Oväntat besök

I morse var jag för en gångs skull ute i god tid och hade planerat att träna lite liggmarkeringar med Chansa innan jag började jobba. Men så blev det inte. När vi kom ut möttes vi utanför dörren av en glad schäfervalp med tratt på huvudet. Jag vet förstås vilka som äger valpen och gick dit, men ingen öppnade när jag ringde på. Jag gick för att rasta Chansa och valpen hängde med. På vägen hem ringde vi på hemma hos valpens husse och matte igen, men ingen öppnade, så jag tog honom med mig hem.

Jag var ju dock tvungen att bege mig till jobbet, men jag tog i alla fall valpen med mig och ringde på och knackade igen. Eftersom ingen öppnade den här gången heller satte jag en lapp på dörren och försökte stänga för så att valpen kunde vara i hallen och Chansa i TV-rummet. Den lilla gossen hade dock ingen respekt för kompostgaller, så det var svårt. Hade han inte haft tratten så hade han fått sitta i buren, men med tratt går det ju inte.

Precis då vi var på väg för att äta lunch vid halv tolv ringde valpens husse, så jag kunde cykla hem och lämna tillbaka honom (planen var hur som helst att cykla hem och rasta hundarna; valpen för att han är just valp och Chansa för att hon inte hade ro att bajsa med en busig valp i släptåg). Valpen hade då forcerat kompostgallret och tagit sig in till Chansa i TV-rummet, där han också hade kissat en stor pöl.

Chansa, som verkligen är snäll, social och lekfull med andra hundar, var vid det laget ganska trött på valpen och verkade glad åt att slippa honom (fast jag är säker på att hon gärna vill leka när hon ser honom nästa gång). Valpen verkade dock ha trivts bra hos mig (eller snarare hos Chansa eftersom jag ju knappt var hemma under tiden han var här), så när jag lämnade tillbaka honom smet han förbi sin husse ut genom dörren och ville följa med mig.

 Valpen (jag vet faktiskt inte vad han heter).

När jag först tog in honom blev det bus.

Skönt att ha en snäll hund som accepterar att det kommer en helt ny hund in i hemmet.

Efter att ha torkat valpkiss och rastat Chansa skyndade jag mig tillbaka till jobbet och jobbade resten av eftermiddagen. När jag kom hem låg en chokladask och en lapp med ett tack för att jag tagit hand om deras förrymda valp för andra gången (förra gången öppnade de dock direkt jag ringde på) från valpens matte och husse i brevlådan. Så efter att ha varit ute och tränat liggmarkeringar samt gjort miniuppletande på asfalt sitter jag nu i soffan och tittar på Robinson och äter choklad, medan Chansa sover gott, trött efter att ha varit valpvakt en halv dag.