Nu är vi hemma igen efter att ha varit i stugan sedan i fredags eftermiddag. När vi kom upp till stugan var hela gårdsplanen täckt med ett tunt lager snö. Det var inte mycket, men tillräckligt för att göra Myrrha lycklig. Hon skuttade omkring lite på gården och sprang runt huset när vi kom. Inomhus var det också väldig fart på henne- hon skuttar omkring och gnäller och kastar sina leksaker omkring sig. Fast sån blir hon alltid när vi kommer till stugan, inte bara när det har snöat.
Mitt på dagen gick jag en promenad med Myrrha medan Jonas bytte till vinterdäck. När Myrrha och jag kom tillbaka var han "försvunnen", d v s han hade gått ut i skogen och gömt sig så att Myrrha skulle få spåra upp honom. Jag tog på Myrrha sele och lina och hon hittade spåret, som började på gräsmattan, med en gång. Hon spårade ut på legdan med väldig fart och hittade lite blodpudding som han hade lagt ut.
Spåret fortsatte ut i skogen och det var inga problem för Myrrha att följa det. Hon spårade bra hela tiden och med ett tempo som var ovanligt högt för att vara henne. Hon höll sig hela tiden i spåret (jag kunde se hans fotspår) och hon spårade faktiskt ända fram; inte förrän hon var ca en meter ifrån honom upptäckte hon att han satt där. Vanligtvis är spår inte direkt Myrrhas grej, men just idag var hon tydligen väldigt motiverad. Imorgon ska vi ut och spåra med appellkursen och om jag får tid ska jag lägga ett spår åt Myrrha också och se om hon är lika motiverad då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar