Måndagsträning

Igår var det måndag och eftersom jag jobbade natt var jag ledig på dagen. Jag och Chansa gick en lång promenad på skoterspåren i det vackra vädret på morgonen. Jag är dock ganska förkyld och det var lite jobbigt att gå i skoterspåren, så på hemvägen gick jag inte skoterspåren hela vägen tillbaka utan tog "gångvägen" längs E4:an. Där har de hållit på och grävt i höst/vinter så där låg en massa cementrör. De var rätt smala, men Chansa älskar ju agilitytunnlar så jag sa "genom" och hon fattade direkt och sprang igenom och på tillbakavägen sprang hon genom ett annat rör.

När hon gjort det ett par gånger testade jag att skicka in henne i ett rör som låg ovanpå de andra, så hon var tvungen att hoppa upp för att kunna springa igenom. Det röret var dock lite större än alla de andra. Chansa hoppade upp, sprang igenom, hoppade ner på andra sidan, hoppade upp i ett av de smalare rören som också låg ovanpå och sprang igenom. Hon kom utflygande på min sida igen och klättrade sedan upp på den högsta punkten där hon stannade och väntade på sin godbit :-)

Eftersom det var måndag blev det också måndagsträning i totohallen. Vi var inte speciellt många, så det kändes som att träningen blev ganska effektiv. Speciellt nöjd är jag med platsliggningen. Chansa låg i tre minuter utan problem. Sedan föreslog Gunilla att hon skulle vara lite störning, så hon började hoppa och dansa runt. Det fick Grim att rusa upp. Men Chansa låg kvar! Grim låg i och för sig på andra kanten och inte bredvid henne, men ändå...

Jag tyckte att det var värt en belöning och när jag kom fram till henne reste hon sig, men jag var så nöjd över att hon låg kvar att det inte gjorde något. Jag la om henne och sedan låg hon trots Gunillas hoppande och dansande. Jag var jättenöjd med henne; hon har verkligen blivit duktig.

Idag gick vi en promenad längs strandpromenaden på eftermiddagen. Det var fint väder så jag passade på att ta kameran med mig.

 Full speed ahead.

 Full fart i snön.

 Det är kul med snö (tycker Chansa; jag skulle gärna se att snön började försvinna nu)

 Klättrar uppför.

 Tjoho!

 Spanar ut över älven.

 Snöbus.

 Barking mad.

När jag kom hem bestämde jag mig för att borsta henne. Hon har börjat lösa hår, så det var välbehövligt. Det bara rasade hår av henne och det märktes att hon tyckte att det var skönt. I alla fall tills jag skulle borsta bakdelen. Hon brukar inte vara överförtjust när jag borstar där, men det brukar aldrig vara några problem. Men nu försökte hon smita undan och när jag ändå höll fast henne så både morrade hon och försökte bitas (eller, bet mig, men hon biter inte så att det gör ont som hon gjorde när hon var yngre). Jag borstade i alla fall färdigt och kunde som vanligt ha gjort mig en ny malle av all päls:

Strax efteråt upptäckte jag att hennes svans bara hängde rakt ner och när jag klämde lite så verkade det göra ont. Det verkar som att stackars lilla Chansa har fått vattensvans igen. Jag har aldrig hört talas om att hundar kan få det på vintern, men det verkar inte bättre. Hon är lite stillsammare än vanligt och vill antingen ligga i mitt knä eller för sig själv i sängen. Jag har satt på henne ett täcke så att hon ska hålla sig varm, men mer än så kan jag inte göra. Det är bara att hoppas på att det går över lika fort som det gjort de två gånger hon haft vattensvans förut.