I helgen har vi varit på tävlingsledarutbildning. Lyle är förstås van att vara med på kurser och möten, så han lägger sig och sover på en gång. Även Chansa har lätt för att koppla av, så hon har också sovit mest hela tiden. På söndagen skulle vi träna på att ropa lydnad, så vi åkte ut till Karin Sejnell, där vi hade tillgång till en plogad plan och hade möjlighet att märka upp en A-station. Jag vågade inte lämna Chansa Jennys bil, eftersom hon inte hade bur, så hon fick vara med. Ett tag blev hon lite jobbig, så jag gick ifrån och aktiverade henne lite med att leta och apportera saker som jag gömde i snön. När vi åkte därifrån var Chansa så trött att hon knappt orkade hålla ögonen öppna, så det var inga problem att lämna henne i Jennys bil medan vi åt lunch.
Igår kväll la jag det första spåret till Chansa. Eller, egentligen andra spåret för jag la ett kort spår när hon var riktigt liten, men då visade hon inget intresse alls. På sistone har hon blivit mer intresserad av lukter och jag har sett henne följa både fotspår och hund- och kattspår när vi varit ute och gått. Därför antog jag att hon nu är mogen för att börja spåra lite grann.
Så när jag slutade jobba klockan 22 igår kväll gick jag en liten omväg över husvagnsparkeringen här utanför. Sedan gick jag hem och hämtade Chansa, rastade henne och sedan gick vi på husvagnsparkeringen där jag hoppades att hon skulle hitta spåret. Det gjorde hon. I början vimsade hon på och när hon hittade de små köttbullebitarna som jag lagt ut började hon gräva i snön, precis som om hon trodde att hon kunde hitta fler under snön. I början uppfattade hon nog bara att hon hittade köttbullebitar då och då, men den sista biten spårade hon faktiskt.
När jag sedan rastade Lyle fick han gå samma spår. Han hittade lätt köttbullebitarna som Chansa hade missat i början när hon vimsade på. Sedan körde jag lite lydnadsträning med honom på parkeringen. Han tyckte verkligen att det var jättekul. Det var längesedan vi körde ett riktigt lydnadspass. Vi har bara gjort något enstaka moment inne eller på promenader. Fria följet kändes mycket bra och sittande under gång var också riktigt bra. Jag gjorde också en inkallning med ställande och läggande för första gången på flera månader. Vi jobbade ju lite på ställandet på inkallning på kursen med Peter Andersson och det verkar som att det gav resultat, trots att vi inte tränat så mycket på det sedan dess.
När jag kommenderade "stå" stannade han så att snön yrde. Jag berömde honom och då var han på väg att vända om för att hämta bollen, som jag inte lagt ut, så uppenbarligen har han fattat att bollen kan finnas där även om han inte sett mig lägga ut den. Men vad han inte har fattat är att det måste finnas en människa till för att bollen magiskt ska uppenbara sig bakom honom. Läggandet var också väldigt snyggt, men det har vi ju inte haft några problem med heller. Vad som dock är ett litet problem är fjärrdirigeringen. Han gör skiftena bra, men när jag är på lite avstånd hoppar han framåt när han ska ställa sig. Det är en hel del vi måste träna på innan vi kan tävla trean. Jag hade tänkt tävla i april, men det var det enda datumet som vi kunde enas om för examination på tävlingsledarutbildningen, så antagligen blir det väl på majtävlingen här hemma.
Om det nu blir någon. Just nu känns det tveksamt att all den här snön (som det ju dessutom kommit mycket mer av under helgen) kommer att hinna försvinna innan dess.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar