Jag vann!

I Husdjurs- och tamdjursgruppen på Fotosidan har de varje månad en utmaning med ett speciellt tema. För februari var temat Motljus och till min stora förvåning så vann jag! I och för sig vinner man inte något finare än äran att få välja tema för nästa månads fotoutmaning, men jag är glad ändå :-) Jag har dock inte hunnit fundera ut något bra tema eftersom jag inte hade en tanke på att jag skulle kunna vinna.

Nu var det en vecka sedan jag bloggade senast, men det betyder inte att vi har varit sysslolösa (kanske tvärtom?). Vädret har dock varit trist och tråkigt med flera plusgrader, slask och is. I onsdags var vi på klubben och hade studiecirkel med instruktörer och blivande instruktörer och i torsdags var det sista tillfället på kursen för grönt kort.

Då nämnde jag att jag hade svårt att få Chansa att fatta att hon ska dra mig på skidor. Jag har gjort som de tipsade om, d v s lägga en grej och sedan låta henne dra mot grejen. Det körde jag med både i vintras och i vinter och nog drar hon mot grejen, men vi kommer ju inte vidare. För Chansa har drag blivit att man ska lägga ut en grej, gå/stappla sig fram med skidor en bit och sedan vända om och springa järnet.

På kursen fick jag bara tips om att öka sträckan successivt och att lägga mer lydnad på henne, typ att hon skulle kunna gå fot även när jag har skidor på. Jag kan ärligt talat säga att jag inte förstår hur mera lydnad och kontroll skulle få henne mer motiverad att dra. Jag är helt införstådd i att man behöver lydnad på en draghund, men de två gånger som jag varit på draghunds-SM och tittat så har det inte slagit mig att de haft något särskild lydnad vid starten, utan hundar hoppar, piper och skäller.

Chansa har ju inte haft några problem att förstå att hon ska dra när jag cyklar med henne, när jag sparkar med henne eller när jag springer med henne (vilket jag i och för sig inte gör så ofta) och det har jag ju inte lärt in genom att lägga grejer eller belöna henne på annat vis. Jag bestämde mig därför för att testa att göra på samma sätt som när hon lärde sig dra cykel/spark, d v s låta henne själv komma på vad hon ska göra.

Så på fredag förmiddag testade vi i skidspåret vid klubben. Först studsade hon omkring, försökte kampa med linan o s v, men efter ca 50 meter gick hon ut i linans längd och började dra. Jag berömde henne och hetsade henne på samma sätt som när jag cyklar/sparkar med henne och vill att hon ska öka tempot. Och hon drog som om hon aldrig gjort annat! När vi kom till den långa nedförsbacken gick det faktiskt så fort att jag blev lite rädd och när jag ropade till henne att stanna, stannade hon så snabbt att jag ramlade när jag försökte undvika att köra på henne (lite också för att jag la mig för att sakta ner; jag känner mig inte helt säker på skidor).

När vi hade åkt 1, 5 varv runt det korta spåret vid klubben gick det så pass sakta på plan mark att jag vågade ta fram kameran och filma lite. Det var dock svårt att filma och åka skidor samtidigt, så filmen blev lite skakig och jag hindrade också Chansa från att dra för fullt (fast hon var faktiskt lite trött vid det laget).

Igår var jag och Chansa på 40-årsfest (eller 80-årsfest, eftersom det var två som fyllde 40) för Erik och min kusin Billy. Billy fyller år på tisdag, men trots att brorsan inte fyller 40 förrän i maj så tyckte vi att det var praktiskt att slå ihop festligheterna. Födelsedagsbarnen + ett gäng andra åkte skoter upp till Brännland, där vi skulle ha festen i byagården. Det blev en nätt liten skotertur på 8 timmar i snöstorm. Sedan åt vi middag, drack och hade kul. Vi var ett 30-tal personer och det var riktigt kul att träffa mostrar, morbröder, kusiner och andra som man inte träffar så ofta.

Eftersom det blev en heldag (vi åkte först till syrran i Furuögrund och sedan till moster i Byske) var jag tvungen att ta Chansa med mig. Jag hade först tänkt att hon kunde sitta i bilen, men min morbror hade gett tillåtelse att hon fick komma in i byagården. Hon fick förstås sitta i bur, men som vanligt lämnade jag "takluckan" öppen åt henne. Hon var verkligen jättesnäll hela kvällen och det var flera som kommenterade att hon var en fin hund. Min kusin Gregers yngste son Theo blev mycket förtjust i henne och fick förstås klappa henne. Innan jag hann reagera så hade han kastat sig om halsen på henne och kramade henne, men som tur är så är hon ju snäll och barnvänlig.

Efter festen fick Chansa följa med mamma hem eftersom jag jobbar idag så jag får inte tillbaka henne förrän i morgon, men då är jag för en gångs skull helt ledig så då planerar jag att åka skidor med henne och sedan blir det  måndagsträning på kvällen.