Häromdagen låg det en katt och lurade bakom en snödriva och jag hann inte se den förrän den hoppade fram och började springa bort ifrån oss längs gångvägen. Lyle stannade och tittade på mig i väntan på att få tillåtelse att springa efter (ibland låter jag honom få det lilla nöjet, eftersom han är så lätt att stoppa och kalla in), men Chansa startade och sprang efter katten i några meter. Men hon stannade när jag ropade åt henne att stanna och efter lite tvekan vände hon också och kom när jag ropade på henne! Jag var väldigt glad att jag just den dagen hade köttbullar i fickan, så att jag kunde belöna henne ordentligt.
I kväll när vi var ute på promenad gjorde jag lite nosövningar med båda hundarna. Jag brukar göra hål i plogkanterna och ett eller ett par hål lägger jag en liten godisbit. Sedan går jag förbi så att hunden får nosa i hålen och hitta godisbitarna. Med Lyle var det förstås inga problem; han vet vad övningen går ut på. Chansa hade dock lite svårare att fatta vad det gick ut på, men till slut fattade även hon att hon skulle använda nosen för att hitta godbitarna.
När vi höll på med de kom en tjej med en rottishane och skulle passera oss. Chansa kopplade jag, för annars hade hon sprungit fram, men efter lite övervägande fick Lyle vara lös (kopplar jag honom skulle han garanterat ha gjort utfall, men är han lös är risken för ett utfall mycket mindre). Det tog tjejen säkert fem minuter att gå förbi oss. Lyle uppförde sig bra, d v s gjorde inget utfall (han skällde bara lite när rottishanen nästan släpade sin matte fram till Chansa).
Chansa hängde antingen i kopplet eller satt fint bredvid mig. Det gick alltså till så att hon stretade i kopplet för att komma fram till den andra hunden, jag sa till henne att sitta och hon satte sig och när hon fått sin godbit så stretade hon i kopplet för att komma fram till den andra hunden, jag sa till henne att sitta och hon satte sig och när hon fått sin godbit o s v. Men jag tycker i alla fall att hon var jätteduktig som faktiskt klarade av att lyssna och lyda fast hon så gärna ville fram till den andra hunden.
Chansas humör har också blivit mycket, mycket bättre. Hon kan fortfarande bli arg, men hon får inte sådana vredesutbrott som hon fick tidigare. Idag blev hon arg på mig när jag knuffade undan henne för att hon låg och slickade på soffan, men hon blev bara stel i kroppen och morrade till innan hon vände sig om och började slicka mig på handen. Mina armar är numera helt fria från sår och blåmärken.
Jag är också väldigt nöjd över hur lätt hon har för att koppla av. Idag har jag målat i vardagsrummet, så jag stängde ut hundarna i hallen med kompostgaller. Jag vill ju inte gärna ha Lyles svarta hår på mina vita väggar och Chansa ville jag inte ha i rummet av många skäl. Att Lyle la sig och somnade var helt förväntat, men jag är imponerad av att även Chansa bara gick och la sig och sov hela tiden. Och det är inte bara idag hon har varit lugn. I stort sett så sover hon eller tuggar på tuggben när hon är inomhus. Visst har hon fortfarande sina monstermalleryck, men inte lika ofta och inte lika långvariga.
Bildbevis på att hon kan konsten att koppla av:
Utomhus är det dock full fart på henne. På promenaden idag sprang hon upp i en stor snöhög och när Lyle sprang förbi nere på marken hoppade hon 2 meter rakt ner. Förmodligen siktade hon på Lyle (vilket inte hade varit populärt), men hon missade och landade i lite mjuk snö nedanför den stora snöhögen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar