En vecka sedan sist

Nu har det gått ännu en vecka sedan jag bloggade senast och den här gången beror det faktiskt på att vi inte har gjort något särskilt. I början av veckan hade jag fruktansvärd tandvärk, så trots att jag var ledig i måndags så klarade jag inte av att gå någon långpromenad. Fast vi for i alla fall på måndagsträningen i totohallen, men jag kan inte påstå att det blev någon bra och effektiv träning. Jag har inte det bästa tålamodet när det gör ont hela tiden. I tisdags jobbade jag på kvällen, men hade tid hos tandläkaren på eftermiddagen. Tandläkaren jag fick träffa kunde dock inte göra något, utan jag fick en tid hos min vanliga tandläkare på onsdagen. Två timmar tog det att börja åtgärda problemet, men det slutade i alla fall göra ont.

På onsdagkväll hade vi sista träffen på studiecirkeln för instruktörer och vi gjorde lite övningar på att sitta/ligga kvar och inkallning. Chansa har rätt bra stadga i sitt och ligg, så jag gjorde en övning som jag trodde skulle bli lite svår för henne. Jag busade upp henne lite, satte henne och gick sedan fram till Annika och kramade henne. Men det visade sig att det inte var så svårt för henne, för hon satt i alla fall kvar (fast hon reste sig och hoppade på mig när jag kom fram till henne, vilket tyder på att hon faktiskt tyckte att det var ganska svårt ändå).

Vi gjorde också en inkallningsövning som var väldigt rolig. Vi var fyra personer (fast man kan i princip vara hur många som helst, dock minst två) och så turades vi om att ropa på hunden så att hunden fick springa mellan oss. Chansa tyckte att det var hur roligt som helst och fattade precis hur det skulle gå till. Fast hon ville också gärna springa till mig varje gång hon fått godis av någon annan. Hon är ju van vid det eftersom jag lärde in budföringen genom att hon självmant fick komma på att hon skulle springa mellan mig och en annan person för att få godis.

Eftersom Chansa inte fått speciellt mycket motion och träning de senaste dagarna stannade jag kvar en stund efteråt och lät henne busa lite med Klumpen. De verkade gilla varandra, fast Klumpen såg ibland lite chockerad ut över hennes snabbhet och intensitet :-)

Torsdag och fredag blev det inte heller någon särskilt aktivering, förutom lite träning på liggmarkering. I torsdags för att jag jobbade och i fredags för att jag knappt kunde prata. Jag vågade inte ens släppa henne lös på våra korta rastningspromenader, eftersom jag inte kunde ropa på henne.

I helgen har jag jobbat, men igår hann jag i alla fall med att gå en lite längre promenad innan jobbet:

 Bus-malle.

 Snygg-malle.

 Snö-malle.

 Glad-malle.

 Tok-malle

I vinter har Chansa blivit lite som ett plåster på promenaderna. Hon är mindre självständig, håller sig närmare och vill hela tiden att jag ska hitta på något roligt. Nu när hon är lite understimulerad vill hon väldigt gärna att jag ska göra roliga saker med henne. Så här såg det bitvis ut på  promenaden i lördags:

Idag har jag också jobbat, men innan jobbet var vi ute en stund och tränade på liggmarkeringar och gjorde lite nosövningar. När jag kom hem gjorde vi lite mer nosövningar och träning på liggmarkering. I måndags fick jag mail om att jag kommit med på kursen med Micke Ryberg på Tåmelägret, så nu måste vi ju hårdträna för att kunna visa upp någon förbättring sedan förra året :-)

Jag har fortfarande svårt att prata och nu har jag dessutom fått tillbaka tandvärken (dock inte lika illa som tidigare i veckan), så jag orkade inte med mycket mer än så. Därför fick Chansa ett gosedjur att leka med. Jag var förstås fullt medveten om vilket öde den lilla kaninen skulle möta, men det ska ju vara berikande för hundar att slita och dra. Chansa såg definitivt ut som ett rovdjur när hon rev och slet i den och hon blev faktiskt lite trött efteråt, så jag antar att det var berikande (och då var det kanske värt allt plockande av fluff efter gosekaninslakten).

 Chansa mördar kaninen. 

Ett riktigt rovdjursgrin :-)