Strandpromenaden

I söndags åkte jag och Chansa till Rundvik på barnkalas eftersom Liam fyllde sex år. Till att börja med var det lite rörigt eftersom det var mycket folk och flera barn. Ett av barnen ville dessutom hemskt gärna ta ut ormarna och ödlan (eller öglan, som hon själv sa) och Chansa ville gärna hälsa på ormarna och ödlan, men det fick hon förstås inte. Chansa var helt lugn med att barnen klev över henne, men hon gick igång väldigt när de lekte med ballonger. Av någon anledning är hon helt galen i ballonger och var överlycklig när hon fick smälla några stycken.

När de flesta hade åkt hem gick jag, Isabell och Liam en promenad. Liam tyckte att det var jättekul att kasta snöklumpar till henne och var hemskt imponerad över att hon kunde göra volter. Det är lite kul att Liam och övriga barn i släkten tycker att Chansa har blivit så lugn och snäll. De tyckte att hon var jobbig när hon var ung (och det var hon också), men hon har varit lugn i ganska många år nu. Det har dock inte märkts lika tydligt förrän de fick Dolly att jämföra med. Liam sa "Jag tror att hon älskar dig." till mig och när jag frågade varför han trodde det så svarade han "För att hon alltid vill vara med dig." Om hon älskar mig vet jag inte, men jag älskar i alla fall henne.

Min lilla älskling Chansa är dock en riktig liten olycksfågel. I tisdags var vi och tränade och när vi var på väg ut till cykeln fick hon linan mellan bakbenen och när hon gjorde ett litet ryck fastnade haken på linan i ljumsken. Det hände en gång för några år sedan också och därför förstod jag på en gång varför hon skrek till och jag kunde också ta loss haken så försiktigt som möjligt. Det blev ändå ett ganska fult sår som vätskade ganska mycket.

I onsdags jobbade jag dagtid och hon var hos pappa och Maj, vilket innebär en promenad hem från Moröhöjden. Hon var lös en del av promenaden och sprang lite i snön, men det var bara -5 och inte speciellt blåsigt. Ändå fick hon vattensvans under den timslånga promenaden. Igår hängde svansen fortfarande, så vi tog en vilodag i går.

 Chansa vilar upp sig under en filt. 

Idag var hennes svans helt normal. Det var dessutom strålande sol och -5 grader, så jag ville förstås gå en promenad. Då jag var lite orolig för att hon skulle få vattensvans igen om hon sprang mycket i snö ville jag inte gå till skogen eller ut på legdorna, så därför blev det strandpromenaden. När jag bodde mitt i stan gick jag ofta strandpromenaden, men sedan jag flyttade till södra sidan älven har jag nästan inte alls gått där. Cyklat har vi dock gjort ganska ofta,  men inte promenerat. Jag vet inte riktigt varför, för det är riktigt fint att gå där.

 Chansa i motljus. 

 Slickar sig om nosen.

 Chansa ser nästan alltid glad ut. 

 Det lilla vattenfallet (Jag gillar speciellt våra skuggor).

 Bushund.

 Full fart som vanligt. 

 Jag ville egentligen inte att hon skulle springa så mycket i snön, men här fick hon ett litet tokryck.

Några bilder på Landskyrkan:

 Rullar sig (i ljumsken kan man se såret, som har läkt väldigt bra). 

 Chansa framför Lejonströmsbron. 

Det är skönt att se att hon har svansen i vädret igen.