Idag har Bita fått ordentligt med ensamhetsträning. Jag har lämnat henne flera gånger under dagen (tvättat, varit på biblioteket och handlat 2 gånger) och jag har inte ens begränsat utrymmet genom att stänga dörrar. Hon har fått vara i hela lägenheten. Jag glömde också att ge henne tuggbenet som hon brukar få ha när hon är ensam. Eller ensam är hon ju i och för sig inte; Myrrha är ju hemma.
Hon hade inte ställt till med någonting när jag var borta och var inte ens särskilt uppstressad när jag kom hem. Hon kom inte ens till dörren och hälsade utan låg kvar i hallen tills jag hade tagit av mig skorna. Då var hon i och för sig glad, men inte så överdrivet glad som hon brukar vara annars.
I morse gick vi en promenad på 1,5 timme längs strandpromenaden. Det var inte så mycket folk ute så jag hade båda hundarna lösa i stort sett hela tiden. Både i går kväll och i kväll har jag varit ute och tränat lydnad. För Myrrhas del är det lite för varmt, så med henne tränar jag mest fot och sittande samt platsliggning. För Bita är värmen inte något stort problem så henne kan jag träna mer med. Hon börjar vara riktigt duktig på det mesta. Hon har mycket fina lägganden och snart kan hon hela momentet läggande under gång. Vad hon dock behöver träna mer på är ingångar, så det har vi tränat särskilt mycket på ikväll.
Just nu springer hon omkring med en pipboll och tigger om uppmärksamhet, trots att vi just varit ute och tränat (eller kanske just därför?). Hon verkar tycka mycket om pipleksaker, men jag är mindre förtjust. Egentligen är jag helt emot att låta hundar leka med såna för det gör mig vansinnig att höra detta pipande. Myrrha verkar också tycka att det är jobbigt, för hon blänger på Bita när hon sätter igång. Även om leksakerna faktiskt är Myrrhas, så gillar hon dem inte. När hon leker med dem biter hon aldrig så hårt att de piper; jag tror inte ens hon vet vilka som piper eller inte.
Om någon undrar varför jag ändå har pipleksaker hemma när varken jag eller hunden gillar dem så är anledningen att Myrrha har fått dem i present av min lillebror Adam när hon var liten. Nu tror jag dock att Bita snart har demolerat alla pipleksaker. Jippi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar