Äventyrsstigen

Idag hade jag ingen lust att gå någon promenad med hundarna, men eftersom vi inte gick någon långpromenad igår kändes det som om jag var tvungen. Inget av de vanliga ställena vi brukar gå på kändes lockande, så jag bestämde mig för att gå äventyrsstigen på Vitberget. Det är en stig i skogen där man ska göra olika aktiviteter, typ hänga i rep och balansera på stockar o s v. Numera används den inte och har nog inte använts på många år för stockarna var borttagna och repen var ganska ruttna på många ställen.

Hur som helst går den här stigen delvis i ganska besvärlig terräng; det är kuperat och på vissa ställen ganska brant så att man får klättra lite grann. Jag tyckte att det skulle vara bra träning för Bita, som jag tycker är lite för omusklad. Det var länge sedan jag gick äventyrsstigen och jag hittade den knappt. Jag tror att de möjligtvis kan ha byggt ut campingen sedan sist jag var där, för det såg inte alls ut som jag mindes. Eller kan det vara minnet det är fel på?

När jag väl hittade stigen blev det en trevlig promenad. Det finns också bänkar längs stigen så jag passade också på att träna lite passivitet. Bita valde själv att lägga sig efter en stund när jag satt stilla, men Myrrha har alltid haft lite svårt för passivitet och ville hellre gå och äta blåbär, så henne fick jag säga till att hon skulle vila.

Alldeles i slutet av stigen finns en ställning som man ska klättra på och jag kunde inte låta bli att testa. Den är byggd ut från en avsats så det blir längre och längre ner till marken ju längre ut man kommer på den. Längst ut skulle jag tro att det är ca 3 meter till marken. Den är byggd av runda stockar som i början ligger ganska tätt, men bli glesare och glesare ju längre ut man kommer. Längst ut finns en liten avsats. Jag gick ut dit bara för att kolla om jag vågade, vilket jag knappt gjorde.

Men då ville ju förstås hundarna också gå ut dit, speciellt Bita. Hon sprang runt och gnällde och försökte hitta en alternativ väg, men när det inte gick försökte hon gå samma väg som jag. Hon var väldigt nära att ramla ner mellan stockarna och då blev jag orolig och gick tillbaka till fast mark. Men Bita gav sig inte ändå; hon tog sats och klättrade ut till avsatsen. Hon lyckades också ta sig tillbaka utan några som helst problem. Dessutom ville hon göra om det igen, men då stoppade jag henne.

Myrrha lyckades inte lika bra. Hon gick ut ungefär halvvägs, men när hon såg att det blev glesare mellan stockarna vågade hon inte längre utan la sig ner. Med hjälp av kopplet fick jag henne dock att kravla sig tillbaka själv. När vi kom hem igen efter 1,5 timme drack de en massa vatten (för det hade jag som vanligt glömt att ta med mig) och sedan sov de gott.

Jag och Jonas har ätit coca-colabräserade kalkonbröstfiléer, vilket var mycket gott. Efter middagen gick vi till godisaffären och då fick hundarna följa med. Jonas koppeltränade Bita lite grann (fast jag tycker att hon redan är rätt bra på att gå i koppel, i alla fall om man jämför med Myrrha och alla mina tidigare hundar) och jag tränade platsliggning och lite fot medan vi väntadepå Jonas.