Furuögrund

Igår gick jag på stan och handlade julklappar med syrran. Det blev rätt stressigt, speciellt när det inte gick att betala med korten. Inte gick det att ta ut pengar i automaten heller. Nåja, Fia får fixa mammas julklapp senare, för jag hinner inte innan vi åker till Stockholm.

Sedan åkte jag med Fia hem till Furuögrund. På kvällen kom Sara och Johanna med sina bebisar Einar och Agnes för att spela lite spel. Vi spelade en klassiker, Cluedo, fast i modernare upplaga. På kvällen när jag släppte ut Myrrha för kvällsrastning spände hon upp sig rejält och skällde en eller ett par gånger när hon kom ut på gården. Jag förstod genast att det var renar på gården, men ledarrenen hade en bjällra om halsen så jag hörde att de sprang iväg när Myrrha gick emot dem. Jag var faktiskt ganska förvånad att hon inte blev rädd för dem.

Själv är jag ganska rädd för Chili, syrrans katt. Hon var ilsknare än hon varit på länge nu, vilket jag tror beror på att hon beskyddar bebisen. Och Myrrha vill ju också vara nära lillen och det blir förstås problem. Jag har tre rejäla klösmärken som bevis för det.

Idag gick jag, Fia, Hugo och Gerd en promenad runt Furuögrund. Gerd hade sin hund, en ung jämthundshane vid namn Kastor med sig. Eftersom hon hade lite svårt att orka med både Kastor och barnvagn erbjöd jag mig att ta Kastor. Myrrha går ju ändå lös, så jag hade ju ingenting att dra på. Fast med Kastor fick jag fullt upp. Han hade gå-fint-sele, men dylika saker vägrar jag använda så jag kopplade om till stryp och bytte till Myrrhas läderkoppel istället för hans tygkoppel. Ett misstag visade det sig vara, eftersom kopplet gick av när han tog ett skutt ner i diket. Nåja, kopplet var rätt gammalt och jag sköter ju inte om mina koppel särskilt bra.

Kastor var ännu sämre på inkallning än han var på att gå i koppel, så det tog ett tag innan vi fick fast honom. Men några rejäla koppelryck senare gick han ganska ordentligt i koppel och med lite träning lärde han sig också att komma och få godis eller kamp när man ropar på honom.

Efter att ha fikat och spelat spel åkte vi till Agneta för att titta på hennes nya hund, en vuxen dobermanntik som heter Shakira. Jag tror aldrig att jag sett en fetare dobermann; hon liknade nästan mer en labbe eller rottweiler i kroppen. Och ändå säger de att hon gått ner en hel del redan. Det lär ta ett tag att banta ner henne, men hon blir nog väldigt snygg när hon kommer i form.

Nu under eftermiddagen började det regna och all den fina snön har försvunnit. Och halt blev det! Jag fick skjuts hem till stan av Lillemor och jag är väldigt glad att jag slapp åka buss. Tydligen hade busstrafiken haft lite problem under eftermiddagen. Jonas körde hem från Haparanda och han sa också att det var lite trafikkaos efter E4:an.