suveräna restauranger hela tiden. Jag blir nästan hungrig bara av att skriva om det :-)

Fia och Johanna gick hem efter middagen, men jag, Adam och Kim hade planerat att gå på en pub som heter The Ten Bells, som låg inte så långt från hotellet. Om bloggen har några Jack the Ripper- fantatiska läsare så känner de säkert igen namnet, för den har nämligen anknytning till två av hans offer,  Annie Chapman och Mary Kelly. En stor del av pubens interiör är i stort sett orörd sedan den byggdes någon gång i mitten av 1700-talet, t ex väggarna och trappan ner till toaletterna (som dock INTE var värda ett besök :-( ).

 The Ten Bells.

 Kyrkan bredvid som gett puben dess namn eftersom den hade tio klockor.

En väggmålning av Johnny Depp som Edward Scissorhands som vi passerade på väg till och från puben.