Igår hade vi vilodag. Myrrha verkade inte må dåligt längre så hon fick lite mat på morgonen. Men jag ville inte anstränga henne genom att gå någon långpromenad (eller så var det jag som var lat och bara ville ligga och läsa), så vi var bara ute krotare stunder. Hon verkade dock pigg och sprang upp och ner för snöhögen och busade lite för sig själv.
Jag tror faktiskt att hon saknar en kompis. Hon har inte verkat särskilt lekfull de senaste åren och hon har aldrig försökt att leka med hundar som vi möter på promenader, även om de kommer fram och vill leka. Men de senaste månaderna har hon försökt leka med ett par hundar som kommit framspringande. Hon har till och med själv sprungit fram till främmande hundar och försökt bjuda upp till lek! I morse mötte vi den lilla schäfertiken, som jag en gång trodde var Bitas spegelbild när jag såg henne genom en glasdörr, och då blev Myrrha väldig alert och ville gå fram och hälsa.
Idag var Myrrha ännu piggare och jag mindre lat, så vi gick en långpromenad längs strandpromenaden. Tyvärr var jag inte den enda hundägaren som hade kommit på den idén, så Myrrha fick vara kopplad mycket mer än hon brukar. Hon är inte längre lika lydig som hon var en gång i tiden, så för det mesta kopplar jag henne när vi möter andra hundar. Det var också full fart på henne och hon fick ett par ryck när hon bara springer runt, runt i snön. Man blir glad av att se hur glad hon blir av lite snö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar